På dagens trafikkunskap visade läraren återigen sitt förakt mot barn. Han pratade om att man skulle visa hänsyn när man körde förbi en skola eller ett dagis för att det kan hända något. "Att det springer ut någonting på vägen." Inte nog med att barn inte är människor, dom är enligt honom ting.

Dagen präglades i övrigt av att halva klassen var i Lund. Riktigt skönt faktiskt. På håltimmen satte jag mig i biblioteket och efter att ha läst lite nördnyheter bestämde jag mig för att börja läsa lite i första delen av Kejsar-serien som John rekommenderat. Jag lånade inte boken, men läste dom 25 första sidorna, och den verkar väldigt lovande. Såg böckerna på Coop för 55kr styck häromdagen. Serien handlar om Julius Caesar och är baserad på historiska fakta men är skriven som roman.

Petterlektionen var väldigt trevlig. (Som någon anmärkte idag säger vi nästan aldrig historialektionen eller samhällskunskapslektionen, Petterlektionen är det som gäller.) Nutidsorienteringen har i år temat klimat och miljö och det passar ju extra bra nu eftersom naturprofilsdelen av klassen är borta (dom valde ju naturprofil för att dom tyckte deras kunskaper i det var och är bristande). Vi som är kvar är ju alla makalöst mycket mer allmänbildade. Petter argumenterade mot etanol och för biogas men ordet gasledning klingade lite illa tyvärr. Att man kan utvinna energi ur gödsel, slam och sopor tycker jag låter som en fantastisk idé.

Efter skolan visste ingen vad dom skulle göra så jag, Max, Björn, Hanna, John och Alex gick ner till öster. På expert kollade vi spel och skivor. Jag frågade också Max hur han hade börjat lyssna på metal (han lyssnar mestadels på annat men han förstår sig ändå på metal) och hans historia lät precis som min, man har gått band efter band mot hårdare stil. Därför är jag lite tveksamt till att för Hannas del gå rakt på In Flames. Som Max sa hade han först fallit för dom lugna akustiska låtarna eller delarna av låtarna, och allt eftersom förstått sig på dom hårda delarana också. En bidragande orsak till att jag lärde mig uppskatta metal var nog alla cykelfilmer. Jag kopplade då musiken till något jag gillade väldigt mycket och när jag sedan lyssnade på låtarna fick jag tillbaks den härliga känslan av cykelfilmerna. Slutsatsen jag tror man kan dra är i alla fall att det tar lite tid och att man måste lära sig att uppskatta musiken. Lyssna och lyssna tills du lär dig höra melodierna. Ett annat tips är nog att lyssna på det när man är arg eller sur för att få ur sig allt.

Idag fick jag reda på ett nytt bloggfan, nämligen Joel Carlgrens kära mor Lotti. Joel och jag umgicks väldigt mycket ett tag i mellanstadiet. Lotti hade tydligen hittat hit genom en googlesökning. Alltid trevligt med positiva responser.

Dagens ris går till kyckling. Motiveringen lyder: För pilligaste ätandet och mest tålamods- och bestickskicklighets-krävande maten som existerar samtidigt som smaken är så frestande på att man blir djupt besviken över att man inte orkar pilla, utdelas här med dagens ris den 10 mars 2008 till kyckling.

"Först gick jag till vänster på vägen och sedan till höger. Då öppnade bilföraren sidorutan och skrek: 'Stå still kärring!', och sen körde han över mig."

Efter bloggskrivandet igår bestämde Elin att vi skulle gå och hälsa på Melker och Gustav som satt i Melkers källare och nördade sig med WoW. Jag insåg ganska snabbt att besöket inte skulle vara så roande annat än i studiesyfte. Dom annars både sköna och trevliga grabbarna var precis lika sociala som jag trott dom skulle vara. Wow, cola och metal var det som gällde och jag hoppas Elin inte dömmer ut alla mina polare som tråkiga nördar. I och för sig ska jag inte säga så mycket eftersom jag är en ganska stor nörd själv, till och med nördig på många saker som Elin sa. Vi tog oss efteråt bort till Solbergabadet där SM i undervattensrugby spelades. Vår kära Benjy var med och spelade för Bottenskraparna och idag vann dom SM-guld. Det var intressant men jag kan inte påstå att vattenrugby är någon publiksport. Dom hade i alla fall en kamera under vattnet så man kunde försöka följa mtacherna på en 20"-TV. Det var varmt, fuktigt och blött när man blev nedskvätt då och då, men stämningen var god. Sporten var väldigt avslappnad och spelarna gick upp och pratade med publiken mitt under matchernas gång (när dom inte var i vattnet och spelade såklart).

I en paus mellan matcher gick vi och köpte var sin hamburgare. Nintendo-Retorik-Hugo var där och gjorde oss sällskap. En stund innan Benjys sista match på lördagen dök Tom upp och efteråt hängde han och Elin på hem hit. Vi drack te, åt glass och kollade lite Eddie Izzard. Jag ska försöka fixa ett klipp ur Eddies show och skicka till Max på Toms inrådan. Det har något att göra med Maxs eventuella fläckar i brottsregistret samt ett visst musikinstrument.

Idag har jag varit ute och gått, lyckats att nästan överfylla gästlistan till födelsedagsfirandet (jag hoppas alla får plats) samt nästan arbetat lite med rapporten i svenska. Jo juste, jag försökte skicka lite In Flames till Hanna men saker och ting ville inte funka som dom skulle så vi tar det imorrn eller nåt istället.

"Ett hjul åkte i diket, min fot hoppade från fotbromsen till gaspedalen, for ut över vägen till andra sidan och hamnade mot en trädstam."

Jag känner mig som en konstig människa. Igår satt jag och lyssnade på Esbjörn Svensson Trio, jazz i världsklass, och tyckte det var så otroligt bra så det är svårt att uttrycka. Nu har jag suttit vid datorn med träningsvärk och lyssnat på In Flames och Children of Bodom i en och en halv timme och tycker det är obeskrivligt najs. Jag skulle utan tvekan ha varit ute och cyklat om det inte hade varit för träningsvärken och den allmänna slöheten jag känner. Elin kommer hit om en stund och det gör att min dag inte känns som bortkastad. Dessutom ska jag, Elin och Tom dra till Solbergabadet och kolla när Benjy spelar SM i undervattensrugby ikväll.

Läste i tidningen i morse att min halvsyster Shantu Brahmbhatt tydligen räknas som kändis på ön. GT publicerade en lista på taxerad förvärvsinkomst för öns "kändisar" under år 2006. I listan återfanns även Björns kära mor Brittis. I listan såg man även några som lyckats bra med fifflandet och utnyttjandet av diverse avdrag osv. Herr Krister Hultberg hade lyckats få ner det till 0kr.

Elin har nu anlänt och det betyder att hon har ockuperat datorn, André har inget att säga till om nu när jag snart ska bestämma träff med hans kompisar. Är han snäll så får han följa med! :) Ikväll ska vi kolla in killar i små speedos och jag måste säga att det ska bli lite intressant. Samt ska vi kolla in hur mycket publik som är där, förhoppningsvis så drar vi inte upp procenten allt för mycket. För att rapportera lite ifrån mitt eget liv så dissade jag , till skillnad från de flesta av mina kompisar, Musik Direkt! igår och begav mig istället till ishallen vid Rävhagen och kollade 92:a hockey. Jag fick två saker bekräftade; 1. VAIK är tyvärr bättre än SCH och 2. det går inte att diskutera killars snygghet med andra killar. Sorgligt eftersom jag var typ ensam tjej där. Dock blev jag bjuden på kaffe av en snäll VAIK-tränare, tack. Han räddade min kväll när min käre far enbart kunde bistå med en femma (skandal). Jag åkte hem, sov och tvättade lite, men saknade avgaserna här inne för mycket så jag åkte in igen. Nu bjuder Andrés mamma på te och ballerinakex (andra gången den här veckan, dock första hon vet om). Puss!

Herregud1, jag tröck på enter och allt försvann. Jag trodde att jag hade gjort en Björn men det visade sig att det bara var sparat, jag klassificerar det här som en nära-döden-upplevelse.

Herregud2, jag får hjälpa till att välja Dagens Citat! Och med tanke på att jag övningskörde in så blir det den här:

"Jag trampade på bromsen, men eftersom jag inte fick någon broms så var det nog kopplingen."

Älgjakt var det på gympan idag. I alla fall tyckte jag det lät så först när Boberg sa det. Men det visade sig vara poängjakt till min djupa besvikelse. Jobbigt var det. Mina armar har nog aldrig varit så döda förut. Mattelektionen var rätt skön. Geometrin är så mycket lättare än ekvationerna så denna lektion jobbade jag om veckoplaneringen.

Bostonfalu (kan man hitta ett sexigare namn?) väntade i matsalen. Dock viskade en fågel att det var pizza på g så jag hängde på Benjy, Tom, Alex, Johan och Max ut på pizzajakt. Vi tog oss först till Pizza Quick eftersom Tom hade ljugit ihop en historia om att man fick pizza plus läsk för 50kr där på lunchen. Utanför stod en skylt med "kroppspeeling" på och det förde bara mina tankar till någon grotesk Hostel-lik scen med en potatisskalare inblandad. Efter att ha fått reda på att Tom ljugit gav vi oss vidare till Tigris för att se om dom hade något bättre erbjudande. Klockan var då tjugo över 11 och det öppnade tydligen inte förrän 12. När vi ändå var där så kunde vi ju lika gärna gå till Los Panchos och kolla. När vi äntligen kom fram var det också stängt. Som hungriga dvärgar tog vi oss tillbaks till PQ där vi beställde var sin budgetpizza med läsk och sallad för 60kr var. Gott var det, och mättande likaså som det definitivt var. På väg ut demolerade Booba PQ's hall genom att flyga på dörrmattan. Hans skadade arm klarade sig lyckligtvis undan rätt bra.

Efter alldeles för mycket ZATACKA aka Achtung die Kurve med Johan och senare även Billie och Joanna begav jag mig hemåt. Jag färdigställde intervjun med den döde Orwell och drog sen till Musik Direkt som Hanna tipsat mig om. Där träffade jag flera klasskamrater men också Manne som var där med bl a Nicklas. Musiken var allt från halvtråkig till riktigt grym. Funkada som vann spelade riktigt tight. Keybord-snubben var grym och det märktes att dom spelat tillsammans länge. Inception har jag förvisso hört förut, men dom har blivit bättre sedan dess och förra gången jag hörde dom var på Fenix där ljudet är så otroligt dåligt att man endast kan urskilja trummorna ur bruset. Denna gång var ljudet mycket bättre och likaså bandets medlemmar. Simon sabbade introt lite genom att inte vara klar med fixandet av trummsettet i tid. Alla verkade redo, ljusen blixtrade, alla var beredda på en dundrande start, men sedan hände inget mer eftersom Simon fortfarande satt och finjusterade placeringen av alla cymbaler, pedaler osv. Som sagt tyckte jag dom var mycket bättre nu än vad dom varit innan. Precis som någon annan sa så skulle det ha varit mycket grymmare om Rasmus kom in med afro och körde Hendrix-intro medans Simon riggade trummorna. Detta eftersom vi vet att Rasmus är sjukt duktig på gura. Jag vet inte om det bara är jag som har dålig hörsel, men jag lyckas aldrig höra Rasmus solon. Basen och trummorna överröstar när han spelar så höga toner och det tycker jag är synd.

Clara överraskade genom att vara riktigt bra. Det är märkligt hur man kunnat missa att hon spelar och sjunger efter att ha gått i samma klass i snart två år.

"Den andre föraren ändrade sig plötsligt, så det fanns inget annat att göra än att köra på honom."

Igår fick jag äntligen veta var John bor någonstans. Efter skolan bestämde vi oss nämligen för att dra en runda på inlines och snacka lite. Vi oljade mina inlines hemma hos John men efter det gnisslade det om möjligt ännu mer. Jag måste rengöra kullagren... Det var i alla fall trevligt och John har lovat säga till mig nästa gång det ska spelas street hockey.

Idag på håltimmen efter att ha lunchat med Hanna, John m fl ,gav jag mig hemåt. Det var håla och Björn hade uttryckt sin vilja att gå hem till mig efter besöket på pastavagnen (25kr för stor pasta denna vecka). Tillsammans med mor min löste vi först korsord en stund, och Björn glänste genom att kunna varenda schlager-fråga (det var schlagertema på krysset). Jag har verkligen börjat fundera efter att först ha hört Hanna berätta om att Björn sitter och sjunger till Charlotte Nilssons Take Me to Your Heaven-låt och sedan sett honom pricka in Andreas Jonsson på korsordet.

På svenskalektionen där ungefär 7 personer närvarade spelade Edvard piano och ackompanjerades av Säther och Markus på trummor i hörsalen. Jag skrev lite på mitt satans svenskarbete. På matten var det goda nyheter när vi fick tillbaks proven. Dock ligger man 2 sidor efter planeringen efter en lektion, sinnessjukt.

Efter matten lyckades jag med hjälp av ballerina locka hem Elin och Hanna. Det dracks te och åts ballerina samt ostkaka med mjölk och sylt. Efter det skyndade vi oss till gympsalen för att se klassen spela fotboll. Det kämpades bra men det räckte inte hela vägen riktigt. Vi hade ont om spelare och Tom hade av någon anledning fått för sig att jag skulle stå i mål så i den sista matchen gick jag in på plan. Jag försökte i alla fall så gott jag kunde, men jag har ju inte direkt någon erfarenhet inom fotboll. Jag har aldrig deltagit i kvartersligan, krullis kupp eller något annat evenemang så helt ärligt så var det absolut första gången i mitt liv som jag deltog i en anordnad fotbollsmatch. En bagatell kan tyckas, men det krävdes faktiskt lite av mig för att säga ja. Det gick ungefär som jag väntat mig, dvs inte så otroligt bra, men vi vann i alla fall med 3-0 tror jag, trots att jag inte höll helt tätt. Detta berodde på att det andra laget hade tagit in en spelare som inte tillhörde klassen. Någon som spelade otroligt bra var dock Klasén som var helt sanlöst med sin åka-skidor-stil i målet. Mediaklathen ville thom vanligt thtå i centrum och för en gångth thkull var dom bra på att filma, trotth att dom inte hade några filmkameror.

På tal om fotboll har jag fortfarande inte lyckats ta reda på vem fotbollstjejen som vinkade till mig på rävhagen var. Elin J var det tydligen inte, och när jag försöker komma på vilka fotbollstjejer jag känner som det skulle kunna tänkas ha varit är det enda namnet jag kommer på Alexandra Österberg, som jag gick i samma klass som från lekis till 6:an. Men om hon fortfarande spelar vet jag inte och att hon skulle vinka så ivrigt finner jag inte så jättetroligt med tanke på att vi inte har träffats på flera år.

Nu ska jag byta om, äta och göra en intervju med George Orwell på engelska. Problemet är bara att han dog för 58 år sedan.

Dagens skadeanmälning: "Jag körde över en karl. Han erkände att felet var hans, för han hade blivit överkörd förut."

Förlåt ett ord som är så litet men ändå så fruktansvärt mäktigt men ändå svårt att säga.

Ibland så måste man bara inse sina fel och be om ursäkt innan en hel vänskap går om intet. Jag var nära att göra det misstaget alldeles nyss, jag förstörde en hel efftermmidags arbete för min gode vän André igenom att lyckas trycka bort allt han skrivit, han skulle precis publicera och så försvann allt. Jag är minst lika ångerfull som Bill Clinton var efter sin otrohets affär med monnica Livinsky men han hävdade att det iaf var kul medans det pågick. Så långt tänker jag inte gå för det var ett fantastisk inlägg kanske det bästa i världens korta blogg historia.

nu kommer ni aldrig att få ta del av hans visa ord, ni kommer aldrig att få se och ta in vad jag förstörde. Jag kan närmast likna det vid att om någon hade rivit bort ögonen på Mona Lisa. Det hade inte varit riktigt lika roligt  då. Så bra var det, det var som en ros som blomstrar på en äng av blommor i skenet av en solnedgång. Det var som en bild hämtad ifrån Återkomsten.

kort sagt så var det allt.

Jag har förstört allting hela kalaset, jag är så ångerfull som man bara kan vara och jag överväger helt seriöst att skänka André hela mitt påskägg i år, men det kommer ju inte att hjälpa er andra föga mycket.  

Jag funderar på att straffa mig själv på ett "Passion of the Christ" inspirerat sätt. Jag behöver bara ett stort träkors att släppa medans folk skriker på Hebreiska och piskar mig, ska väl gå att ordna.

Orden jag förstörde var rakare och renare än Jesus jag känner att djävulen äter upp min själ  medans jag skriver dessa dystra ord, jag faller ner i ett mörker utan ljus eller glädje .

Förlåt André och alla andra.

 jag vet inte vad jag ska säga eller göra, jo göra vet jag föressten springa till min körlektion.


Ovanstående är skrivet av killen vars namn betyder björn på nordiska.

Sitter och lyssnar på Timbuktu och chattar lite med Björn efter en riktigt härlig dag, om man jämför med dom sista lov-dagarna. Trafikkunskapslektionen var aningen trevligare än vanligt trots att Elin saknades. Anledningarna var flera. Jag bestämde mig för att fnissa lite istället för att bli irriterad varje gång läraren ställde en såndär dum fråga som ingen vill svara på, typ; "Är det bra att dricka alkohol när man ska köra, eller är det jag som pratar strunt?"

Dessutom hade jag och Edvard (som f ö var mycket stilig i kortare hår) lite roligt tack vare Jev. Edvard var dock aningen nära på att göra bort sig totalt när en viss KGB-agent närmade sig bakom hans rygg är han sa lite olämpliga saker. Med i panik ganska dåligt dolda grimaser och ett kvävt "tyyyysst" räddade jag honom dock.

Vi fick också testa ett par partyglasögon på lektionen. Läraren beklagade sig över att vi tyvär inte kunde dricka alkohol på lektionen så istället tog han med några konstiga cyklop-liknande glasögon som skulle simulera en grov alkoholpåverkan. Med dessa på höll jag på att ramla in i ett bord med en dator på. Sjukt snurrig blev man och både jag och Ella kände ett svagt illamående efteråt. Pricken över i var dock när läraren pratade om alkolås. Någon undrade om det fungerade att låta sitt barn blåsa istället för föräldern för att bilen ska starta. Lärarens svar blev då något i stil med: Det krävs en viss lungkapacitet för att blåsa i dom. Barn har inte tillräcklig lungkapacitet för att blåsa, det måste vara en människa som blåser.

På lunchen hittade jag, Ella och Edvard några lediga platser vid Adam, Säther och Gabbe. Det var trevligt och intressant tills det började pratas schlager och "kändisar" som jag inte har en aning om vilka det är. Visst har jag hört namnet Linda Bengtzing, men inte fan vet jag vem det är :D

På Petters lektion blev Petter lite överkörd av folk som vanligt. Eller inte riktigt på samma sätt som annars. Bara det att folk inte har någon störe respekt för honom så tio personers arbeten som skulle varit inskickade i lördags var inte färdiga. Eftersom dessa skulle "filtreras", vilket ju inte gick då dom inte var klara, bestod lektionen till största del av prat och diskussioner om allt möjligt förutom historia/samhällskunskap. Nästa vecka när drygt halva klassen, dom som går naturprofil, skickas till Lund, ska vi som är kvar få göra nutidsorienteringen. Petter hoppas ju såklart på att hans klass ska vara bäst på ön, så Björn avslöjade Petters planer genom att säga att han passar på att köra nutidsorienteringen när den dumma halvan av klassen är borta. Petter fick dock in ett klockrent "skämt" på Adam. Han sa att ifall man skulle anteckna under redovisningar så finns det risk att t ex Adam sitter och skriver febrilt men att han inte hinner med att lyssna och skriva samtidigt. Hela klassen vänder sig då mot Adam och Benjy får ett skrattanfall när vi ser att Adam sitter med penna och papper och ritar/skriver och är helt omedveten om vad som händer runt omkring. Han tittar upp och förstår ingenting när alla skrattar åt honom.

En härlig dag i skolan med andra (mina) ord.

Denna bit ur en skadeanmälan skulle kunna vara som taget ur en trafikkunskapslektion: "Fotgängaren sprang hit och dit över vägen, så jag körde på honom."

Oj, vad segt det var att skriva helt plötsligt. En såndär grå dag när typ inget händer, ingen har lust o hitta på något och man lägger sig i TV-soffan. För mig är det "höjden av tråkighet", att se på TV. Inte för att det alltid är så värst tråkigt men det är typ det sista jag tar till när jag har tråkig. När jag inte har lust till någonting alls kan jag, om än motvilligt, lägga mig i TV-soffan. Och när jag nu för en gångs skulle se något, så blev det en brittisk lågbudget-kriminalserie där skådespelartalangen varierade från uslel till ytterst skicklig. För att ytterligare förstärka känslan av bortkastad till redde dom inte ut fallet på ett avsnitt, utan det slutade mitt i och fortsätter väl antagligen om en vecka. Medveten om att det är mindre troligt att jag någonsin kommer se fortsättningen gick jag och satte mig vid datorn för att skriva lite.

En trevlig sak hände dock idag, Nina och Hugo kom hit och åt äppelkaka med vaniljsås som jag och mamma bakat innan.

Nu skulle jag utan problem kunna gå och lägga mig. Mina ögon svider, jag är ytterst uttråkad och träningsvärken från i torsdags har ännu inte lagt sig. Men snart är det nya tag. Nu har jag haft tillräckligt tråkigt för att allt som är någolunda trevligt ska framstå som fantastiskt. På måndag ska jag äntligen få återse alla härliga klasskamrater. Hade det inte varit för vissa jobbiga arbeten och tråkiga lektioner hade skolan varit grymt najs. Som den är nu är den väldigt najs.

Förhoppningsvis fylls dom kommande veckorna av vänner och cykling, och så en födelsedag såklart.

Till sist ett nytt citat ur en skadeanmälning: "Jag hade kört bil i 40 år när jag plötsligt somnade bakom ratten."