Alla inlägg under december 2008

Av Nandi - 21 december 2008 18:54

Insåg precis till min förvåning att denna blogg fyllt ett år utan att jag märkt det! I 161 inlägg (om jag räknat rätt) har ni fått ta del av min vardag och mina tankar och min förhoppning är att det varit givande även för er del. Jag har aldrig skrivit dagbok, om man inte räknar med den lilla dagboken vi skrev i en gång i veckan i första klass, så bloggandet var verkligen något helt nytt för mig när jag började.


Jag har skrivit blogg av flera anledningar. Dels ville jag öva mig på att skriva, eftersom jag tidigare tyckte att jag bara läste saker på min fritid, vare sig det var böcker, utrikesnyheter eller datornördsnyheter. Skrev gjorde jag bara i skolan. Nu, ett år efter projektets början, kan jag konstatera att min förmåga att komma igång och skriva något förbättrats avsevärt. Tidigare hade jag ofta problem med att inleda texter, att komma igång. Nu har jag dock märkt att det går mycket lättare, exempelvis på nationella provet då man måste komma på ämne att skriva om på plats, och bara har en viss tid på sig.


En annan anledning var såklart att jag ville dela med mig av mina upplevelser, tankar och åsikter till andra. Jag har försökt att berätta om min vardag på ett ibland lite humoristiskt sätt för att inte bara delge utan även roa, även om det inte alla gånger blivit så roligt och klockrent som jag från början tänkt.


Jag har också bloggat för att få en chans att säga det jag annars inte skulle fått sagt. Jag har skrivit om när människor påverkat mig, ofta positivt, men ibland också negativt när något gjort mig besviken. Istället för att vräka ur mig något ogenomtänkt har jag haft tid att tänka på saken och välja mina ord med större omsorg.


Nu när jag går tillbaks och läser mina gamla inlägg är det nästan magiskt. Jag tycker helt klart att inläggen under dom första månaderna var dom roligaste och mest intressanta. Stilen och innehållet i inläggen har förändrats väldigt mycket med tiden. Det tror jag främst beror på mina läsare. Det började som en blogg som bara lästes av mina klasskamrater och närmsta vänner. Då duggade internskämten tätt och jag kunde vara mer frispråkig. Idag är det dock en blogg som läses av folk jag inte ens känner. Vänners vänner som upptäckt bloggen, folk som googlat sitt namn och hittat hit, folk som hört talas om något inlägg som berört dom på något sätt. Det har kommit fler och fler synpunkter på mitt skrivande, vid sidan om alla glada och berömmande röster (som jag är väldigt glad för), och jag har många gånger tagit hänsyn till dom kritiska rösterna och anpassat mitt skrivande. Dock är det svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva något som är läsvärt utan att någon inte gillar det. Ofta är det dom inläggen som kritiseras hårdast som uppskattas mest av andra. Ibland har jag skrivit om något kontroversiellt mest för att sporra till lite diskussion. Det inlägget som sporrade till livligast diskussion var inlägget där jag publicerade mitt tal där jag argumenterade för legalisering av privat fildelning.


Jag tackar alla läsare som fått mig att vilja fortsätta blogga, det skulle vara väldigt trist att skriva om ingen läste och kommenterade det!


"A birthday is just the first day of another 365-day journey around the sun.  Enjoy the trip."

Av Nandi - 21 december 2008 15:59

Det var länge sedan jag skrattade så mycket som igår kväll. Gustav kom ganska tidigt, drack den obligatoriska koppen kaffe, och vi spelade Stepmania och satt och snackade ett tag. Sedan kom Kriss och drack den obligatoriska koppen rött te med vaniljsmak. Hon kommer bli galen när det är slut, för jag vet inte var det är köpt någonstans. En stund senare fick vi även sällskap av My. Vi lyssnade på musik, My och Kriss satt och snackade och jag och Gustav satt och lekte med mitt lilla keyboard. Andis kom och vi började spela lite taliban och Bush (aka neger och president eller kung och slav). Det var riktigt skoj och blev ännu roligare när Melker kom. Efter ett tag tröttnade vi, vräkte på lite musik, och började sedan spela hjärter sju.


Gustav var trött och alldeles för varm, så han och My begav sig ganska tidigt. Jag kom med förslaget att vi skulle köra lite charader, och dom andra blev lite överraskade. John hade kört det på Neas födesedagsfest för några veckor sedan och det var därifrån jag fått idén. Vi drog igång, och det var så fantastiskt roligt, så vi fortsatte långt in på småtimmarna. En av oss skrev en lapp med en mening och fick sedan agera publik och två personer gissade vad den sista personen försökte visa. Att se Andis stå och gestikulera och försöka visa ordet "pappa" i tio minuter innan korkskallarna Melker och Kriss kom på det var obeskrivligt underhållande. Melker och Kriss var ungefär lika duktiga på att gissa ordet "undrar". I hundra år satt dom och undrade vad det var för ord som tydligen var väldigt nära "fundera", "tänka" och "fråga" och som var väldigt likt "under". När Melker skulle visa uttrycket "suger kuk" var gissningarna att han borstade tänderna. Kriss favorit verkade vara när jag visade att "Catwoman säljer sig själv på stan" på ett väldigt effektivt sätt. Kvällens svåraste måste i alla fall ha varit "Reinfeldt" som Kriss skulle visa för dom ytterst allmänbildade pojkarna Andis och Melker, som inte visste vad statsministern hette utan gissade på "Leif Ohly", "statsminister" och "Göran Persson".


"Laughter is the shortest distance between two people." - Victor Borge

Av Nandi - 20 december 2008 15:04

Jag satt och stirrade framför datorn och John gick rastlöst fram och tillbaks i rummet. Till slut bestämde vi oss för att dra iväg, trots att det var lite tidigt. Tog vägen förbi Rimi/Matmagasinet/Wisborg och köpte lite chips och cider. Vi gick vidare i powerwalk-takt (John brukar gå ännu snabbare än mig, trots att folk tycker jag går snabbt) ner bakom Medvalls, vidare förbi kullen bort mot terra nova. Vi hittade lokalen rätt snabbt, men den var tom. Slängde iväg ett sms till Hanna, som sa att dom satt i hennes hall (som ju inte är större än ett par kvadratmeter!) men att dom kunde komma.


Lokalen var större än vad jag trott. Vi möblerade om lite och slängde oss sedan i soffgruppen. Jag, Boba och Max höll på att svälta ihjäl redan vid 5-tiden, så Hanna gick hem förbi och hämtade menyn till Gråbos kvarterskrog. Vi skulle dock få vänta tills halv åtta innan vi fick mat i magen, men då var det något av det godaste på länge!


Nästan alla i klassen kom, och eftersom dom flesta var lite möra från 3:a-festen kvällen innan så tog alla det rätt lugnt med drickandet. Kvalitetsmusik blandades med skräp och knasigheter, och jag lackade något på Eddie när han klippte av en Radiohead-låt mitt i och istället satte på någon b-låt. Några andra höjdpunkter/lågvattenmärken/intressanta händelser var när vi spelade pingis (typ halva kvällen för min del) i det dammiga och varma pingisrummet, när några påstod att mitt pingisrack (vars stomme jag haft sedan jag gick i 4:e klass) luktade fiskolja, när Milly stoppa ner sin prilla (blä!) i min cider (vafan?!), när Beno och Säther snackar lite intima saker och sedan inte så väldigt diskret försvann in på toan tillsammans medan Tom stod och flinade utanför och när ett gäng senare på kvällen satt och rökte vattenpipa och en gubbe plötsligt kom ut ur bastun (vi hade varit där sedan halv 5 utan att se någon komma in, så han måste typ ha suttit där i timmar!) och sa att dom inte fick röka där, för att sedan försvinna iväg.


Idag vaknade jag först av att Johns mobil ringde, jag tror det var vid halv 10-tiden. John gick nog upp då, men jag somnade om. Jag vaknade sedan vid halv 1, vilket är mycket aent för att vara jag, även om jag gick och la mig vid tjugo i tre. John hade dragit hem till Hamra då. Tog en dusch, körde igång en tvättmaskin och satte mig och åt frukost till Everlasts senast skiva.


Ikväll kommer Melker, Kriss och förhoppningsvis Gustav och Andis hit för lite spel/chill-kväll.



Av Nandi - 19 december 2008 11:29

Varje gång jag träffar dig möts jag av ett stort leende, som alltid smittar av sig. Man frågar hur läget är, och du undrar hur det går med cyklingen. Jag försöker påminna mig om när vi sågs första gången, men det går inte. Du har alltid funnits där, under hela min skolgång. Jag minns när du och Simon var oskiljaktiga, och jag minns att jag tyckte ni var lite udda i lågstadiet. Kanske var det allra mest Simon, men det var ni två, och kanske Oskar också, som började hitta på egna små internord och uttryck, redan i mellanstadiet. I början möttes dom med skratt och oförståelse, men flera av dom lever kvar än idag och används flitigt i min bekantskapskrets. Du har alltid varit glad och okomplicerad, lätt att dela ett skratt med. Jag minns i mellanstadiet när jag spelade Quake II för första gången hemma hos dig. Vi umgicks lite lätt från och till i mellanstadiet, kom aldrig riktigt nära, men du har alltid funnits med i bilden, dykt upp på LAN då och då. Du drog till och med ut och hojjade med mig några gånger i högstadiet. Jag minns gruffet du hade med Kevin, när han påstod sig ha sett dig sno hans cykel, trots att du var helt oskyldig. Hans morsa, som inte är skoj att ha att göra med, hade varit på dig om det, men trots bekymret tog du det ändå med ro och skrattade åt det.

Jag har en speciell relation till dig, det har jag till alla i den grupp som började på lekis på Prästkragen och som gick ut från Alléskolan som klass 6h. Många av dom delar jag bara en kort blick eller nick med när vi möts i skolan eller på stan. Men det går inte med dig. Vi stannar alltid till och utbyter ett leende och några ord innan vi beger oss åt var sitt håll igen. Jag minns när du började åka skateboard. Du var ingen naturbegåvning som snabbt blev bäst. Men det som gjorde dig häftig var att du fortsatte, du kämpade och gav inte upp skateboardåkningen som jag och många andra gjorde. Det beundrar jag dig för. Du måste ha hittat din plats i gemenskapen där, och det förstår jag, för du är lätt att tycka om. En lösryckt bild dyker upp när jag tänker på dig. Jag vet inte när det var, kanske på någon skolavslutning. Du var i alla fall klädd i kostym, din sedan länge bortgångna fars kostym. Jag vet inte hur din relation till din mor och syster är, men jag skänker dom en tanke. Ett minne till dyker upp. Du var på Gråbofestivalen och sprayade på dukar. Jag minns att du aldrig blev riktigt nöjd, men du tog inte hårt på det, du tog det med ett leende. Jag har aldrig berättat hur mycket jag uppskattar och respekterar dig. Jag kan bara hoppas att du förstått det ändå.

Jag vet inte om du väljer att vakna, om du vill vakna, eller om du redan gått och lagt dig för gott. Men om du väljer livet så hoppas jag att du går in för det med samma inställning, med samma tappra envishet och glädje, som du gick in för brädåkningen med.

Vi är många som tänker på dig.

Av Nandi - 17 december 2008 22:26

Det är sällan jag tvivlar på om det jag skriver är värt att publicera, men så var fallet nu. Jaja, tidsfördriv som tidsfördriv. Ni kan ju hellre läsa detta än att sitta och bomba alla med meningslösa invites och kedjebrev på facebook. 


Varför ska allmänt småprat/kallprat vara så svårt för? Jag önskar ibland att jag oftare kunde uppskatta och delta i alla små pratstunder man har i grupp på raster, vid luncherna osv. Ibland intalar jag mig att det bara är jag som tänker för mycket, men ofta ser jag faktiskt inte meningen med dom. Själv uppskattar jag lite djupare, mer eftertänksamma konversationer, alternativt argumenterande diskussioner eller allmänt utbyte av åsikter. Men ibland är det svårt att styra in samtal på den linjen. Folk verkar vara rädda för luft i samtalen, och alla ämnen passar inte alla personer. Vissa verkar ovilliga att prata om man ställer någon mer personlig fråga eller försöker sporra en liten diskussion. Man får ett lite lamt, ganska intetsägande svar som signalerar motvilja.


Diskussionerna har under den gångna terminen främst hållits vid liv på internationella relationer-lektionerna. Senast var i måndags då Randahls kontroversiella åsikt om demokrati framkom, även om den snart suddades ut. Han påstod nämligen att bara dom som var insatta och hade koll på allt borde ha rätt att rösta. Detta resulterade i ett starkt påhopp från mig och Björn, varefter Randahl tog tillbaks sitt uttalande. Även om vi ibland pratar i hetsig ton och framställer den andres åsikter som absurda gör vi det bara för att det är roligt och intressant. Att bli motargumenterad behöver man ju inte ta som ett personligt påhopp. Vi tränar vår argumentationsförmåga, vi lär oss om hur andra ser på saker och vad deras argument är och vi kan pröva argument och vända och vrida på saker för att sedan kanske komma fram till var man själv egentligen står. Jag tror knappast att Randahl tog illa upp. Snarare fick han väl reflektera över det lite, och kanske inse att det inte är rimligt. Men det är roligt att slänga ur sig något sådant ibland. Det gäller att våga, det går ju alltid att ändra sin åsikt senare. Det är väldigt spännande att diskutera när man har en grupp med både samhällsvetare och naturvetare, med människor med blandade bakgrunder och varierad politisk syn.


Djupare samtal är dock svårare att få igång. Det blir oftast när man bara är två, men inte ens alltid då. Det är en bristvara tycker jag. Så dra er inte för att ta upp något personligt om ni funderar på något, jag hänger gärna på. Det är ju då man faktiskt lär känna varandra, och ibland behöver man prata med någon annan än sig själv om sina tankar och känslor. Det är något som jag själv faktiskt inte insett och accepterat helt förrän dom senaste åren. Innan dess höll jag i princip allt för mig själv.


"People have to talk about something just to keep their voice boxes in working order so they'll have good voice boxes in case there's ever anything really meaningful to say." - Kurt Vonnegut

Av Nandi - 16 december 2008 16:00

Sitter och stirrar på listan över mina kontakter på MSN. Vill prata, men vill inte. Snart är chansen förbi och jag vet inte när nästa kommer. Ska jag bara glömma och gå vidare? Hur gör man det? Eller är det något värdefullt som jag vill ha kvar? Att inte göra någonting är också ett ställningstagande.


Dagens första och enda lektion var projektarbete. Vårt projekt tuffar på och idag lagade vi en matveterätt med grönsaker och kryddig korv, samt varmrökt makrillfilé med rotfrukter i ugn. Det var mysigt. Edvard gjorde oss sällskap, liksom John, men Johan kunde inte vara med idag.


Jag har en massa planer, men det känns som om inget blir av. Alltid dyker något fånigt hinder upp, ibland är det kanske jag själv som sätter upp det. Är någon offline så finns den inte, är alla online så vill jag inte. Lusten går ur mig och jag faller in i mitt funderande. Är det bara jag som vill ta tag i saker? Alla sitter hemma var för sig och vill umgås men gör inget. Jag kan inte annat än vara tacksam för att skolan finns. Där träffas folk och har roligt utan att någon behöver dra med folk dit. Varför har jag ingen sådan självklar träffpunkt på min fritid? Tänk om man bara kunde gå ner till biblioteket eller något café och hitta alla polarna där. Tänk om man bodde tightare, och gick över till polaren för att låna några ägg till pajen. Tänk om folk bara droppade förbi oanmälda en vanlig tisdagskväll för en kopp te. Tänk om folk hörde av sig och frågade vad man hade för matplaner för kvällen. Kanske kunde man dra ihop ett gäng och käka? Tänk om vi var bättre på att föra ihop nya människor. Tänk om alla gjorde något åt saker istället för att sitta och tro att man inte kan påverka. Tänk om alla trodde på och kämpade för något. Tänk om folk trodde på en bättre värld. Tänk om alla tänkte på varandra. Tänk om folk sa vad dom tyckte och kände, när dom tyckte och kände det. Tänk om folk tog reda på saker istället för att tro eller misstänka något.


Tänk om alla skrev på en lista där vi stöttade vår lärare Maggan i hennes kamp för elevernas rättigheter, där vi krävde att få en samordnad terminsplanering av alla lärare. Tänk om alla gick ut på gatan och protesterade mot IPRED, FRA, övervakningskamerorna och allt annat som för att "skydda vår frihet och säkerhet" förstör den. Tänk om vi skrev insändare till tidningarna. Tänk om vi tvingade DN att inte bara rapportera polisens och andra myndigheters syn på aktuella händelser. Tänk om även dom borgerliga partierna demonstrerade mot nazisterna. Tänk om demonstranter inte tvingades slå sönder butiker och elda upp bilar och papperskorgar för att komma med i medias bevakning. Tänk om alla brydde sig om vad som händer i vår värld, och tänk om alla ville vara med och påverka.


"Tänk om vi tänkt på vår nästa. Tänk om politiker tänkt på vårt bästa." - Jason "Timbuktu" Diakité

Av Nandi - 14 december 2008 22:30

Att man delvis kan förstå sig på en person genom att studera musiken personen lyssnar på känns för mig ganska självklart. Musik är ju något dom allra flesta av oss identifierar oss själva med. Allt jag lyssnar på speglar en del av mig själv. Dock tror jag att vi alla har massor av olika sidor, och alla dessa sidor kräver sin egen sorts musik. Kanske passar i princip all musik alla, vid olika tillfällen och sinnesstämningar, bara att vi fortfarande har oupptäckta sidor hos oss själva och därför ratar vissa sorters musik.


Såg nyss detta på DN och tyckte det var lite intressant, även om jag inte tar det fullt seriöst. Gillar dock beskrivningen på er som lyssnar på indiepop!

Av Nandi - 13 december 2008 14:20

Nu när jag väl har tid att hitta på saker då är alla man pratar med plötsligt upptagna. Har kopplat in extraskärmen jag fick låna av John, och nu när CRT-skärmen (den tjocka som alla klagar på att jag använder) och plattskärmen står bredvid varandra går det väldigt tydligt att se skillnaden. Plattskärmen har överdriven färgåtergivning, mycket sämre kontrast (ingen skillnad på olika väldigt mörka nyanser, allt är svart) och uppdateringsfrekvensen gör det fånigt svårt att spela Stepmania eftersom pilarna istället för att i ett jämnt flöde glida upp istället hackigt hoppar sig uppåt. Dom tre saker som är bra med plattskärmen är ljusstyrkan, som ojusterad nästan gör ont i ögonen, samt att den väger tolv-femton kilo mindre än den stora skärmen och tar mindre plats. Utmärkt att slänga över MSN och kanske Media Player på.


Jag har ätit både frukost och lunch, jag har fixat med datorn, jag har tränat lite och jag har tvättat, men jag har fortfarande inte klätt på mig utan sitter fortfarande i morgonrock. Det är riktig söndags-feeling, på fel dag. All min rock/hårdrock/metal går på shuffle och Led Zeppelin, Foo Fighters och Creedence blandas med System of a Down, Rage Against the Machine och In Flames. Har hört ryktas att både Elin och Milly börjar förstå sig på metal, bl a tack vare Johan. Mycket trevlig måste jag säga. Det tar tid, men jag tror alla, om dom vill, kan upptäcka en liten djävul inom sig som får leva ut sina känslor genom musiken och lugnar ner sig med hjälp av lite death metal.


"Icke detta gör ensamheten till en pina: att ingen finns som delar min börda, men detta: att jag har endast min egen börda att bära." - Dag Hammarskjöld

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards