Mitt längsta år på länge har snart passerat. Det var en evighet sedan jag och Jahmi gick i förväg ut över sjön Rinnerns tjocka is, bärandes på en ficklampa och några vedklabbar. Mitt ute på isen gjorde vi upp en liten eld vars sken det övriga sällskapet följde för att hitta oss. Raketer hördes och kunde skymtas i sjöns båda avlägsna ändar när vi stod runt elden och skålade i champagne; jag, mamma, Lars, Jahmi, Tim och Nina. Sedan dess har för mycket hänt för att jag riktigt ska ha hunnit smälta det än.

2009 har varit ett år av ständigt nya utmaningar, nya upplevelser och nya segrar. Nya utmaningar som att inte längre gå i skolan, som att ta körkort och flytta utomlands för att pröva sina vingar. Nya upplevelser som att se Porcupine Tree med mamma, leva en sommar utan ett fast hem och bo fyra månader åtskild från sina vänner som man växt upp med. Nya segrar som att få jobb i Norge hela hösten, klara av att forma sitt eget år på ett bra sätt och att känna att man gjort en ordentlig insats i det lyckade arbetet med att skicka en pirat till Bryssel.

2009 har även varit ett år av rotlöshet. Efter att ha bott med John i Visby bodde jag en vecka i Göteborg följt utav en sommar där hem var olika platser nästan varje dag. Därefter bodde jag i Göteborg igen i knappt två veckor, följt utav nästan fyra månader av boende i två olika lägenheter i Oslo, som aldrig riktigt kändes som hemma. En vecka i Göteborg följs nu av två på Gotland, där det känns som om jag fortfarande bor trots att jag inte har något eget hem här. Det kan väl ses som någon form av frihet, men det känns tidvis mer som en osäker och påfrestande tillvaro. Frihet är inte nödvändigtvis att kunna göra som man vill och inte vara bunden, frihet kan nog oftare vara att frihet från otrygghet, så att man kan lägga energi på annat än på pengar, jobbsituation och boende.

2009 var året då TPB fälldes av ett ruttet rättssytem vilket blev droppen som fick bägaren att rinna över och skicka svallvågor över hela världen som bland annat sköljde piratskeppet ända till Bryssel. Det var året då Europas rödaste regering lyckades bli omvald i grannlandet som annars alltid byter regering varje val, dessutom mitt under finanskrisen. 2009 var året då det i Köpenhamn blev tydligt att U-länderna inte längre tänker bli överkörda i förhandlingarna och då polisen med batonger och människorättskränkande massarresteringar slog mot det folkliga engagemanget. 2009 var året då man sparkade ut husockupanterna både från Göransgården i Visby och från Aspuddsbadet i Stockholm. Föhoppningsvis har aktionerna svetsat människor samman och genererat större engagemang hos folk. Det är inte Obama som kan förändra, det är vi.

Läs även...
År 2008 var året då jag...

Jag är tomten

Haft en underbar Gotlandssommar; flyttat till mamma i Göteborg; flyttat till Oslo för att jobba och dela lägenhet med barndomskamraten Jahmi; sökt jobb på heltid i tre veckor; varit på två lyckade anställningsintervjuer hos bemanningsföretag; jobbat en natt med mattläggning; jobbat en dag på ett Hitachilager; jobbat en dryg vecka på barnehage (dagis); jobbat nio dagar med att fylla lådor på en ny postterminal; flyttat till en annan lägenhet tillsammans med Jahmi och använt cyklarna att köra alla grejerna på; sett Porcupine Tree i Stockholm tillsammans med mamma; jobbat ytterligare fem veckor på samma barnehage som tidigare; varit på anställningsintervju hos bemanningsföretag; jobbat en vecka på en annan barnehage; varit på anställningsintervju hos ytterligare ett bemanningsföretag; jobbat fyra dagar med mattläggning/möbelflyttning (samma som första jobbet); jobbat en dag som städare på en högskola; jobbat en dag med möbelflyttning för en advokatfirma tillsammans med Jahmi; jobbat fyra dagar på lager med orderplock, packning och kuvertering. Och så har jag ju varit i Göteborg och Värmland några helger också.

I övrigt har hösten passerat mestadels smärtfritt tack vare en rumskamrat som är lika lätt att bo med som John var förra året, utsökt mat lagad med kärlek, massvis av te och skön musik. Det som tidvis gjort det lite kämpigt är att jag saknat mina vänner och min kära mor i Sverige väldigt mycket. Visst går det att hålla kontakten på avstånd men även jag känner av begränsningarna som elektronisk kommunikation medför. Göteborg och Värmland har varit tillräckligt nära för att besöka över en helg då och då, och likaså gick det att en gång åka till Stockholm. Gotland ligger dock i en klass för sig när det gäller resväg och det har nu gått snart fyra månader sedan jag sist träffade gänget där.

Hade jag varit en annan person kanske jag skulle skaffat mig en ny stor vänkrets här i Oslo, eller så hade jag försmäktat av ensamhet. Men precis som jag klarade av månader av isolerat pluggande under det intensiva tredje året på gymnasiet med min rumskamrat som sällskap bara på vardagarna så har jag nu kunnat finna mig tillrätta i många lugna kvällar och även helt ensamma helger i Oslo då Jahmi valt att hälsa på sina hemtrakter i Värmland. Det är inte så att jag finner det ärofyllt att leva månader utan något större umgänge, men jag anser det vara en fördel att inte plågas av att vara själv. Att även kunna sätta värde på lugn och tystnad, att upptäcka och kunna njuta av den frihet som råder när man inte har någon annan att ta hänsyn till.

Men allt blir tröttsamt i för stora mängder. Just nu ser jag mycket fram emot att träffa vännerna och mamma igen i jul. Och sen har jag ju en tremånaders Asienvistelse att se fram emot också ;-)

"Ensamhet är inte att vara ensam. Det är att inte ha någon att längta till." - Barbra Ring

Ganska nyligen har jag, inspirerad av andra, börjat ta lite i den infekterade debatten om barnporr. Det som slår mig är hur lik debatten är dom om terrorism respektive fildelning. Den ena sidan är ivriga förespråkare för hårdare och väldigt långtgående lagstiftning och har väldigt känslomässigt laddade argument (tänk på barnen, familjens trygghet och artisternas försörjning) medans den andra sidan går i taket över dom påtänkta lagarnas konsekvenser för samhället i stort och till och med ifrågasätter själva existensen av deras tilltänkta effekt (övergreppen fortgår även om man försöker censurera den öppna delen av spridningen, terroristen kan ju detonera bomben i den långa slingrande kön fram till terroristkontrollen på flygplatsen och artisterna tjänar inte mer pengar om man hindrar spridningen av deras musik, bara skivbolagen).

Jag tror någonstans att människor som har lättare att påverkas av känslomässiga argument istället för logiska argument tenderar att dras till lagstiftarsidan. Därför är det viktigt för den andra sidan att inte bara fokusera på logisk argumentation som i många fall kräver en del teknisk kompetens för att förstå, utan att även lyfta fram argument som tilltalar "känslomänniskorna". Att då som lagstiftarsidan använda rädsla för att påverka tror jag är fel väg, eller åtminstone en som inte tilltalar mig så mycket. Lagstiftarsidan bidrar till en värld där människor är så rädda att dom kräver att bli övervakade, kräver att få ut identiteterna på pedofiler så att dom inte råkar bosätta sig i samma område, kräver att begränsa informations- och yttrandefrihet och avskaffa brevhemligheten på nätet eftersom det ju av någon kan användas för att begå brott eller för att "stjäla" från artisterna. Vi måste få människor att förstå värdet av att lita på varandra, vi måste ha visioner om en värld där människor utgår från att deras medmänniskor har goda intentioner och vill väl. Att tappa förtroendet går snabbt, att bygga upp det tar tid. Därför måste vi börja redan nu. Jag tycker inte att vi bara ska bygga kunskapssamhället, vi borde också bygga förtroendesamhället.

Hur många pedofiler finns det egentligen? Hur många av dom är farliga på riktigt och har inte bara en sjuk sexuell läggning? Hur reell är risken att du stöter på någon? Hur många terroristattacker har vi haft i Sverige? Hur mycket bättre skulle du må om du slutade gå och oroa dig? Hur mycket tryggare skulle du känna dig om du bara vågade lita på att människor omkring dig vill dig väl?

Det handlar inte om att vara naiv, det handlar om att vara rationell. Det handlar också om att någon måste visa vägen in i framtiden. Ska den kantas av övervakningskameror och potentiella pedofiler, våldtäktsmän, mördare och terrorister, eller ska den kantas av goda medmänniskor?

Detta är ett försök att bryta det tabu som ligger över att motsätta sig vissa åtgärder som sägs vara mot barnporr.

Har jag varit inaktiv på bloggen har jag varit hyperaktiv på facebook. Möjligheten att använda FB som politisk megafon genom att länka till artiklar och bloggar man läst, tillsammans med en lite kort kommentar, är alldeles för lockande för att låta bli. Dess effektivitet i förhållande till att behöva gå in på bloggsidan, logga in och sedan skriva ett helt inlägg är slående, men nackdelen är ju att publiken är betydligt mer begränsad på facebook än här. Nedan följer några av sakerna jag länkat till på sistone. Ber om ursäkt för dåligt genomarbetad layout :)

"I samband med omläsningen av boken i somras började jag se på fartkamerorna längs vägarna med en ny känsla av att mitt tidigare gillande av dem varit för naivt. ”1984” är en effektiv bok. Varningsklockorna ringer, precis som Orwell önskade." - Rent Orwellskt - DN.se

Min kommentar: Jag hoppas att ni alla läst den!

"På det här sättet kommer över 11 miljoner vuxna att registreras. Det utgör närmare en fjärdedel av den vuxna arbetsföra befolkningen, vilket innebär att systemet antas bli världens största övervakningssystem.

...

–Vi riskerar att skapa en värld där vi tror att varje vuxen som närmar sig barn är ute efter att skada dem, säger han till DN." - Brittisk pedofillag väcker kritik - DN.se

"Moderaterna står å sin sida i särklass när det gäller att samla bidrag från privatpersoner. Valåret 2006 fick M över 30 miljoner kronor, sju gånger mer än de andra politiska partierna tillsammans.Partiet har satsat på att låta stora bidrags­givare träffa partiledaren eller and­ra ledande partiföreträdare för att diskutera politik. Hur många personer och vilka de är som deltar vill partiet inte berätta." - www.dn.se

Min kommentar: "Partiet har satsat på att låta stora bidrags­givare träffa partiledaren eller and­ra ledande partiföreträdare för att diskutera politik."
"Diskutera politik". Hur kan man komma undan med det? :P

Bilder från Freedom not Fear i Tyskland, demo mot övervakningssamhället. - picasaweb.google.com

Åsa "Sarkozy-ska-få-stänga-av-folk-från-internet-utan-föregående-domstolsprövning" Torstensson på Newsmill - uppladdning inför Visby 9-10 november. - Idag lägger vi grunden för EU:s framtida IT-politik

"Straffet för brott mot upphovsrätten kan bli tre års fängelse, 300.000 euro i böter eller ett års avstängning från internet." - Fransk antipiratlag tillbaka i ny skepnad - DN.se

Vänstern inte oväntat i framkant av gammelpartierna (tillsammans med MP såklart) :) - Låt biblioteken bli fildelningscentraler för musik, film och böcker

Lästips!

"Intervju med Clay Shirky: Nätdemokrati kräver att vi vågar experimentera" - www.dn.se

(S) tar starkt avstånd från (V), (MP) och (PP). - COPYRIOT | Sossar mot internet

"Faktum är att moderaternas företrädare knappt hållit ett enda anförande inför publik utan att ta upp sjuksköterskan med den nya månadslönen. Varför vill man inte prata om detta nu, utan bara rikta blicken framåt? Av en enkel anledning – folk gillar inte orättvisor. När sjuksköterskan får en tusenlapp extra är det en bankdirektör som får tiotusen mer att röra sig med. Inkomstskillnaderna blir större mellan inkomstgrupperna, vilket regeringens egna siffror bekräftar." http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20090916-5

Jämför med - Vår skattesänkning minskar klassklyftorna

Avslutningsvis: 

"Att lagstifta mot fildelning är att backa in i framtiden" - Maud Olofsson, partiledare för ett av partierna som röstade igenom IPRED.

Blev upprörd när jag läste HAX inlägg tidigare idag. Mikael Nilsson citerar ur utredningen i kommentarsfältet:

Från utredningen (PDF), sid 304-5:

"Politiska åsikter

En fråga som särskilt har diskuterats i förarbetena till SoLPUL (jfr 2000/01:80 s. 144, 176 och 272) är om socialtjänsten skulle få behandla personuppgifter som avslöjar politiska åsikter. Att detta skulle kunna få förekomma inom socialtjänsten ansågs av såväl Lagrådet som regeringen som klart motiverat. Det framhölls att behandlingen kan gälla ungdomar som bl.a. på grund av sina politiska åsikter ägnar sig åt kriminalitet eller annat beteende som föranleder att socialnämnden behöver veta vilken gruppering en viss individ tillhör för att undvika att personer placeras tillsammans med politiska motståndare och riskerar att råka illa ut.

Vi har med anledning härav också funnit skäl att föreslå att socialtjänsten ska kunna få använda sig av politiska åsikter som sökbegrepp

Etniskt ursprung

Av samma skäl som ovan anförts avseende personers politiska åsikter, föreligger även behov av att beakta personers etniska ursprung. Om detta inte skulle vara möjligt skulle problem kunna uppstå vid planering och placering av personer inom olika delar av socialtjänstens omsorgsverksamhet, exempelvis angående personer som kommer från samma geografiska område men där det kan föreligga starka motsättningar mellan olika grupper av individer på grund av personernas olika etniska ursprung.

I förarbetena till patientdatalagen (2007/08:126 s. 232) har vidare angetts att bakgrunden till att etnicitet ska kunna få användas som sökbegrepp är att t.ex. en enskild vårdgivare kan behöva planera, utföra och följa upp hälso- och sjukvård som en del invandrargrupper behöver.

Motsvarande resonemang kan föras inom socialtjänstens omsorg. Etniskt ursprung bör med anledning härav därför få användas som sökbegrepp."

(mina markeringar)

"använda sig av politiska åsikter som sökbegrepp". Var söker man efter människors politiska åsikter, och hur samlar man in dom uppgifterna? Jag nöjer mig där och låter dig som läsare begrunda ovanstående..

Citerat:

"Under hela mänsklighetens långa och invecklade historia hade fruktan varit dess största fiende, och han verkade vara på det klara med att den nuvarande mänskliga kulturen höll på att polariseras så att kontrollhavarna i vår egen tid gavs en sista chans att gripa makten och exploatera de nya teknologierna till sin egen fördel."

 ...

"Tydligen väntar man sig att allting kommer att upplösas: enorma jordbävningar förstör naturen, haven kommer att stiga och förstöra många städer; upplopp och kriminalitet tar hand om resten. Och sedan dyker det upp en politiker, förmodligen i Europa, som erbjuder en plan som kan återställa allting - förutsatt, naturligtvis, att han får oinskränkt makt. Detta omfattar bland annat en centraliserad elektronisk ekonomi som samordnad ekonomin över större delen av världen. För att få vara med i denna ekonomi och kunna utnyttja automatiseringen måste man emellertid svära trohet mot denne ledare och låta implantera ett datachips i handen som registrerar alla ens privata ekonomiska transaktioner."

...

"Tror du att undergångsforskarna har rätt?" "Det tror jag inte", sade han och skakade på huvudet. "Den enda profetia som håller på att besannas på vår jord är den om människans girighet och korruption. Det kan hända att det dyker upp en diktator som tar över men det kommer att vara för att han ser en chans att utnyttja kaos." "Tror du att det kommer att hända?" "Det vet jag inte, men en sak ska jag säga dig. Om medelklassens kollaps fortsätter och de fattiga blir allt fattigare och kriminaliteten fortsätter öka i storstäderna och sprida sig vidare därifrån och vi sedan till allt annat drabbas av en serie stora naturkatastrofer kommer vi att få gäng av hungriga marodörer som plundrar massorna och total panik överallt. Om då någon dyker upp och erbjuder sig att rädda oss bara vi ger avkall på några få medborgerliga rättigheter, då betvivlar jag inte för ett ögonblick att vi kommer att göra det."

 - Ur "Den Tionde Insikten" av James Redfield, 1996.

Eller så iscensätter man kaos genom att med hjälp av propagandamaskinen media förstora upp några få hot/incidenter (terrorism, fildelning, grov organiserad brottslighet och pandemier) och fabricera andra. Man gör människor rädda, sedan kan man erbjuda lösningar på dom falska eller kraftigt överdrivna problemen, lösningar som innebär att människor ger upp sina medborgerliga rättigheter för att få påhittad trygghet. Övervakningskameror på skolor. Speciella terrorlagar som åsidosätter rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Fingeravtryck i passen. DNA-register. Filtrering och censur. Avstägning från internet. Lagring av positionsdata från alla mobiltelefoner. Registrering av allas elektroniska sociala kontakter. Avskaffande av brevhemligheten. Upphävande av budbärarimmuniteten. Och så vidare.

En vän till mig och tillika medlem i piratpartiet lyssnade av sin röstbrevlåda här om dagen. Meddelandet lydde enligt hans utsago i kraftigt förkortad version något i stil med följande (skrivet väldigt slarvigt över msn):

"hejsan mitt namn är björn anders.. jag ringer från ***** och du har laddat ner illigafiler, vi kommer nu skicka en varningsböter på 8650kr" 

Har för mig att jag läst om att liknande meddelanden skickats via mail förut. Meddelandet var opersonligt (inget namn på den misstänkte fildelaren nämndes) och det är ju därför troligt att det skickats till många. Man kan ju spekulera i vem som gör det och varför (att det är bluff utgår jag från, riktigt så oprofessionellt beter sig väl inte antipiraterna?) men jag tänkte mest ta upp det för att förvarna andra och se om det finns några fler "drabbade".

FP i Stockholm har dragit igång ett projekt för att med hjälp av internet stärka demokratin och medborgarnas insyn.

Det är såhär man bemöter Piratpartiet! Man har inte kommit hela vägen med det är en god början. Genom att själva ta upp PP:s frågor kan övriga partier sno tillbaks sina förlorade röster. Men det handlar inte nödvändigtvis om att tävla och sno från varandra. Det handlar om att dela kunskap, lära av varandra och bygga något nytt tillsammans! Skitbra! :)

Nu har resultatet av övervakningsundersökningen som jag deltog i publicerats på SvD:

•70 procent av gymnasieeleverna tror att kameraövervakning skulle öka tryggheten i skolan.

•89 procent av gymnasieeleverna tror att det skulle förebygga skadegörelse i skolan.

•Nio av tio gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna skolgården och på vissa platser inomhus i skolan, under förutsättning att de visste att materialet bara skulle användas om något allvarligt inträffat (stöld, skadegörelse, mobbning, våld eller narkotikalangning) och om det var en av skolan utsedd säkerhetsansvarig som fick tillgång till materialet.

•70 procent av föräldrar till gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna arbetsplatsen under motsvarande förutsättningar.

•Sju av tio gymnasieelever skulle till och med tillåta kameraövervakning inne i klassrummen.

•Föräldrar till gymnasieelever har en mycket positiv inställning till övervakning, men de anser att skolorna ska vara tillståndspliktiga och beviljas tillstånd innan övervakningen påbörjas.

•Sex av tio rektorer vill se att materialet sparas i en månad eller kortare, medan lika stor andel av elever och föräldrar kan tänka sig att materialet sparas tre månader eller längre.

Vad säger nu detta? Vad har undersökningen för värde? Undersökningen är gjord av Svenska Stöldskyddsföreningen som ju ganska naturligt vill ha mer övervakning. "Det är viktigt att inte tappa bort trygghetsaspekterna i integritetsskyddets namn", säger man exempelvis. Personer från Demoskop ringer upp människor och ställer 20-30 frågor i snabb följd som personen förväntas ta ställning till, exempelvis "Tror du att kameraövervakning i skolan skulle öka tryggheten?". Frågan i sig visar att man förväntar sig en gissning tillbaks och det är ju ganska självklart eftersom personen ska ta ställning utan att ha något som helst underlag för sitt svar. Ingen information om övervakningens konstaterade effekter presenteras för intervjuoffret, man har ingen vidare betänketid eftersom man förmodligen inte vill stå halva dagen med en person väntandes på svar i luren och övervakningsproblematik är ju inget som var och varannan svensk har grävt ner sig i. Om man nu ska svara på ovan ställda fråga så tänker man förmodligen bara i ett kort steg. Eftersom aktiviteter i skolan hamnar på film så kommer det att begås färre brott och mindre skadegörelse och det som ändå förekommer blir lättare att klara upp, därför kommer man att känna sig tryggare i skolan. I fler steg än så är det svårt att hinna tänka.

Personligen försöker jag tänka i ett vidare och längre perspetiv. Jag försöker lyfta blicken och se var vi är påväg istället för att kryssa mellan tallbarr och stenar på marken. Att övervaka någon är för mig att behandla denna någon som en potentiell brottsling eller bråkmakare. Om man inte misstänkte att personen skulle kunna komma att göra något dumt så skulle man ju inte övervaka den. I en värld där man övervakas utan konkret brottsmisstanke, till och med i skolan, behandlas människor som potentiella brottslingar, dom misstänkliggörs. Vem som helst kan vara en våldtäktsman, pedofil eller mördare. [IRONI]Då är det är väl tur att alla övervakas överallt så att du kan känna dig trygg i denna hemska värld?[/IRONI] Jag vill inte leva där. Jag vill leva i ett samhälle som bygger på förtroende och tillit. Där man utgår från att människor gör rätt för sig och sköter sig och där bråkmakarna utgör ett undantag, en liten minoritet (så som det ju faktiskt ser ut i verkligheten).

Övervakningskameror i skolan kan säkert skapa en kortsiktig falsk trygghet hos en del. Samtidigt är det ett steg i att minska tryggheten och öka rädslan. Om skolan är en så farlig plats att vi behöver ha övervakningskameror där, varför ska man då känna sig trygg? Den tryggaste skolan jag gått på, där fick ingen ha lås på skåpen och det fanns inga konton eller lösenord på datorerna. Skorna togs av i hallen och lämnades tillgängliga för vem som helst att sno. Det byggde på att alla litade på varandra, och det var grunden för trygghetskänslan. Man förväntade sig att alla skötte sig och var schyssta, och det var så gott som alla alltid. Nu förväntar man sig istället att brott och skadegörelse ska förekomma och att elever inte kan sköta sig. Var ska det leda?

Man ska inte heller glömma den osäkerhet och rädsla som kamerorna i sig kan framkalla hos en del. Vad vågar man egentligen göra framför kamera? Spelar det någon roll ifall man vet att ingen kommer titta på filmen eller har kameran en hämmande effekt? Hur vet man att övervakningen inte kommer att missbrukas, att information kommer att läcka ut?

En undersökning baserad på oinformerade personers gissningar hamnar i media och läses av tusentals andra, människor som förmodligen påverkas av andras ställningstaganden. Vad känns tryggast, att tillhöra dom 70-90 % som  ställer sig positiva till kameraövervakningen i skolan eller att tillhöra dom 10-30 % som säger nej? En undersökning baserad på oinformerade personers gissningar kommer kanske delvis ligga till grund för framtida politiska beslut. Var är dom öppna politiska debatterna? Var är den levande demokratin där meningsmotståndarna möts öppet framför en deltagande publik för att debattera, lägga fram fakta och kämpa för att övertyga varandra och dom velande? Demokratin fungerar bara sålänge folket i den förblir upplyst och informerat. Vi kan inte förvänta oss att komma någonstans med lösa, ogrundade och framtvingade gissningar.

Jag säger inte att majoriteten nödvändigtvis skulle ställa sig på min sida om den var bättre informerad, men jag tror att chansen skulle vara betydligt större.

Jag försökte svara på frågorna i undersökningen på ett nyanserat sätt och ratade inte bara allt rakt av. Men ni kan nog ändå lista ut ungefär hur en medlem i Piratpartiet svarar.

Att kunna gå genom stan en mörk kväll, helt ensam, lyssna på vindens ylande i trädtopparna, gena genom parker och mörka buskage och känna sig fullständigt trygg. Att var och varannan minut passera någon bekants hus. Att ha minnen ända ifrån barndomen fästa vid gator, gräsmattor, kiosker och träd som man passerar. Att ha kompisar att skratta med, vänner att krama och extrafamiljer som välkomnar en som en son. Att känna den speciella avslappnade puls som får en att glömma stressen när man går på stan, står i kö eller sitter på ett café.

Hemmen man bott i. Dagmammorna man gått hos. Stränderna man knackat kattguld på. Platserna där man lekt. Skolorna man gått på. Gungorna man hoppat från. Gatorna man skejtat på. Platserna där man haft picknick. Skogsdungarna man lajvat i. Vägarna man åkt på. Trädgårdarna man sprungit i. Skogarna där man plockat svamp. Lokalerna man haft LAN i. Träsken där man badat. Stränderna man tältat på. Raukarna man klättrat i. Ställena där man inte fått fisk. Träden man suttit i. Borden man trickcyklat på. Affärerna där man handlat. Backarna man åkt pulka i.

Vännerna. Dom man knackat kattguld med. Dom man målat med. Dom man lyssnat på musik med. Dom man lekt krig med. Dom man gungat med. Dom man cyklat med. Dom man åkt inlines med. Dom man skejtat med. Dom man lajvat med. Dom man haft LAN med. Dom man flugit drake med. Dom man spelat TV-spel med. Dom man kastat frisbee med. Dom man bakat med. Dom man spelat Game Boy med. Dom man fiskat med. Dom man hoppat studsmatta med. Dom som varit barnvakt åt en. Dom man eldat med. Dom man spelat pingis med. Dom man campat med. Dom man druckit te med. Dom man bott med. Dom man argumenterat med. Dom som gått i samma klass. Dom man promenerat med. Dom man haft kortspelskväll med. Dom man spelat Diablo II med. Dom man spelat Zatacka med. Dom som bor på landet. Dom som bor i stan. Dom man skakar hand med. Dom man kramar. Dom som man känner utan och innan. Dom man velat lära känna bättre. Dom som är yngre. Dom som är vuxna. Dom man glidit isär från. Dom man hållit ihop med. Dom man alltid kommer känna. Dom man knappt hälsar på längre. Dom som alltid finns där. Dom som svikit. Dom man känt länge. Dom man nyss lärde känna. Dom man gråtit med. Dom man rest med. Dom man försonats med. Dom som kommer sakna en. Dom som kommer glömma en. Dom man gråter över att lämna. Dom man hoppas känner likadant.

På lördag flyttar jag från Gotland på riktigt, efter drygt nitton år. Gråtandes skriver jag om sådant jag kommer att sakna.

Från DN.se idag:

Har ni synpunkter på den personliga informationsinsamlingen?
- Vi tycker att ju mer uppgifter som finns elektroniskt är det rimligt att vi använder den tillsammans för att bekämpa brott. Än så länge är det fördel den organiserade brottsligheten när det gäller att fritt kunna välja det svagaste landet. Organiserad brottslighet drar nytta av att vi håller en hög integritetsnivå.

Jag skrattade nästan högt för mig själv när jag läste detta stycke förut idag. Att vi skulle dela mer uppgifter med andra länder ju mer uppgifter vi samlar in tycks för mig helt ologiskt. Tvärt om borde det väl ändå vara? Ju mer och ju känsligare information man samlar in desto färre personer bör ju få tillgång till den. Resten av stycket reagerade jag också på. Samtidigt inser jag att det måste vara så som många av våra styrande resonerar. Det är farligt. Om det är en kapprustning om vilket land som har mest övervakning och politikerna inte kan tänka sig att bryta mot trenden finns det bara en väg och den går mot storebror. Om man resonerar som så att man måste höja övervakningsnivån till samma som i det mest integritetskränkande landet i unionen för att inte bli en "fristad" för grov brottslighet så är det riktigt skrämmande, men det går ändå att förstå resonemanget.

Någon måste dock vara den förste att bryta tränden, och om vi nu skulle tvingas dras med något ökande grov brottslighet så är väl det ändå ett pris som är rimligt att betala för att ha "en hög integritetsnivå". Förhoppningsvis följer andra länder snart efter. Vi kan inte ha nolltolerans mot brott, inte ens mot barnporr och "terrorism". Att försöka stoppa barnporr och terrorism skulle helt enkelt kräva att vi gav upp det system med mänskliga rättigheter och demokrati som vi väl ändå vill leva i. Det har alltid funnits dumskallar som betett sig sjukt eller agerat totalt omoraliskt och det kommer det förmodligen alltid att göra. På samma sätt har det alltid funnits människor som fallit offer för dessa, och det är inget som är möjligt att hindra i framtiden heller. Visst kan vi försöka hålla det på en låg nivå, men då med medel som inte inskränker på människors grundläggande rättigheter.

Låt Sverige gå i täten för en övervakningsavrustning för att stoppa kapprustningen!

Istället för ett piratblock i den redan befintliga demonstrationen så ska en separat manifestation hållas rapporterar HAX. Nu tycker jag det är hög tid att PP går ut med detta i ett pressmeddelande!

UPDATE: OBS! Ändrade planer! Läs här!

Jag lyfter kommentaren jag fick på förra inlägget här så att den syns lite bättre ;) Jag hoppas att Piratpartiet officiellt kan ansluta sig och gå ut med ett pressmeddelande om saken.

Hej!

Kul att du uppmärksammar Stockholmsprogrammet. Vi är ett gäng som suttit och lusläst det här och kommit fram till att det innebär problem ur ett integritetsaspekt också. Därför anordnar vi ett "pirat"-block i den stora demonstrationen mot Stockholmsprogrammet som går av stapeln på onsdag den 15 juli, klockan 17:00 på Södermalmstorg, T-Slussen. Vore fantastiskt om du kunde pusha för det på din blogg så att vi blir många.

Länk till facebook-gruppen för evenemanget: http://www.facebook.com/home.php#/event....1306995&ref=nf

class="editor_p">Info för dem som inte har facebook: http://stoppastockholm.se/index.php?titl...olmsprogrammet

class="editor_p"> 

Utdrag ur demonstrationens upprop:

"Stäng av Stockholmsprogrammet!

FRA och IPRED står er redan upp i halsen, men nu samma tid samma kanal så kommer Stockholmsprogrammet. Programmet är ett led i EU:s arbete för inre och yttre säkerhet, vilket bland annat betyder jakt på fildelare över hela Europa. Det informella ministermötet i Stockholm den 15-17 juli är där de nästa förtryckande övervakningslagarna diskuteras.

Vi går inte med på att fildelningen blir en säkerhetsfråga när den har gjort kultur fritt för fler personer än någonsin tidigare i historien. Vi tänker protestera redan innan de nya lagarna blivit svenska lagförslag, för situationen i Sverige är beroende av utvecklingen i Europa och i resten av världen. Pirater från alla jordens hörn och alla de sju haven har ett gemensam intresse här.

På demonstrationen den 15e juli, klockan 17:00 på Södermalmstorg, T-bana Slussen, deltar vi pirater och samlas bakom piratflaggor i alla möjliga färger. Ert säkerhetsproblem är vår välfärd!"

/Hälsningar Valle och Piratklanen

HAX och Klamberg rapporterar om det s.k. Stockholmsprogrammet, vilket är fortsättningen på EU:s samarbete kring ”området av frihet, rättvisa och säkerhet”. Barroso säger att:

- Vi vill främja medborgarnas rättigheter, underlätta deras dagliga liv och skydda dem, och vi måste därför vidta verkningsfulla åtgärder på EU-nivå på detta område.

Från Sverige har Beatrice Ask och Tobias Billström varit med i utformningen av programmet. Så här säger dom:

- Vi kommer att arbeta för ett ambitiöst Stockholmsprogram med en bra balans mellan en effektiv brottsbekämpning och skydd för den enskildes integritet, säger Beatrice Ask i en kommentar.

Enligt HAX kan detta bland annat innebära:

• Ett utökat samarbete mellan EU och USA "in the field of freedom, security and justice".
• Nationella anti-terroristcenter i alla EU-stater, som skall rapportera in till Bryssel.
  
• Alla EU-stater skall dela sin underrättelseinformation med alla andra medlemsländer.
• Mer, och mer effektiv, "data-mining".
• Realtidstillgång till uppgifter om till exempel medborgarnas resor, bankaffärer, mobilpositioner, internetanvändning samt till fingeravtryck och porträtt.
• Effektiviserad övervakning genom aktiv insamling av enskilda medborgares elektroniska fotspår.
• EU-standardisering av övervakning.
• EU-harmonisering för att undanröja legala hinder för övervakning och avlyssning.
• Analys på EU-nivå av matrial från medlemsstaternas övervakning och massavlyssning.
• En utökad EU-byråkrati för övervakning, avlyssning och analys, kallad SitCen.

Nu gäller det att ligga på, uppmärksamma folk på det, försöka få media att haka på. Om nu telekompaketet var så roligt att skriva om i alla dagstidningar så borde det väl inte vara något problem. För den som vill läsa mer finns bland annat detta. Jag vaknade nyss och har inte orkat fördjupa mig i saken än riktigt. Jag hoppas dock få läsa och höra mycket om det framöver.

Jag hade igår en intressant diskussion med en vän som också upprörs över det allt mer fruktansvärda övervakningssamhälle som vi tvingas leva i. Han verkade dock nästan ha tappat hoppet, och såg det som ett reellt alternativ för sin egen del att någon gång i framtiden isolera sig från civilisationen, bosätta sig ute i naturen (om den finns kvar) för att kunna behålla sin frihet. Han stod och velade. Antingen skulle han ha det som plan, eller så skulle han börja skriva. Skriva vad? undrade jag. Bok? Blogg? Insändare? ALLT, svarade han då.

Jag hoppas att ni som läser detta också inser situationens allvar. Det handlar inte om att vi tycker det känns lite obehagligt med FRA. Det handlar om att hela vår värld som vi känner den kan gå förlorad. Det handlar om yttrandefrihet. Rätten att fritt inhämta och utbyta information. Åsiktsfrihet. I slutändan även tankefrihet. Jag menar inte att staten på något sätt ska kunna övervaka dina tankar, jag menar att man med goda hjälpmedel kan styra dom. Styra dina tankar, forma dina åsikter. I en värld där du ständigt är medveten om att du är övervakad och avlyssnad kommer ditt beteende att förändras. Ett rädslans samhälle där man börjar censurera sig själv, där alla dina medmänniskor är potentiella terrorister, mördare och våldtäktsmän. I en värld när någon annan kan kontrollera ditt informationsinhämtande är dina tankar och åsikter inte längre fria.

Fråga ditt hjärta vilket samhälle du strävar efter. Mitt säger mig att det är ett som bygger på tillit till sina medmänniskor, omtänksamhet och värme. Då blir det mycket lättare att ta ställning till sakfrågor. Det spelar ingen roll ifall FRA är en lag där fördelarna med brottsförebyggande överväger nackdelarna med intrånget i privatlivet, eftersom det är ytterligare ett steg mot att misstänkliggöra oskyldiga människor. Genom att övervaka någon blir den personen automatiskt misstänkliggjord eftersom det ju bara skulle vara onödigt att övervaka någon som man inte tror kan komma att begå ett brott. Detta går inte på något sätt ihop med visionen om ett samhälle som bygger på tillit och värme. Man säger sig göra det för trygghetens skull. Men var finns tryggheten i ett samhälle där alla är potentiella brottslingar?

Ge inte upp, tappa inte hoppet! Det är likgiltigheten som har öppnat för denna utveckling. Ett samtal med en medmänniska, ett blogginlägg, en stunds läsning och fördjupning i ämnet, ett ställningstagande för Piratpartiet genom att bli medlem. Det och många andra saker kan du göra idag för att jobba för en förändring. Jag vill tro att den är möjlig.

UPDATE: Calandrella skriver också.

Dagens måltid: Fiskbullar och färskpotatis kokat över gasbrännare på södra hällarna.

 

Jag vet inte varför men folk tenderar att bli medlidsamma när jag säger att jag glider runt och bor hos vänner, i bilen och i tält. Just det där med att bo i bilen verkar skapa extra starka reaktioner hos folk. Vad är det som är så hemskt med det? Det är ju något jag har valt och jag ser det som ett litet äventyr. Är jag inte hemma hos någon när jag är hungrig så lagar jag mat på min gasbrännare eller min portabla grill. Blir jag törstig har jag 10l vatten i en dunk i bilen (plus ett tjugotal burkar Jolt, men dom sparar jag till speciella tillfällen). Tack vare bil och tält har jag tak över huvudet och jag älskar att sova i sovsäck. Av mina absolut mest grundläggande behov tillgodoses även dator- och internetbehovet tack vare laptop och mobilt bredband. Skulle mot förmodan både 12- och 6-cellsbatteriet ta slut så har jag en bil-laddare till datorn (och även till mobilen). Skulle jag på något sätt inte ha möjlighet att ta mig till affären så har jag både pasta och havregryn i skuffen (tillsammans med ett komplett kryddskåp och köksutrustning med allt ifrån osthyvel till durkslag). Vad mer behöver jag? Inte nog med att jag har tillgång till mitt vardagsrum i form av internet, jag har hela naturen att ströva omkring i om jag vill. Jag känner mig aldrig instängd i bilen. Det är inte synd om mig :P Dock är det ju självklart trevligast att bo hos vänner, så det försöker jag göra så mycket som möjligt.