Varför verkar så många vara rädda för det som man brukar gruppera under begreppet politik? Det handlar ju faktiskt ytterst om vad man tycker, vad man vill och vad man tror på. Jag ser därför inte varför man separerar "politik" från allt annat i våra liv. Jag ser heller inte varför det i allmänhet fått något av en dålig klang. Vi är väl trots allt, hoppas jag ändå, stolta och tacksamma för att vi lever i ett demokratiskt styrt samhälle, som andra människor innan oss kämpat sig till? Hur kan vi då fjärma oss från politiken, som ju utgör själva grunden för folkstyret? Demokratin bygger ju på folkets engagemang i politiska frågor, men i vår stora frihet verkar vi ha glömt denna lilla skyldighet.

Vi hyllar upplysningsfilosoferna och dess sympatisörer som genom politiskt engagemang revolutionerade västvärldens tänkande under franska revolutionen. Vi beundrar Martin Luther King och andra medborgarrättskämpar som i samspel med folkets politiska engagemang lyckats åstadkomma fantastiska förändringar. Samtidigt tar många bland oss själva avstånd från politiken, sitter tysta och ibland till och med ovetande när regering och riksdag tar beslut som går emot vår, folkets, vilja.

Ibland tappar jag humöret och tycker att alla som inte verkar bry sig om politiken borde deporteras till någon diktatur för att tvingas känna på hur samhället skulle bli om alla gjorde som dom. Självklart är det inget jag står för i min normala sinnesstämning men jag efterlyser faktiskt mer medborgerligt engagemang, en känsla av ansvar för det gemensamma och stolthet över vad vi faktiskt fortfarande har i vårt land.

Mamma skojade lite och frågade här om dagen om jag skulle bli medborgarrättskämpe. Om jag får lov att drömma så skulle jag faktiskt inte ha något emot det. Att bli en ny King är det självklart inte talan om men om jag nu på något sätt skulle kunna bidra till att återuppväcka det politiska engagemanget hos människor så skulle jag absolut kunna tänka mig att dra mitt strå till stacken. Kanske gör jag det i liten skala redan nu. Om jag lyckas påverka, engagera eller övertyga något vet jag dock inte.

"The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people." - Martin Luther King Jr.

 

ChrisH

2 februari 2009 20:07

liten pick mot mig eller? :P ^^

 

Nandi

2 februari 2009 20:32

Absolut, men mot väldigt många andra också. Det var detta mitt tal idag på engelskan handlade om också, så det var inget jag kom att tänka på först igår när vi snackade om det :)

 

Anders

2 februari 2009 21:22

Jag tror att många även jag personligen blir lite osäkra när det gäller just politik, även om jag själv i övrigt inte har något problem med att uttrycka min åsikt. Det beror väl antagligen på att man vill separera politik från allt annat som du uttrycker det... Vilket kanske inte är helt rätt. Om man på pekade det för folk lite oftare så lär de nog upptäcka att de faktiskt har en åsikt. Det är min teori.

 

Nandi

2 februari 2009 21:38

Jo, jag tror jag förstår :) Någon som jag funderat på är också att politiken inte behöver vara så krånglig. Man behöver ju inte diskutera för- och nackdelar med fri marknad, man kan diskutera mer vardagliga och konkreta saker i vår direkta omgivning. Man kan också ta ställning mer i mer allmänna frågor, att kämpa för jämlikhet och utjämning exempelvis. Men dessa enklare, mer allmänna eller konkreta ämnen försvinner under samma kategori som dom större och mer invecklade, och därför tror jag inte dom diskuteras särskilt mycket. Hos många finns det nog fördomar och förutfattade meningar om dom som väljer att engagera sig politiskt också.

 

mamman

3 februari 2009 10:30

Jag håller inte riktigt med dig, de du kallar allmänna frågorna diskuteras mycket, desvärre tillhör de "det myckna gruffandet i korridorena", det som sällan tas upp i rätt forum.
Människor tycker jättemycket men många vill inte se det som politiska ställningstaganden eftersom det då skulle det vara en naturlig konsekvens att agera, och DET min käre son, är något mycket mer energikrävande än att bara fortsätta gnällandet, och eftersom människor ofta är lata så...
Det var ingen rolig kommentar, I am so sorry!

 

Nandi

3 februari 2009 11:20

Det ligger nog någonting i det du säger :) Dock håller jag inte med om att det är MYCKET mer energikrävande att agera, även om folk kanske fått för sig det. Man kan ju faktiskt agera på enkla sätt, men det verkar folk glömma. Att gå med i en grupp på Facebook måste väl vara något av det absolut minst energikrävande. Om just det har så stor effekt vet jag dock inte, men det är i alla fall något.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...