Prestera. Det är vad det känns som att allting handlar om. Jag vaknar på morgonen och äter en bra frukost. Det måste man om man ska kunna prestera. Jag har med allt material jag behöver till skolan och kommer alltid i tid till lektionen. Jag lyssnar aktivt, räcker alltid upp handen och svarar på lärarens frågor. Jag är tyst när jag ska vara det och gör alltid ett väldigt bra jobb med uppgifterna jag får. Jag hjälper andra när dom frågar på lektionen och min mobil stör aldrig i skolan. Mina betyg gör att jag i framtiden kan söka i princip vilken utbildning som helst med mycket goda chanser att komma in. Jag är sällan på dåligt humör och låter det inte gå ut över andra dom få gånger jag är det. Jag har ett lugnt temperament, tänker innan jag yttrar mig och gör nästan aldrig bort mig. På min fritid håller jag ständigt koll på nyhetsflödet på ett flertal nyhetskällor och bloggar. Jag uppdaterar mig samtidigt på vad som händer på teknikfronten och är duktig på att hjälpa andra med teknikinköp eller problem. Många timmar i veckan lägger jag ner på att försöka skriva genomtänkta, välskrivna och förhoppningsvis intressanta blogginlägg. Maten jag lagar är bra, jag är ekonomisk utan att snåla och jag sköter hemmets sysslor utan problem. Jag är pålitlig och tar ansvar, varken dricker, snusar eller röker, och jag går och lägger mig i tid på kvällen så att jag kan prestera även imorgon.

Någonstans bubblar en vilja att vägra prestera och vara duktig. Denna vilja är dock undertryckt och yttrar sig inte mer än genom att lite lätt lätta på trycket någon gång ibland på mer diskreta och märkliga sätt. Kanske är det därför som jag fortfarande inte börjat ta körkort, eller som jag, två månader efter att jag borde ha klippt mig, fortfarande inte gått till frisören och därför ser förjävlig ut i håret (jag har till och med kört backslick dom senaste dagarna bara för skojs skull, det ser fånigt ut hur jag än har det). Jag känner mig i alla fall bara tvungen att prestera i knappt fyra månader till, sen ska jag bara glida hela sommaren. Det är nog det som får mig att på något märkligt sätt orka fortsätta.

"Not using faults does not mean that one does not have them." - Antonio Porchia