Blev idag både irriterad och besviken på den annars så trevliga ICA-butiken. Efter att i kylan kämpat mig dit för att bl a köpa cocktailtomater och paprikor ställdes jag inför ett väldigt tråkigt val. För mig känns det självklart att handla ekologiskt i så stor mån som möjligt då jag vill försöka bidra till ett naturligare jordbruk och en bättre miljö. Samtidigt har jag tagit ställning för att försöka bojkotta israeliska varor då jag inte vill bidra till ett förtryckande och människorättsignorerande lands ekonomi. Idag tvingade ICA mig välja mellan att antingen köpa ekologiska tomater och paprikor från Israel, eller köpa icke-ekologiska från mer sympatiska länder. Detta var helt klart ett dilemma som jag inte hade tid att stå och filosofera över särskilt länge i affären. Jag gick på min instinkt och prioriterade denna gång människa framför miljö. Båda valen hade varit fel, men vilket var minst fel i min situation? Hade jag haft tid, ork och bil kanske jag skulle kunnat ta mig till en annan affär men så var inte fallet.

Jag är långt ifrån den enda som bojkottar Israel och samtidigt köper ekologiskt. Politisk medvetenhet och miljömedvetenhet är inte två helt skilda ting. ICA måste väl ändå ha som mål att alla kunder ska kunna äta butikens livsmedel med gott samvete, och då är det väl dumt att tvinga oss göra ett val som är dömt att leda till just det?

Fy ICA!

Lagom när man glömt bort Gotlands (läs några få politikers) pinsamma godkännande av den planerade gasledningen på Östersjöns botten, som kom efter diverse "gåvor" till ön från det generösa och välvilliga företag som så snällt vill befästa Europas beroende av så fantastiskt tillförlitlig och miljövänlig rysk gas, då påminns man åter om det. Det som hindrade projektet förut var att företaget inte tillräckligt noga kartlagt miljöriskerna kopplade till projektet, men nu har man alltså gjort det och rapporten ska ut på remiss hos dom omkringliggande länderna som ska få uttala sig om projektet.

Att överhuvudtaget underlätta för Rysslands stormaktsambitioner genom att godkänna en fast länk för rysk gas mellan Ryssland och Tyskland är rent förkastligt. Ryssland har ju redan flera gånger visat att man är villig att när som helst stoppa gasleveranserna till länder som är beroende av dom, i syfte att hota eller utpressa dessa länder. Man kan väl anta att Ryssland än så länge inte skulle våga sig på något sådant mot ett land som Tyskland, men hur maktbalansen i världen kommer se ut i framtiden är det väl ingen som vet. Förespråkare för projektet förlöjligar ibland det dom kallar för "rysskräcken", men jag ser ingen anledning till att vara naiv och tillmötesgående mot ett land vars demokrati kraftig kan ifrågasättas och vars premiärminister och f.d president var officer i den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB och chef i dess ryska efterträdare. Att den nuvarande presidenten, premiärministerns knähund, var styrelseordförande i bensinbolaget Gazprom som står bakom gasledningsprojektet och att även den nuvarande premiärministern har nära kontakt med företaget, får ju inte det hela att se bättre ut.

Miljön är ytterligare en aspekt i det hela. Inte bara Östersjömiljön som redan är hårt belastad, utan även miljön i ett mer globalt perspektiv. Gasen är ju precis som oljan ett fossilt bränsle, och liksom även kärnbränslet en ändlig resurs. Att fortsätta bygga ut och underlätta för dessa kortsiktiga lösningar lär väl knappast öka takten för utbyggnaden av förnybar energi baserad på sol, vind och vatten? Försätter vi oss inte i en situation där vi desperat behöver utveckla och bygga ut våra förnybara energikällor lär vi hamna i den gamla vanliga skjuta-upp-problemet- och vänta-och-se-politiken. Det är inget vi har råd med i ett långsiktigt perspektiv.

För övrigt var det ett jäkla tjat i media om att många svenskar är positiva till kärnkraften. Precis som sades i ETC men också i Agenda häromdagen, efter debatten om regeringens beslut i frågan, så skulle denna opinion svänga totalt om en olycka skulle inträffa någonstans i världen. Att basera beslut på en så instabil opinion är väl knappast smart. Vi behöver en radikal energipolitik för att möta hotet från dom radikala klimatförändringarna. Vi behöver också en långsiktigt hållbar energipolitik som genomför förändringar idag som lönar sig i framtiden. Dessa två saker kan gå hand i hand om vi idag hårdsatsar på förnybara energikällor men inte om vi fortsätter med gammal gas och kärnkraft.

"You can never plan the future by the past." - Edmund Burke

Jag är faktiskt riktigt taggad inför rättegången på måndag. Jag menar såklart rättegången mot personerna bakom The Pirate Bay som inleds på måndag. Målet lär blir ganska uppmärksammat och SVT kommer till och med direktsända ljudupptagning från rättegången. På ena sidan står mediebranchens kapitaltäta intresseorganisationer och dess knähundar Washington och EU. Den sistnämnda har till och med uttalat en önskan att The Pirate Bay ska fällas, innan rättegångsprocessen ens påbörjats, men detta verkar tydligen accepteras. På andra sidan står de åtalade samt piratrörelsen som backas upp av dom förmodligen någonstans mellan en och två miljoner svenskarna som fildelar, samt de miljontals andra piraterna runt om i hela världen. Alla dom stora politiska ungdomsförbunden vill legalisera icke-kommersiell fildelning och det vill även Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och delvis motsägelsefullt nog också Centerpartiet, trots att det sistnämnda partiet röstar för IPRED. Flera vill inte bara legalisera, utan även uppmuntra icke-kommersiellt spridande av upphovsrättsskyddad kultur. (Tyvärr är det inte ungdomsförbunden som har makten, så om du fildelar och inte vill skjuta på dig själv bör du undvika att rösta på S, FP, KD, M och eventuellt också C.)

Domslutet lär hur det än lyder leda till en hel del rabalder. Fälls The Pirate Bay lär domstolens trovärdighet ifrågasättas pga dom politiska påtryckningarna. Man kommer även att ifrågasätta om inte andra trackers och till och med sökmotorer också borde åtalas då dom erbjuder precis samma tjänst som The Pirate Bay, testa bara att googla på valfri filmtitel men lägg till "filetype:torrent" utan citationstecken efter. Dom åtalade lär också uppnå något utan en martyrstatus inom piratrörelsen.

Blir dom däremot friade lär det inte ta lång tid innan stormar av protester kommer från medielobbyn, EU och USA. Demokratin och lagstiftningen skulle förmodligen få stå åt sidan lite extra eftersom Hollywoods och skivbolagens plånböcker är feta och dess inflytande över politikerna därför också är stort, och man skulle förr eller senare nog tvinga fram åtgärder. Att dom bara skulle glömma saken helt och gå vidare finner jag mindre sannolikt.

Det är skoj att spekulera, men det ska bli ännu mer intressant att följa den verkliga utvecklingen.

Kom ihåg att rösta på Piratpartiet, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet (eller FI) i EU-valet den 7 juni i år och riksdagsvalet nästa år om ni vill behålla vår personliga integritet och inte jaga alla som fildelar!

"We live by the Golden Rule.  Those who have the gold make the rules." - Buzzie Bavasi

Prestera. Det är vad det känns som att allting handlar om. Jag vaknar på morgonen och äter en bra frukost. Det måste man om man ska kunna prestera. Jag har med allt material jag behöver till skolan och kommer alltid i tid till lektionen. Jag lyssnar aktivt, räcker alltid upp handen och svarar på lärarens frågor. Jag är tyst när jag ska vara det och gör alltid ett väldigt bra jobb med uppgifterna jag får. Jag hjälper andra när dom frågar på lektionen och min mobil stör aldrig i skolan. Mina betyg gör att jag i framtiden kan söka i princip vilken utbildning som helst med mycket goda chanser att komma in. Jag är sällan på dåligt humör och låter det inte gå ut över andra dom få gånger jag är det. Jag har ett lugnt temperament, tänker innan jag yttrar mig och gör nästan aldrig bort mig. På min fritid håller jag ständigt koll på nyhetsflödet på ett flertal nyhetskällor och bloggar. Jag uppdaterar mig samtidigt på vad som händer på teknikfronten och är duktig på att hjälpa andra med teknikinköp eller problem. Många timmar i veckan lägger jag ner på att försöka skriva genomtänkta, välskrivna och förhoppningsvis intressanta blogginlägg. Maten jag lagar är bra, jag är ekonomisk utan att snåla och jag sköter hemmets sysslor utan problem. Jag är pålitlig och tar ansvar, varken dricker, snusar eller röker, och jag går och lägger mig i tid på kvällen så att jag kan prestera även imorgon.

Någonstans bubblar en vilja att vägra prestera och vara duktig. Denna vilja är dock undertryckt och yttrar sig inte mer än genom att lite lätt lätta på trycket någon gång ibland på mer diskreta och märkliga sätt. Kanske är det därför som jag fortfarande inte börjat ta körkort, eller som jag, två månader efter att jag borde ha klippt mig, fortfarande inte gått till frisören och därför ser förjävlig ut i håret (jag har till och med kört backslick dom senaste dagarna bara för skojs skull, det ser fånigt ut hur jag än har det). Jag känner mig i alla fall bara tvungen att prestera i knappt fyra månader till, sen ska jag bara glida hela sommaren. Det är nog det som får mig att på något märkligt sätt orka fortsätta.

"Not using faults does not mean that one does not have them." - Antonio Porchia

Just nu känner jag att vi är på väg mot diktatur. Långt bort i ett annan land sitter människor som dom flesta av oss här aldrig har sett, än mindre kunnat påverka, och bestämmer vilka lagar du och jag ska styras av. Teoretiskt sett skulle vi här i vårt land mycket väl kunna folkomrösta och stoppa detta avlägsna maktcentras ångvältsframfart men detta hindras vi från av våra politiker i Stockholm. Inte nog med att vi, befolkningen, knappt har någon praktisk möjlighet alls att få vår vilja igenom. Nej, samtidigt får stora rika företag skicka välbetalda representanter för sina intressen till detta avlägsna maktcentra för att direkt kunna övertala och styra beslutsfattarna där. Företagens intressen och den "fria marknaden" får full tillåtelse att brutalt köra över allt vad medborgerliga fri- och rättigheter heter, till och med backa tillbaks över dom en gång till om dom vill. Ser man till att vilseleda folket och locka det med billig internet- och importsprit, jobb utomlands, gemensamma krafttag mot det påhittade terrorhotet och gemensam valuta så att man slipper växla, så kan man sedan utan större motstånd montera ner den demokratiska grundstommen så att huset lätt går att riva när väl tiden är inne. Så länge det finns pengar att tjäna och makt att tillskansa sig så är ingen uppoffring för stor, inte för allas vår Europeiska Union.

"EU - när storföretagen själva får bestämma." - Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker (v)

Efter en välbehövd LAN-helg med ett gäng klasskamrater i Hamra på Johns spa, med spelande, musik och badande, kan jag nu sätta mig och skriva igen. Morgnarna bjuder åter på dagsljus och man påminns om att gymnasietiden är på upprinningen. Skolan verkar fortsätta i relativt intensiv takt men jag finner mig i det. Det hårda arbete jag lagt ner i de olika ämnena gör att jag nu kan glida lite i slutet. Även om jag fortsätter att satsa på att högprestera ligger inte betygspressen och tynger lika mycket. Nu gäller det att lyfta blicken från skolböckerna och försöka att överblicka framtiden för att få lite perspektiv. Hur sommaren ska bli, vad hösten ska bjuda på, var vännerna tar vägen och vad jag vill satsa på i mitt liv är frågor som med jämna mellanrum dyker upp och ber om ett svar.

Speciellt frågan om vännerna gör mig nervös. Visst, riktiga vänner finns alltid kvar säger man, men att ha en hel hög med vänner ger inte så mycket om det är väldigt svårt eller omständigt att träffa dom. Det är så många människor man ofta tar för givet men som betyder så mycket för en och som man delar så mycket med. Dom som man promenerar med och dom som man LAN:ar med, dom som man träffar i skolan och dom som man växt upp med, dom som man rest med, lekt krig med, lajvat med, dom som man gungat med och som man åkt skateboard med, dom som man cyklar med och som man fikar med, dom man inte umgås med längre men som man alltid hejar på ute och delar ett leende med. Det är inte utan att gråten försöker komma som jag tänker på det. Jag får trösta mig med att Gotland faktiskt inte är så långt bort och att jag faktiskt har några vänner på fastlandet som bli lättare att träffa.

I sommar vill jag dock försöka ge mitt Gotland ett värdigt avsked. Det finns så många fantastiska platser här som är kopplade till än mer fantastiska minnen; så många människor som har spelat en roll i min uppväxt och mitt liv fram till nu som jag är evigt tacksam för att ha fått lära känna. Att försöka hinna besöka alla dessa platser och träffa alla dessa människor i sommar skulle vara väl optimistiskt, men ett försök att göra en mindre rundtur vill jag dock göra. Vem vet, nästa gång man kommer hit kanske våra näringslivsrövslickande politiker låtit Pigge W förstöra alla Gotlands vackra platser genom att bygga lyxhotell och ställa upp plaststugor på dom i "tillväxtens" namn. Gotlänningarna man kände kanske har flyttat från ön och ersatts av rika stockholmare som lagt beslag på stränderna och byggt höghus, allt för att slippa ta sig hemifrån för att kunna "se havet". Kanske är det lika bra att sticka härifrån innan det blir verklighet. Då kan jag åtminstone behålla mitt Gotland i huvudet, såsom det en gång var.

"There is magic in long-distance friendships.  They let you relate to other human beings in a way that goes beyond being physically together and is often more profound." - Diana Cortes

På begäran delar jag nu med mig av min uppsats som jag skrev i syfte att försöka överblicka läget för den personliga integriteten i Sverige. Uppsatsen är indelad i tre delar. Den första behandlar skyddet för integriteten i exempelvis grundlagen och internationella konventioner. Nästa del tar upp exempel på inskränkningar i den personliga integriteten som gjorts under dom senaste åren, främst i form av brottsbekämpande lagstiftning. Den sista delen undersöker kort hur de politiska partierna tar ställning i frågan.

Personlig integritet, övervakning, avslyssning, buggning, registrering, FRA-lagen, IPRED och Piratpartiet är företeelser som tas upp.

Förvisso har jag lagt ner en hel del jobb på detta arbete, men det är trots allt en uppsats skriven av en gymnasieelev. Ni som eventuellt vill kritisera bör därför ha detta i åtanke.

Den första delen, som behandlar lagstiftningen, kan vara ganska trög att läsa. För att förenkla läsningen för mindre tålmodiga läsare har jag därför markerat dom viktigaste partierna av lagtexterna i fetstil.

Jag hoppas att ni som läser arbetet uppskattar det, och om ni gör det får ni gärna sprida den vidare. Länka gärna från era bloggar, skicka länkar via MSN, be familjen läsa - Sharing is Caring, right?

I kampen mot storebror måste vi alla hjälpas åt, ingen insats är för liten!

Här kan du ladda ner uppsatsen, om tekniken fungerar som jag vill. FRA, om ni ser detta får ni gärna läsa! Det kan ni behöva..

Varför verkar så många vara rädda för det som man brukar gruppera under begreppet politik? Det handlar ju faktiskt ytterst om vad man tycker, vad man vill och vad man tror på. Jag ser därför inte varför man separerar "politik" från allt annat i våra liv. Jag ser heller inte varför det i allmänhet fått något av en dålig klang. Vi är väl trots allt, hoppas jag ändå, stolta och tacksamma för att vi lever i ett demokratiskt styrt samhälle, som andra människor innan oss kämpat sig till? Hur kan vi då fjärma oss från politiken, som ju utgör själva grunden för folkstyret? Demokratin bygger ju på folkets engagemang i politiska frågor, men i vår stora frihet verkar vi ha glömt denna lilla skyldighet.

Vi hyllar upplysningsfilosoferna och dess sympatisörer som genom politiskt engagemang revolutionerade västvärldens tänkande under franska revolutionen. Vi beundrar Martin Luther King och andra medborgarrättskämpar som i samspel med folkets politiska engagemang lyckats åstadkomma fantastiska förändringar. Samtidigt tar många bland oss själva avstånd från politiken, sitter tysta och ibland till och med ovetande när regering och riksdag tar beslut som går emot vår, folkets, vilja.

Ibland tappar jag humöret och tycker att alla som inte verkar bry sig om politiken borde deporteras till någon diktatur för att tvingas känna på hur samhället skulle bli om alla gjorde som dom. Självklart är det inget jag står för i min normala sinnesstämning men jag efterlyser faktiskt mer medborgerligt engagemang, en känsla av ansvar för det gemensamma och stolthet över vad vi faktiskt fortfarande har i vårt land.

Mamma skojade lite och frågade här om dagen om jag skulle bli medborgarrättskämpe. Om jag får lov att drömma så skulle jag faktiskt inte ha något emot det. Att bli en ny King är det självklart inte talan om men om jag nu på något sätt skulle kunna bidra till att återuppväcka det politiska engagemanget hos människor så skulle jag absolut kunna tänka mig att dra mitt strå till stacken. Kanske gör jag det i liten skala redan nu. Om jag lyckas påverka, engagera eller övertyga något vet jag dock inte.

"The ultimate tragedy is not the oppression and cruelty by the bad people but the silence over that by the good people." - Martin Luther King Jr.