Varför verkar så många vara rädda för det som man brukar gruppera under begreppet politik? Det handlar ju faktiskt ytterst om vad man tycker, vad man vill och vad man tror på. Jag ser därför inte varför man separerar "politik" från allt annat i våra liv. Jag ser heller inte varför det i allmänhet fått något av en dålig klang. Vi är väl trots allt, hoppas jag ändå, stolta och tacksamma för att vi lever i ett demokratiskt styrt samhälle, som andra människor innan oss kämpat sig till? Hur kan vi då fjärma oss från politiken, som ju utgör själva grunden för folkstyret? Demokratin bygger ju på folkets engagemang i politiska frågor, men i vår stora frihet verkar vi ha glömt denna lilla skyldighet.

Vi hyllar upplysningsfilosoferna och dess sympatisörer som genom politiskt engagemang revolutionerade västvärldens tänkande under franska revolutionen. Vi beundrar Martin Luther King och andra medborgarrättskämpar som i samspel med folkets politiska engagemang lyckats åstadkomma fantastiska förändringar. Samtidigt tar många bland oss själva avstånd från politiken, sitter tysta och ibland till och med ovetande när regering och riksdag tar beslut som går emot vår, folkets, vilja.

Ibland tappar jag humöret och tycker att alla som inte verkar bry sig om politiken borde deporteras till någon diktatur för att tvingas känna på hur samhället skulle bli om alla gjorde som dom. Självklart är det inget jag står för i min normala sinnesstämning men jag efterlyser faktiskt mer medborgerligt engagemang, en känsla av ansvar för det gemensamma och stolthet över vad vi faktiskt fortfarande har i vårt land.

Mamma skojade lite och frågade här om dagen om jag skulle bli medborgarrättskämpe. Om jag får lov att drömma så skulle jag faktiskt inte ha något emot det. Att bli en ny King är det självklart inte talan om men om jag nu på något sätt skulle kunna bidra till att återuppväcka det politiska engagemanget hos människor så skulle jag absolut kunna tänka mig att dra mitt strå till stacken. Kanske gör jag det i liten skala redan nu. Om jag lyckas påverka, engagera eller övertyga något vet jag dock inte.

"The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people." - Martin Luther King Jr.