Vem får troligtvis din röst i EU-valet i vår?

(Omröstningen hittas under den vackra bloggbilden)

Rysningar gick över min ryggrad när jag i DN läste att Bodström skulle ställa upp som justitieminister om han blev tillfrågan av en framtida regering. Jag hoppas innerligt att vänsterblocket skulle avfärda honom direkt, annars har dom totalt missat att vi desperat kräver en väg bort från Bodströmsamhället, bort från den politiska linje som tolkar Orwells 1984 som en handbok istället för ett skräckscenario. Hans uttalande skadar vänsterblocket och även om jag inte förväntar mig det så skulle en markering mot honom av (V) eller (MP) (eller ännu hellre (S) även om det är totalt osannolikt) absolut vara på sin plats. Det är nästan lite läskigt att media går ut med detta uttalande precis i samband med piratrörelsens stora uppsving i och med rättegången eftersom Bodström är en starkt måltavla för dess agenda, även om Ask fortsatt bygget av vägen mot Bodströmsamhället i samma takt. Bland piratsympatisörer skadar detta (S) vilket i sin tur lär skada vänsterblocket, trots att just (V) och (MP) är dom starkaste motståndarna till Bodströms linje, näst efter Piratpartiet.

Jag fick idag ytterligare vatten på min kvarn angående idolinlägget om Peter Sunde. Han är som jag misstänkte trevligt nog politiskt vänsterinriktad och bryr sig således mycket om "integration, integritet, jämställdhet, yttrandefrihet och miljö". Precis som jag själv står han någonstans mellan (V), (MP) och (PP), men han har tagit steget och blivit miljöpartist, med förhoppningar om att kunna hjälpa till att driva partiet åt vänster.

Arbetarna ska gå ner i lön och arbetstid, men cheferna vägrar minska på sina mångmiljonlöner. Som vanligt är det arbetarna som får ta smällen när dom privata bankernas och företagens chefer och experter drar ner oss i lågkonjunktur. Dom med makt och tjock plånbok får behålla sina privilegier i form av löner och aktieutdelningar och man anlitar samma personer som skapat kaoset för att lägga upp strategier för hur man ska kunna hjälpa deras banker och företagen upp igen.

Israels tennismatch i Malmö kan nog bli ett intressant spektakel. Stora demonstrationer väntas i protest mot att svenskarna går med på att spela match mot Israel. SvD beskriver det såhär: "För efter vinterns krigshändelser i Gaza och kritiken mot Israels insatser där har politiska grupperingar högljutt krävt att matchen stoppas."

Det borde bytas ut mot: "För efter Israels storskaliga invasion av Gaza i vintras och kritiken mot Israels massaker på civila där, samt de folkrättsbrott som begåtts i området under 40 år, har politiska grupper högljutt krävt att matchen stoppas."

"Sell a man a fish, he eats for a day, teach a man how to fish, you ruin a wonderful business opportunity." - Karl Marx

I en artikel på SvD läser jag om nätcensuren, som kartlagts i en rapport. Hade jag känt mig fri och haft tid att göra vad jag ville hade jag läst hela långa rapporten, men ikväll prioriteras sömn då idogt läsande om judar inför religionsprovet gjort att mina ögon svider.

Jag har funderat en hel del kring eventuella inskränkningar på yttrandefriheten, men jag har långt ifrån funderat klart. Min känsla säger mig dock att jag, om än i vissa fall aningen motvilligt, vill skydda friheten att uttrycka sig och göra sin röst hörd in i det längsta. SD och dom riktiga nazisterna ska ha rätt att uttrycka sig och demonstrera, på villkoret att man då alltid tillåter motdemonstrationer. På samma sätt ställer jag mig kritisk till censur av internet, även om den riktar sig mot olaglig verksamhet. En sådan censur i sig skulle till en början kanske vara befogad, men eftersom definitionen av vad som ska censureras med tiden kommer breddas så bör man hellre avhålla sig helt från det. Det ska vara upp till internetanvändaren om den vill filtrera sin tillgång till information, inte tjänsteleverantören, annars lär censuren breda ut sig och undergräva demokratin.

Vill en person verkligen få reda på ett för den passande sätt att begå självmord på så kommer personen hitta det, med eller utan censur. Vill någon nödvändigtvis hindra sina barn från att porrsurfa eller besöka The Pirate Bay så får väl den personen välja att filtrera sitt internet, men han ska inte tvinga någon annan att göra det. Vill någon starta en sida där man försvarar pedofili eller främslingsfientlighet så ska dom vara fria att göra det. Lösningen ligger inte i att censurera sidorna utan i att motbevisa dom med hjälp av samma verktyg som dom använder - friheten att yttra sina åsikter. Vill Reinfeldt bli av med vänsteraktivister så ska han inte censurera Motkraft. Antingen får han lyssna på dom och göra något åt det dom är missnöjda med eller så får han på något sätt försöka argumentera för att hans åsikter är bättre.

Att försöka tysta röster tror jag inte fungerar. Om du inte håller med eller gillar dom, bemöt dom då istället med det fria ordet, motbevisa dom. Det är genom diskussion och öppenhet vi driver utvecklingen framåt, inte med censur och lagstiftning.

"The test of democracy is freedom of criticism." - David Ben-Gurion

Den 17 april klockan 11:00 ska domen i rättegången mot dom fyra åtalade i The Pirate Bay-rättegången meddelas. Trist väntan, men samtidigt bra eftersom spektaklet då eventuellt kan livas upp igen istället för att dö ut lite nu. Det är ju en enorm insats upphovsrättslobbyn gjort för att uppmärksamma människor på piratrörelsen och dess frågor, det har man inte minst sett på Piratpartiets medlemsräknare under rättegången. Samtidigt får vi hjälp av DN som skriver en missvisande artikel om FRA-upproret och därigenom återupplivar den debatten. Det krävs fortfarande bara att fyra borgerliga riksdagsledamöter bryter med sina toppstyrda partier i FRA-frågan och istället lyssnar på oss som värnar våra medborgerliga rättigheter. Man behöver ju inte vara pirat för att kraftigt motsätta sig integritetskränkningarna och den bakåtsträvande tekniklagstiftningen, men man måste nog ändå stödja piratrörelsen för att få en förändring.

Energin börjar äntligen återvända nu när man möts av ljus när man öppnar ögonen på morgonen. Jag klänger mig fast vid hoppet om ett lugnare tempo i skolan, även om det är slutspurten nu. Jag har tvingats jobba så otroligt hårt detta läsår att jag borde ha rätt att glida resten av tiden. Jag vill ha tid att kunna planera en upplysningskampanj på skolan om övervakningssamhället och fildelningsfrågan tillsammans med Randahl. Jag vill ha nog med ork för att försöka få in den som en del i svenska C-kursen, precis som jag borde ha gjort med bloggen för länge sedan. Förr var jag duktig på att hitta på kreativa och individanpassade lösningar till mig själv i samråd med lärarna, men nu har jag helt enkelt inte haft tid och ork. Tempot och stressen tär på mig, liksom kärleken och frågorna om framtiden som allt otåligare kräver svar. Visst, jag mår bra än så länge, och jag klarar mig så länge jag känner att jag redan tagit mig igenom det värsta. Men några smällar till vet jag inte om jag pallar.

"He who has a why to live can bear almost any how." - Friedrich Nietzsche

Läste i dagens DN (ja, pappersutgåvan för en gångs skull) en artikel där man grävt lite i FRA-upproret förra året. Visst var motståndet bland folk starkt, men i artikeln menar man att det som blåste eld i folkets glöd lär ha varit anonyma finansiärer och PR-byråer som lyfte upp frågan så att allmänheten hade möjlighet att reagera. Det finns ju faktiskt andra än det svenska folket som har intresse av att FRA-lagen slopas, exempelvis tele- och internetoperatörer vars kostnader ökar i och med den, men också exempelvis Ryssland vars internettrafik till stor del passerar Sveriges gränser.

Frågan är hur man ställer sig till detta. Man skulle kunna säga att folket utnyttjats av starka ekonomiska och kanske också politiska krafter som verkat tyst i bakgrunden. Själv väljer jag dock att se det som något positivt. För en gångs skull kämpar starka ekonomiska intressen mot något som samanfaller med det som vore bäst för folket, för landet och för demokratin. Kanske kan till och med Ryssland, vars orättvisor och skendemokrati jag inte direkt sympatiserar med, bidra till något gott. Det ligger dock något nedvärderande av svenska folkets och bloggarnas genuina engagemang i artikeln även om det inte uttrycks bokstavligen. Jag tror att många underskattar exempelvis bloggpiraternas snabba och effektiva opinionsbildning via internet. Hur stor del finansiärer och PR-byråer hade i det hela är svårt att säga, men jag tror att det lätt kan överdrivas.

Att finansiärerna väljer att vara anonyma är tråkigt, men det dom gjort sammanfaller med min personliga strävan och jag ser därför ingen anledning att ifrågasätta deras agerande. Det är viktigare att fokusera på det man är eniga om än att haka upp sig på motsättningarna. Det är därför jag mer än gärna skulle gå sida vid sida med en moderat i ett demonstrationståg mot övervakningssamhället.

"United we stand; divided we fall” - Aesop