Alla inlägg den 20 januari 2009

Av Nandi - 20 januari 2009 09:26

Det är sommar, någonstans i en drömvärld på Gotland. På någon storts bänk eller mindre plattform gör jag sit-ups med ryggen utanför så att jag inte nuddar marken när jag är som längst ner. Det är folk runt omkring som jag nog känner, men alla håller på med sina egna grejer. Plötsligt kommer någon bakom mig och klänger sig fast på min rygg. Otroligt nog är jag så stark att jag orkar fortsätta sit-upsen. Solen gassar och runt omkring oss är det nästan overkligt grönt och frodigt. Du föreslår att vi ska dra iväg och klättra i träd. Förvånad över att du verkar dela mitt gamla intresse för klättring hänger jag glatt på.


Jag vet var vi ska någonstans, men på vägen dit går vi förbi ett utkikstorn. Vi börjar gå upp för dom svindlande höga trapporna och möter folk i dom. Plötsligt känner jag mig osäker och går tillbaks ner igen. Efter ett par andetag ger jag mig på det igen och tar mig upp utan problem. Vi stannar inge länge, utan beger oss vidare. Träden står utspridda och nuddar knappt varandra ens vid trädtopparna, vilket låter ljuset komma ner och dansa över marken.


Jag vet precis vilket träd vi ska gå till och jag visar dig dit. Trädet är hur högt som helst, och består faktiskt av ett tjugotal träd vars stammar är vackert ihopflätade ändå nedifrån marken och upp. Jag njuter av allt omkring mig och känner total lycka och frihet. Jag ger mig på och börjar klättra upp dom fem första metrarna till den första helt naturliga men totalt overkliga platån i trädet. Du går runt på andra sidan och hittar en väg där du bara kan kliva upp. Du är uppe före mig och tittar leendes och lite retsamt på när jag drar mig upp den sista biten. Vi forsätter och fortsätter. 40, 50, kanske 60 meter upp i trädet, till den översta platån som ändå inte är i trädets topp. Åter igen lyckas du komma upp före mig. Jag kämpar och mina hörlurar trasslar in sig i trädets grenar precis när jag ska häva mig uppför kanten. Ännu en gång hjälper du mig.


Platån är inte platt utan mjukt böljande och helt len, som när barken tagits bort från ett träd. Vi lägger oss båda på den i solen och jag kan inte riktigt slappna av helt då min höjdrädsla gör sig påmind. Du ber att få lyssna på musiken på min mp3-spelare, och du pluggar in dina egna hörlurar. Från min plats någon meter bort hör jag tydligt musiken. Jag anmärker skrattande på volymen och tvingas hojta lite för att du ska reagera. Förvånat räcker du mig lurarna och säger att det inte alls är särskilt högt. Själv klarar jag inte ens av att sätta dom mot mina öron. Vi skrattar och lägger oss sedan tysta och njuter. Borta är känningarna av höjdrädsla.


"In dreams, we enter a world that's entirely our own." - Steven Kloves, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (movie)

ANNONS

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Pure Nandi med Blogkeen
Följ Pure Nandi med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se