Alla inlägg under januari 2009

Av Nandi - 10 januari 2009 19:43

200 personer var vi idag som trotsade gråvädret och tog oss till Östercentrum för att visa vårt stöd till det palestinska folket och vår avsky mot Israels agerande. Bland dom samlade fanns bl a Randahl, Max, Elin, Hanna, Björn med far och mor, Manne med far och the Bauers från klinte. ABF, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna samt en kvinna som växt upp i flyktingläger på västbanken höll tal medan fotografer från lokaltidningarna sprang runt och blixtrade. Det var väl ingen som var någon stjärntalare men SSU-Bolins tal var faktiskt en positiv överraskning. Palestinaflaggor vajade vid sidan av plakat med slagord, men ingen gick så långt att man brände den Israeliska flaggan. Stämningen var ganska lugn och det var tydligen inte planerat något slagordsskanderande marscherande.

Vi var ju ingenting i jämförelse med jättedemonstrationen i Stockholm, men jag tyckte ändå det var förhållandevis bra uppslutning för att vara på Gotland och med tanke på det korta varslet. Procentuellt sett var det ju ungefär 0,75% av Visbys befolkning, även om flera tagit sig in från landet. Uppgifter från Stockholm säger allt från 8000 till 20 000 deltagare, vilket måste varit mäktigt med tanke på att DN för ett par dagar sedan rapporterade att 5000 väntades demonstrera. Dock är det väl tveksamt om Bildt bryr sig så mycket. En utav dagens talare menade att Bildt bara går omkring och mumlar och spekulerar om vad som kommer hända härnäst utan att själv göra något. Sverige måste återta den plats man hade i världspolitiken under Palmes tid, menade han.

Efteråt tänkte Jag, Randahl, Max, Hanna och Elin gå ner till Hedbergs och ta en fika. Vi fiskade lite för att få med Manne också, men han hakade inte på. Hedbergs svek idag då det var stängt pga sjuk personal. Istället gick vi till f.d Vinäger som nu är ett annat fik. Priserna var lika hutlösa som dom förra ägarnas, men det var faktiskt en god kopp varm choklad. Efter en liten stund kom några NV:are som också deltagit i manifestationen och gjorde oss sällskap. Konversationen rörde sig till en början kring politik (bl a skolpolitik) och andra intressanta ämnen men gled senare över på mer interna NV-ämnen. Antagligen var vi lite tråkiga, för Elin och Hanna lämnade ganska så snart.

Nu ikväll har jag blivit Beta-testare för Windows 7, efterföljaren till Vista, och mitt första intryck är att det är som ett ännu snabbare Vista med en del förbättringar. Några små störningsmoment hittade jag snabbt, men det gick enkelt att ändra om. Det är väldigt snabbt i start och avstängning, men Windows brukar ha en tendens att bli långsammare efter några veckor. Det känns i alla fall lika bra att lära sig det nya operativsystemet redan nu så har man ett försprång sen när det lanseras. Jag är inte någon bakåtsträvare som desperat klamrar sig fast vid XP och påstår att alla Vistas/Windows 7:s förändringar är försämringar.

”De som tillhör min generation och som när vi var väldigt unga såg bilderna av de judiska barnen i koncentrationslägren och gettona och insåg den oerhörda förbrytelse som begåtts mot dem och som därav liksom fick en smärta som följer oss genom livet – vi känner oss naturligtvis utom oss av samma smärta när vi ser bilderna av de palestinska barnen, precis på samma sätt förföljda. Men denna gång är det Israel som står bakom dåden.” – Olof Palme, 1982

ANNONS
Av Nandi - 8 januari 2009 16:30

Att vara felinformerad är nästan värre än att vara oinformerad. Jag har under dom senaste åren följt nyhetsflödet regelbundet för att jag har velat hålla lite koll på vad som händer i vårt land och vår värld, hur deprimerande läsningen än må ha varit. Den i mitt tycke mest heltäckande nyhetssidan är DN, och jag förmodar att det är fler än jag som får sin nyhetsinformation därifrån då det är Sveriges största nyhetssida. Länge har jag läst om politik, konflikter och naturkatastrofer med mera på DN utan att riktigt reflektera över mitt ensidiga nyhetsbevakande och över det som kallas objektiv journalistik. Ledarsidorna i tidningarna är ju såklart politiskt vinklade, men resten av nyheterna ska väl visa saker från olika sidor utan att ta ställning? Den inbillningen levde jag i alla fall till stor del i eftersom jag aldrig riktig reflekterat och ifrågasatt det. Tills i höstas.


Jag hade börjat fundera lite grann på saken tidigare, men verktygen och motivationen för att kolla hur det faktiskt var fick jag inte förrän i mitten av november. Jag började med att lägga till Arbetaren och Motkraft på min nyhetsbevakning. Arbetaren uppdaterar dock sällan sidan, så där blev det inte så jättemycket läsning. Det första som verkligen fick mig att reagera var rapporteringen från Nazistmarchen i Salem. Hade jag fortsatt att bara läsa DN hade jag läst att vänsteraktivister bråkade med polisen när dom skulle demonstrera mot nazisterna men att det hade varit relativt lugnt och att polisen gjort ett bra jobb för att förhindra bråk. DN baserade all rapportering på vad man fått reda på från myndighetshåll.


Nu var det dock så att jag även följde Motkrafts rapportering från Salem. Där fick jag reda på att trots att antirasisterna ("vänsteraktivisterna") haft tillstånd att genomföra en motdemonstration hindrades dom av polisen från att komma till platsen för demonstrationen. Folk från Norge och Danmark som kommit hit för att stå upp mot nazisterna blev hemskickade av polisen utan att kunna delta i motdemonstrationen, taxichaufförerna avråddes från att köra motdemonstranter och man hade fått tågen att köra förbi stationen där motdemonstranterna skulle gå av, utan att stanna. Dom motdemonstranter som lyckades ta sig dit stängdes in på tågstationen och tvingades (med våld) in i tåg och bussar som körde iväg dom från platsen. Visst är Motkraft en sida som ger vänsterns syn på saken, men jag har i just detta fall fått uppgifterna bekräftade av en förstahandskälla.


Nazisterna fick demonstrera, men inte antirasisterna.


Självklart reagerar jag starkast mot polisens agerande när dom hindrar människor från att demonstrera när dom har tillstånd till det, men jag blir inte gladare av DN:s ensidiga och uppenbart vinklade rapportering.


Oavsett var du står politiskt ligger det väl i ditt intresse att vara korrekt informerad? Oavsett om du sympatiserar med vänsteraktivisterna eller polisen och nazisterna (polisen agerade ju till nazisternas fördel) vill du väl veta vad som faktiskt hände?


Efter denna händelse har jag också börjat läsa Etc.se, en tidning som uppdateras mycket oftare än Arbetaren och har en lite mer alternativ framtoning. Många artiklar och krönikor är väldigt läsvärda och får en att tänka i nya banor. Jag rekommenderar sidan starkt till alla som är nyfikna på bilden som inte DN förmedlar.


Självklart har jag inte slutat läsa DN, saken är ju den att jag vill läsa om saker ut flera vinklar. Kan någon rekommendera en seriös tidsskrift som är blåare än DN så skulle det uppskattas, bara för att det skulle vara intressant att läsa.


Vad jag vill säga är i alla fall att jag tror att ni som kollar lite nyheter ibland nog skulle tycka det var intressant att utöver GT och GA, SvD och DN osv. kolla i alla fall Etc och kanske Motkraft också. När det inte finns helt objektiv media får man väl läsa olika sorters mer eller mindre vinklad media för att sedan bilda sig en egen uppfattning.


Och några timmar efter att jag skrivit klart inlägget hittade jag äntligen ett passande citat.. :D


"If you're not careful, the newspapers will have you hating the people who are being oppressed, and loving the people who are doing the oppressing." - Malcolm X 

ANNONS
Av Nandi - 7 januari 2009 19:30

Första skoldagen år 2009! På Samhällskunskapslektionens slut stod jag i biblioteket när en skrattgråtande Säther kom fram till oss som stod där och ställde sig och skrattade utan att kunna få fram något till en början. När hon väl kunde prata berättade hon att Beno hade satt sig bredvid en "främling" och börjat trycka på personens tangentbord. Sedan hade han släppt en fis på personen! Vi var ju tvungna att få saken bekräftad och när vi kom dit visade sig allt stämma förutom att personen inte riktigt var en totalt främmande människa. 


På matten stördes vi som räknade plötsligt av ett väldigt garvande från ena änden av salen. Det visade sig vara en John i toppform som skrattade så han grät åt att Simon Frid hade samma initialer som Svamp-Bob Fyrkant. Efter garvanfallet kunde John titta ner på ett av tårar totalt nerblött papper och ett par blöta händer. Fullt normalt. 


Efter skolan begav jag, John, Hanna och Milly oss ner mot stan. Milly ersattes av Elin och i väntan på Johns tid hos frisören i gallerian på öster fick jag och John göra Elin och Hanna sällskap på H&M:s sminkavdelning där vi kände oss väldigt bekväma. Elin testade några "foundations" eller nåt och frågade mig och John vilken som såg bäst ut, men jag och John stod frågande och såg ingen skillnad någonstans. John konstaterade att tjejer måste sminka sig uteslutande för att imponera på och tävla mot varandra, inte för killarnas skull. 


Johns klippning skulle ha gått snabbt, om inte frisören hade envisats med att gå runt och pilla med fingrarna i Johns hår i tjugo minuter medans vi otåliga väntade utanför. Det slutade inte där, utan efter klippningen gick John in med frisören i ett rum längst bak i salongen och fick en stor kram innan han kom ut till oss som stod och fnissade då vi sett det. 


Vi var fikasugna och gick och satte oss i den mysiga stenvalvskällaren på Hedbergs café. Ella och Milly kom dit efter en stund och det diskuterades allt ifrån kvantfysik och antimateria till råttor och kor. Milly hade stora problem med hörseln och gick dra ur sitt hår ur öronen varje gång någon inte talade tillräckligt högt. En stund innan vi gick beklagade sig John djupt över att han missat att det kommit ut ett nytt avsnitt av Gossip Girl, men gjorde en snabb undanflykt då han insett vad han just sagt, genom att skylla på att han inte hängt med i konversationen. 


Nu ikväll har jag ätit min goda broccolisoppa som jag gjorde ett tag innan lovet och frös in samt chattat med pappa om världens tragiska tillstånd och om dess framtid. Jag presenterade min syn och en av mina idéer/förhoppningar inför framtiden och han blev ivrig och höll med, sa att han tänkt på samma sak i flera år. Han hade såklart till och med ett lite flashigt namn åt det. 


Utdrag ur konversationen (bara tagit med det väsentliga):  


Nandi säger (18:27):
i'd much rather see a world with small self-sufficient eco-villages, where people live close together, depend on one another, grow their own food etc. we need to live closer to nature, closer to each other, not changing/building things to suit out never ending material wishes. that's just the way i see it, my utopia :)
Push säger (18:29):
when did you read my thoughts:D
Push säger (18:30):
I call it the autonomous villages of the 21st century eco life
Push säger (18:31):
self sufficient for power, water, food and waste
Push säger (18:31):
with global communicationinfrastructure
 


Kan hända att jag utvecklar mitt resonemang här på bloggen någon gång, men det lämnar jag till en annan dag. 


"How am I going to live today in order to create the tomorrow I'm committed to?" - Anthony Robbins
 

Av Nandi - 6 januari 2009 10:13

Jag kände redan när jag vaknade igår morse att det skulle bli en tung dag. Det välmående jag upplevt under fastlandsvistelsen var som bortblåst och kvar fanns bara en känsla av hopplöshet, ensamhet och saknad.


Hopplöshet inför världens tragiska tillstånd, känslan av maktlöshet som uppstår när man läser om Israels dödande, när man lyssnar på samhällskritiska hiphoptexter, när man reflekterar över vårt sjuka samhälle där människors rädslor och egoism har makten. När man upptäcker att man själv tvivlar på att vi kommer lyckas med att vända utvecklingen, att förändra världen, då är det svårt att inte deppa ihop.


Ensamhet, inte bara för att jag är ensam här hemma just nu, utan mer för att jag saknar någon att söka tröst hos, någon som kan dra upp mig när jag är nere, någon som har mig högst upp på sin prioritetsordning.


Saknad efter tid som flytt, efter gången glädje och efter personer som jag skulle vilja omge mig med oftare.


Jag tänker och grubblar väldigt mycket, på gott och ont, men ibland skulle jag vilja vara som dom som inte bryr sig, som glömmer och går vidare, som lever sina liv i naiv glädje. Jag har hört röster som till och med säger att man inte bör jobba för att upplysa människor om världens orättvisor, om det som så fint kallas för demokrati, om ”objektiv journalistik”, om övervakningssamhället och om allt annat som är sjukt och infekterat i vår värld, för att spara dom allt lidande som en ökad medvetenhet medför. Men att gå så långt, att totalt ge upp, det kan jag inte acceptera, även om det i jobbiga stunder skulle kännas lockande att kunna leva i en tillvaro av omedvetenhet och bekymmerslöshet.


Det är svårt att förändra världen, men det måste gå. Som enskild känns det svårt att påverka, men det minsta man kan göra är i alla fall att rösta. I vår kommer alla vi som är födda 1990 att få rösta för första gången, till Europaparlamentet den 7 juni. Europaparlamentet är den enda del av EU där det sitter människor som valts direkt av folket i EU, valet dit är därför vårt enda sätt att direkt kunna påverka vilka som ska ta besluten borta i Bryssel. Människor verkar dock inte inse detta eftersom inte ens 4 av 10 röstade i det förra valet. Kanske är det för att man, som jag, inte gillar EU, och därför struntar i att rösta. Men även vi motståndare bör rösta. Vi kan lägga våra röster på partier som ifrågasätter EU. Kommer fler av dom in i parlamentet kanske dom kan göra något vettigare av EU. I annat fall lämnar vi ju bara bort stolarna i parlamentet till dom som tycker om EU, eller kanske ännu värre, till främlingsfientliga krafter som lyckas mobilisera väldigt många av sina väljare.


Kom ihåg 7 juni!


"So long as the people do not care to exercise their freedom, those who wish to tyrannize will do so; for tyrants are active and ardent, and will devote themselves in the name of any number of gods, religious and otherwise, to put shackles upon sleeping men." - Voltaire

Av Nandi - 4 januari 2009 11:38

Oklippt och med väskan laddad med bland annat ett kilo lammstek för 229kr och skridskor fullproppade med strumpor begav jag mig den 23:e december iväg västerut för att fira jul. Jag hade ingen aning om vad som väntade, men det var spännande.


Julafton firades hemma hos Lars bror och hans 6-åriga dotter i deras nya hus ute i skogen några mil från Göteborg. Även brödernas far var där, så tillsammans med mig, mamma, Lars och hans två söner var vi ett gäng på åtta personer. Det bjöds på näst intill traditionellt julbord som satts ihop av oss alla från olika håll, och bra musik bl a i form av en Clapton-konsert. Nästan omgående när vi kom dit frågade Lars bror, som jag träffade för första gången, om jag kunde ställa upp och vara tomte åt hans dotter. Själv har jag inte haft många tomtar på julafton under min uppväxt, och jag hade aldrig ens tänkt tanken att spela tomte själv. Jag kände dock en viss press från Lars bror och far, för att visa vad jag gick för, så jag accepterade lite nervöst förfrågan.


Det blev att ta på tomtedräkten utanpå dunjackan för att få lite volym, åt med ett skärp runt midjan och på med luva där skägget ingick. Fästanordningen för skägget i mössan var dock trasig på ena sidan, vilket gjorde att vi fick stoppa upp den änden av polisongen inanför luvan på höger sida. Detta resulterade dels i att skägget satt väldigt mycket på sned och dels i att det blev väldigt liten glipa för ögonen mellan mustaschen och luvans undre kant. Med en käpp, lykta och tillgjord röst var jag enligt vittnen totalt oigenkänlig. Själva tomtandet gick bra. Dock hade jag lite svårt att äta chokladpralinen jag blev bjuden på eftersom jag skulle stoppa in den genom hålet på skägget som satt helt snett. Jag åt nog lite skägg också skulle jag tro, men det fick gå. Senare på kvällen, när tomtandet var över, badade vi i en 37-gradig bubbelpol utomhus i den minusgradiga och stjärnklara natten.


I mellandagarna åkte jag, mamma och Lars norrut och hade en ovanligt trevlig Karlstadsvistelse hos mormor. Det blev några avstickare till några av mammas gamla barndomskompisar också, där det åts otroligt god lax, spelades skjutspel på PS3 (totalt omöjligt att sikta med minijoysticken på handkontrollen, skaffa dator!) och gosades med hundar.


Nyår firades där nyår bäst brukar firas, i Rinnefors hos vännerna i skogen. Dom goda vännerna hade varit på en mexikoresa i några veckor, och dom skulle komma hem på kvällen på nyårsafton. Jag, mamma och Lars åkte dit någon gång mitt på dagen, innan dom skulle komma, efter att ha gjort en äkta Rinnefors-inhandling på Coop (du går in i affären och köper allt du känner för att köpa, i stora mängder, och du du väljer alltid dom ekologiska alternativen om dom finns). Vårt uppdrag var att elda i pannan och värma upp huset tills familjen kom hem på kvällen, samt att fixa käket. Det bjöds bl a på en linsgryta med cocosmjölk, en hel laxsida med grönpeppar och parmesan i ugn samt den godaste brieosten jag ätit (Guldbrie!). Utöver detta fanns det diverse röror, bröd, sallad, vitvinssås och pressad potatis. Det blev ett varmt välkomnande som familjen fick när dom kom hem.


Framåt tolvslaget blev jag och Jahmi, sonen i familjen, lite rastlösa. Vi kom på idén att göra upp en brasa mitt ute på sjön på isen till tolvslaget och där stå och se dom eventuella fyrverkerierna från samhällena och byarna runt ikring sjön eftersom vi struntat i raketer själva. Sagt och gjort, vid tio i tolv kunde dom andra komma ut på sjön till mig och Jahmi som gjort upp en fin brasa på den decimetertjocka isen. Vid tolvslaget skålade vi där i champagne och såg på fyrverkerierna runt om som pga molnigheten uppträdde mer som blixtar som korta ögonblick lyste upp himlen runt sjön.


Dagen efter gjorde jag och Jami upp en plan på isen, och dagen efter det spelade jag, Jahmi, Tim och Julia hockey där. Det är en magisk känsla att åka skridskor ute på en hyffsat stor sjö. Isen breder ut sig åt alla håll omkring dig och du kan nästan åka hur som helst utan att oroa dig för att kollidera med något. Vi hade turen att ha solsken båda skridskodagarna också. Det var ingen snö, så rimfrosten låg magiskt vacker på alla trädens grenar och blänkte i solen.


Hemresan hade varit lite bökig att boka eftersom det inte gick att hitta något flyg från Karlstad till Stockholm. Jag hade därför tvingats boka ett långsamt tåg till Stockholm C där jag skulle få sitta och vänta i dryga 1,5 timme innan jag skulle ta bussen till Bromma för att flyga. Men det fanns en mening med det också. Emma kom dit och räddade min eftermiddag. Vi satt och fikade och snackade i halvannan timme på caféet på Cityterminalen innan jag hoppade på bussen en halvminut innan den gick till Bromma.


Nu på sluttampen av lovet har jag Gustav och Melker här i ett par dagar. Vi umgås, lyssnar på musik och LAN:ar lite.


Ett väldigt bra lov med några av dom finaste människor jag känner.

Av Nandi - 3 januari 2009 20:58

Ytterligare ett år har lagts till i historien om våra liv. Huller om buller kommer här några glimtar ur mitt år.


År 2008 var året då jag och mamma gick skilda vägar efter dom 18 fantastiska år som vi spenderat ensamma tillsammans. Det var året då jag hade som mål att hitta nya människor att dela min vardag med, att hitta någon eller några som jag kunde vända mig till när det var uppförsbacke, motvind eller bara halt väglag i mitt liv.


År 2008 var året då jag sommarjobbade ordentligt för första gången, året då jag under sommaren bodde hos en chilensk familj och lyssnade på hemsk radio på jobbet 38 timmar i veckan. Det var året då jag vågade öppna mig mer för andra, säga vad jag kände istället för att hålla det för mig själv. Det var året då jag bloggade regelbundet och läste andras bloggar minst lika ofta.


År 2008 var Zatackans år, tillsammans med Björn "Röd" Kommunist, Edvard "Grön" Woah!, Johan "Rosa" Tight-mode, och flera andra så som John "Jag snackade med en kille på krogen" B, Markus "Linslus" P, Alex "Petters arvinge" Epa-Boba, Filip "Bildåren" N, Patrick "Äh, det var inget" E, Milly "Jag är faktiskt inte ytlig" B och andra som deltagit och stöttat vårt färgglada skådespel.


År 2008 var året då jag fyllde 18 men ändå inte drack mig berusad, året då jag inte skaffade körkort. Det var året då jag lärde känna en fantastisk tjej i Stockholm bättre och började bli mer politiskt intresserad och engagerad, året då jag bättre lärde mig uppskatta stora sallader och promenader. Det var året då jag stod framme vid staketet och såg Foo Fighters live med en av mina äldsta polare, året då jag valde Matte C framför Spanska steg 5. 


År 2008 var året då jag tack vare den sköne klasskamraten Max upptäckte Radiohead och Porcupine Tree, numera två av mina absoluta favoritband. Det var året då jag skrev mig i Göteborg, året då jag började använda kort iställetför mina älskade kontanter. Det var året då jag åkte 100 mil i buss i Tunisien med mamma, året då jag läste den obeskrivligt fantastiska boken Shantaram.


Det gågna året var ett år då jag vågade mer och testade nya saker. Trots tungt motstånd i skolan den senare hälften av året lyckades jag ändå topprestera. Kärleken och jag forsätter att spela olika melodier, men det är något att jobba på det kommande året. I övrigt är jag väldigt nöjd med år 2008 som varit ett grymt år fyllt med härliga människor.


För er som sett fram emot en sammanfattning av mitt lov på fastlandet kan jag berätta att det kommer snart.


"It wouldn't be New Year's if I didn't have regrets." - William Thomas

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Pure Nandi med Blogkeen
Följ Pure Nandi med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se