Min mor fyller 50 på torsdag och reser därför bort i en vecka med tre goda väninnor till La Gomera (Kanarieö). Efter att idag ha tagit planet härifrån till Bromma missar hon bussen som ska ta dom till hotellet vid Arlanda där dom ska sova en natt. I väntan på nästa buss upptäcker hon att hon råkat ta med mitt pass istället för sitt eget! Hon tar kontakt med Gotlandsflyg och får veta att dom kan ta med passet med flyget som går en stud senare, om dom får passet senast 15:10 (klockan var då runt 14:40).

Här hemma har jag precis klivit in i duschen. Skulle egentligen ha åkt till Intersport med Andis och dragit ut och cyklat med Manne men båda ställde in strax innan. Inte heller hade Gustav tid och göra något och Melker var trött så jag ville inte störa honom. Plötsligt ringer telefonen och jag som står i duschen orkar inte svara. Strax efter ringer min mobil och jag får en känsla av att något är fel. Jag masar mig blöt ut ur duschen och ser att det var mamma som hade ringt. Jag ringer upp och får veta vad som står på. Mamma ska försöka få tag på någon som kan komma förbi och hämta upp passet och köra det till flygplatsen. Jag kliver in i duschen igen i tron att jag ska hinna tvätta mig lite. Då ringer telefonen igen och jag springer blöt ut ur duschen och svarar. Mamma har lyckats få tag på Gustavs mamma Christina som förhoppningsvis ska hinna från sitt hem vid signalen, via mig till flygplatsen på 15 minuter. Jag gör inte om misstaget att gå in i duschen igen utan letar reda på passet och väntar vid fönstret på att Christinas röda Renault Clio ska komma. Någon minut innan tre stannar bilen utanför och jag springer ut på gatan i morgonrock för att lämna passet. Christina frågar om jag är sjuk men jag säger att jag nyss kom ur duschen. Jag ringer mamma och säger att Christina precis varit här och mamma pustar ut. Jag får sedan äntligen ta min dusch vid tio över tre och får sedan ett sms från mamma där det står att passet kommer dit vid 4 :)

Är det bara tur att mamma missade bussen från Bromma, att hon av en händelse såg att det var fel pass, att det gick ett senare flygplan som kunde ta passet, att både Manne och Andis ställde in samt att jag inte hittade på nåt med någon annan, att jag valde att kliva ur duschen för att se vem som ringt, att Christina var hemma och hade möjlighet att köra och att vi hinner allt på en halvtimme? Jag tror inte på Gud, inte som i någon religion i alla fall, men jag tror nog ändå på någonting annat än slumpen. Ödet eller universums vilja eller något.

I brist på annat vill jag citera IF Wartas tränare Lennart Olsson: "Den här matchen vinner vi, för vi har kontakt med undre världen."