Igår kväll liggandes i min säng, var lite låg, frågade jag mig om någon verkligen känner mig. Visst, jag är han killen som är schysst, duktig på datorer, som är pålitlig och rätt smart; han som inte festar och inte vill göra som alla andra, som aldrig blir arg, sur, besviken eller ledsen utan för det mesta håller humöret uppe och försöker dra med andra; han som kan vara med de flesta, som lyckas kombinera att vara sam:are, datornörd och extremsportare och som kan ta tag i saker och få folk att lyssna.

Självklart är jag mer än det, och självklart blir jag arg när folk är respektlösa eller elaka; självklart blir jag sur eller irriterad när folk börjar prata med en på lektionen när läraren eller någon elev står och pratar till klassen; självklart blir jag sur och besviken när jag ska hålla i en mountainbike-lektion på gympan och regnet bara häller ner, nästan halva klassen inte dyker upp, och när cykeluthyraren kommer en halvtimme för sent; självklart blir jag ledsen när vänner sviker, inte ställer upp eller inte håller vad dom lovat. Men jag är så mån om att inte dra ner andra i mitt träsk vid dessa tillfällen, så jag försöker ändra min inställning, kämpa med att hålla modet och humöret uppe, och inte vara den personen som jag själv brukar ha svårt för; den oengegerade, motvilliga, sura och irriterade, som bara smittar av sig på sin omgivning och känns som en tyngd som man måste kämpa för att inte ge efter för. Men självklart finns känslorna där ändå.

Och självklart deppar jag ibland över mina brister och tillkortakommanden, över min blyghet och feghet, över min rädsla för det som är okänt för mig, över att jag kanske inte är så öppen och lätt att komma nära. Och ibland deppar jag för att det känns som om folk för lätt ger upp försöken att verkligen lära känna mig.

 

Mamman

11 november 2008 14:39

Å, min älskade son... Du är den finaste människa jag känner. Det finns personer som redan känner och andra som vill lära känna dig, lita på det. Och kanske, kanske är det så att någon vill hänga med ner i ditt träsk en stund ;-). Men då måste dom få veta att det finns ett...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...