Är det verkligen värt att blint hålla fast vid principer eller är det just sådana som hindrar oss från att skapa något nytt, utvecklas och gå vidare? Man brukar tala väl om människor som står fast vid sina principer, ofta med rätta. Man vet var man har personen, man vet att den inte böjer sig för lite blåsväder. Men jag frågar mig själv om det inte är en lite ensidig bild av det hela.

Jag blev påmind om detta av Björns kommentar på det förra inlägget. Björn är en person som jag har stor respekt för även om jag ganska ofta har svårt att förstå mig på honom. Han är väldigt kunnig och har ofta kloka synpunkter på saker och ting. I skolan har vi båda fått någon form av vänsterstämpel, något som jag inte alls har något emot. Jag sympatiserar med vänstern i det mesta och likaså Björn om jag inte missuppfattat honom. Han har dock upprepade gånger antytt att jag sviker mina ideal och är någon form av hycklare.

Jag är inte Vänsterpartist och har aldrig bundit mig till dom på något formellt sätt. Däremot stödjer jag dom och gick för ett år sedan med i 1:a majtåget och ropade; "Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!" och "Stoppa Anders Borg i en papperskorg!" Dock innebär det inte att jag stödjer dom i allt eller oavsett vad som händer. Jag stödjer dom så länge deras politik sammanfaller tillräckligt bra med mina åsikter. Deras grundsyn stödjer jag men jag står inte fast vid den principiellt bara för sakens skull. Jag gör det bara om jag finner det rätt i den enskilda situationen jag befinner mig i.

Att det skulle vara strängt fel att sluta upp sida vid sida med en borgare i en fråga vi båda brinner för, eller att länka till en bra debattartikel (som inte alls tar ställning i höger-vänster-politiken) på en blogg, som också har publicerats i en nyliberal tidning, bara för att principerna säger så har jag svårt att gå med på. Principerna kan vara utgångspunkten men måste ändå tillåta undantag. Om alla bara gick efter sina principer hela tiden så tror jag vår värld skulle vara ännu mer statisk än vad den är nu. Fasta principer kan komma i vägen för kreativitet och nytänkande, sätt att kanske angripa våra problem på nya sätt. Är man hycklare bara för att man inte låser fast sig?

"If one sticks too rigidly to one's principles, one would hardly see anybody." - Agatha Christie

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...