Alla inlägg under augusti 2009

Av Nandi - 26 augusti 2009 18:04

Citerat:


"Under hela mänsklighetens långa och invecklade historia hade fruktan varit dess största fiende, och han verkade vara på det klara med att den nuvarande mänskliga kulturen höll på att polariseras så att kontrollhavarna i vår egen tid gavs en sista chans att gripa makten och exploatera de nya teknologierna till sin egen fördel."

 ...

"Tydligen väntar man sig att allting kommer att upplösas: enorma jordbävningar förstör naturen, haven kommer att stiga och förstöra många städer; upplopp och kriminalitet tar hand om resten. Och sedan dyker det upp en politiker, förmodligen i Europa, som erbjuder en plan som kan återställa allting - förutsatt, naturligtvis, att han får oinskränkt makt. Detta omfattar bland annat en centraliserad elektronisk ekonomi som samordnad ekonomin över större delen av världen. För att få vara med i denna ekonomi och kunna utnyttja automatiseringen måste man emellertid svära trohet mot denne ledare och låta implantera ett datachips i handen som registrerar alla ens privata ekonomiska transaktioner."

...

"Tror du att undergångsforskarna har rätt?" "Det tror jag inte", sade han och skakade på huvudet. "Den enda profetia som håller på att besannas på vår jord är den om människans girighet och korruption. Det kan hända att det dyker upp en diktator som tar över men det kommer att vara för att han ser en chans att utnyttja kaos." "Tror du att det kommer att hända?" "Det vet jag inte, men en sak ska jag säga dig. Om medelklassens kollaps fortsätter och de fattiga blir allt fattigare och kriminaliteten fortsätter öka i storstäderna och sprida sig vidare därifrån och vi sedan till allt annat drabbas av en serie stora naturkatastrofer kommer vi att få gäng av hungriga marodörer som plundrar massorna och total panik överallt. Om då någon dyker upp och erbjuder sig att rädda oss bara vi ger avkall på några få medborgerliga rättigheter, då betvivlar jag inte för ett ögonblick att vi kommer att göra det."


 - Ur "Den Tionde Insikten" av James Redfield, 1996.


Eller så iscensätter man kaos genom att med hjälp av propagandamaskinen media förstora upp några få hot/incidenter (terrorism, fildelning, grov organiserad brottslighet och pandemier) och fabricera andra. Man gör människor rädda, sedan kan man erbjuda lösningar på dom falska eller kraftigt överdrivna problemen, lösningar som innebär att människor ger upp sina medborgerliga rättigheter för att få påhittad trygghet. Övervakningskameror på skolor. Speciella terrorlagar som åsidosätter rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Fingeravtryck i passen. DNA-register. Filtrering och censur. Avstägning från internet. Lagring av positionsdata från alla mobiltelefoner. Registrering av allas elektroniska sociala kontakter. Avskaffande av brevhemligheten. Upphävande av budbärarimmuniteten. Och så vidare.

ANNONS
Av Nandi - 23 augusti 2009 21:22

En vän till mig och tillika medlem i piratpartiet lyssnade av sin röstbrevlåda här om dagen. Meddelandet lydde enligt hans utsago i kraftigt förkortad version något i stil med följande (skrivet väldigt slarvigt över msn):


"hejsan mitt namn är björn anders.. jag ringer från ***** och du har laddat ner illigafiler, vi kommer nu skicka en varningsböter på 8650kr" 


Har för mig att jag läst om att liknande meddelanden skickats via mail förut. Meddelandet var opersonligt (inget namn på den misstänkte fildelaren nämndes) och det är ju därför troligt att det skickats till många. Man kan ju spekulera i vem som gör det och varför (att det är bluff utgår jag från, riktigt så oprofessionellt beter sig väl inte antipiraterna?) men jag tänkte mest ta upp det för att förvarna andra och se om det finns några fler "drabbade".

ANNONS
Av Nandi - 19 augusti 2009 12:09

FP i Stockholm har dragit igång ett projekt för att med hjälp av internet stärka demokratin och medborgarnas insyn.


Det är såhär man bemöter Piratpartiet! Man har inte kommit hela vägen med det är en god början. Genom att själva ta upp PP:s frågor kan övriga partier sno tillbaks sina förlorade röster. Men det handlar inte nödvändigtvis om att tävla och sno från varandra. Det handlar om att dela kunskap, lära av varandra och bygga något nytt tillsammans! Skitbra! :)
Av Nandi - 18 augusti 2009 10:34

Nu har resultatet av övervakningsundersökningen som jag deltog i publicerats på SvD:


•70 procent av gymnasieeleverna tror att kameraövervakning skulle öka tryggheten i skolan.

•89 procent av gymnasieeleverna tror att det skulle förebygga skadegörelse i skolan.

•Nio av tio gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna skolgården och på vissa platser inomhus i skolan, under förutsättning att de visste att materialet bara skulle användas om något allvarligt inträffat (stöld, skadegörelse, mobbning, våld eller narkotikalangning) och om det var en av skolan utsedd säkerhetsansvarig som fick tillgång till materialet.

•70 procent av föräldrar till gymnasieelever skulle tillåta kameraövervakning på den egna arbetsplatsen under motsvarande förutsättningar.

•Sju av tio gymnasieelever skulle till och med tillåta kameraövervakning inne i klassrummen.

•Föräldrar till gymnasieelever har en mycket positiv inställning till övervakning, men de anser att skolorna ska vara tillståndspliktiga och beviljas tillstånd innan övervakningen påbörjas.

•Sex av tio rektorer vill se att materialet sparas i en månad eller kortare, medan lika stor andel av elever och föräldrar kan tänka sig att materialet sparas tre månader eller längre.


Vad säger nu detta? Vad har undersökningen för värde? Undersökningen är gjord av Svenska Stöldskyddsföreningen som ju ganska naturligt vill ha mer övervakning. "Det är viktigt att inte tappa bort trygghetsaspekterna i integritetsskyddets namn", säger man exempelvis. Personer från Demoskop ringer upp människor och ställer 20-30 frågor i snabb följd som personen förväntas ta ställning till, exempelvis "Tror du att kameraövervakning i skolan skulle öka tryggheten?". Frågan i sig visar att man förväntar sig en gissning tillbaks och det är ju ganska självklart eftersom personen ska ta ställning utan att ha något som helst underlag för sitt svar. Ingen information om övervakningens konstaterade effekter presenteras för intervjuoffret, man har ingen vidare betänketid eftersom man förmodligen inte vill stå halva dagen med en person väntandes på svar i luren och övervakningsproblematik är ju inget som var och varannan svensk har grävt ner sig i. Om man nu ska svara på ovan ställda fråga så tänker man förmodligen bara i ett kort steg. Eftersom aktiviteter i skolan hamnar på film så kommer det att begås färre brott och mindre skadegörelse och det som ändå förekommer blir lättare att klara upp, därför kommer man att känna sig tryggare i skolan. I fler steg än så är det svårt att hinna tänka.


Personligen försöker jag tänka i ett vidare och längre perspetiv. Jag försöker lyfta blicken och se var vi är påväg istället för att kryssa mellan tallbarr och stenar på marken. Att övervaka någon är för mig att behandla denna någon som en potentiell brottsling eller bråkmakare. Om man inte misstänkte att personen skulle kunna komma att göra något dumt så skulle man ju inte övervaka den. I en värld där man övervakas utan konkret brottsmisstanke, till och med i skolan, behandlas människor som potentiella brottslingar, dom misstänkliggörs. Vem som helst kan vara en våldtäktsman, pedofil eller mördare. [IRONI]Då är det är väl tur att alla övervakas överallt så att du kan känna dig trygg i denna hemska värld?[/IRONI] Jag vill inte leva där. Jag vill leva i ett samhälle som bygger på förtroende och tillit. Där man utgår från att människor gör rätt för sig och sköter sig och där bråkmakarna utgör ett undantag, en liten minoritet (så som det ju faktiskt ser ut i verkligheten).


Övervakningskameror i skolan kan säkert skapa en kortsiktig falsk trygghet hos en del. Samtidigt är det ett steg i att minska tryggheten och öka rädslan. Om skolan är en så farlig plats att vi behöver ha övervakningskameror där, varför ska man då känna sig trygg? Den tryggaste skolan jag gått på, där fick ingen ha lås på skåpen och det fanns inga konton eller lösenord på datorerna. Skorna togs av i hallen och lämnades tillgängliga för vem som helst att sno. Det byggde på att alla litade på varandra, och det var grunden för trygghetskänslan. Man förväntade sig att alla skötte sig och var schyssta, och det var så gott som alla alltid. Nu förväntar man sig istället att brott och skadegörelse ska förekomma och att elever inte kan sköta sig. Var ska det leda?


Man ska inte heller glömma den osäkerhet och rädsla som kamerorna i sig kan framkalla hos en del. Vad vågar man egentligen göra framför kamera? Spelar det någon roll ifall man vet att ingen kommer titta på filmen eller har kameran en hämmande effekt? Hur vet man att övervakningen inte kommer att missbrukas, att information kommer att läcka ut?


En undersökning baserad på oinformerade personers gissningar hamnar i media och läses av tusentals andra, människor som förmodligen påverkas av andras ställningstaganden. Vad känns tryggast, att tillhöra dom 70-90 % som  ställer sig positiva till kameraövervakningen i skolan eller att tillhöra dom 10-30 % som säger nej? En undersökning baserad på oinformerade personers gissningar kommer kanske delvis ligga till grund för framtida politiska beslut. Var är dom öppna politiska debatterna? Var är den levande demokratin där meningsmotståndarna möts öppet framför en deltagande publik för att debattera, lägga fram fakta och kämpa för att övertyga varandra och dom velande? Demokratin fungerar bara sålänge folket i den förblir upplyst och informerat. Vi kan inte förvänta oss att komma någonstans med lösa, ogrundade och framtvingade gissningar.


Jag säger inte att majoriteten nödvändigtvis skulle ställa sig på min sida om den var bättre informerad, men jag tror att chansen skulle vara betydligt större.


Jag försökte svara på frågorna i undersökningen på ett nyanserat sätt och ratade inte bara allt rakt av. Men ni kan nog ändå lista ut ungefär hur en medlem i Piratpartiet svarar.

Av Nandi - 13 augusti 2009 22:47

Att kunna gå genom stan en mörk kväll, helt ensam, lyssna på vindens ylande i trädtopparna, gena genom parker och mörka buskage och känna sig fullständigt trygg. Att var och varannan minut passera någon bekants hus. Att ha minnen ända ifrån barndomen fästa vid gator, gräsmattor, kiosker och träd som man passerar. Att ha kompisar att skratta med, vänner att krama och extrafamiljer som välkomnar en som en son. Att känna den speciella avslappnade puls som får en att glömma stressen när man går på stan, står i kö eller sitter på ett café.


Hemmen man bott i. Dagmammorna man gått hos. Stränderna man knackat kattguld på. Platserna där man lekt. Skolorna man gått på. Gungorna man hoppat från. Gatorna man skejtat på. Platserna där man haft picknick. Skogsdungarna man lajvat i. Vägarna man åkt på. Trädgårdarna man sprungit i. Skogarna där man plockat svamp. Lokalerna man haft LAN i. Träsken där man badat. Stränderna man tältat på. Raukarna man klättrat i. Ställena där man inte fått fisk. Träden man suttit i. Borden man trickcyklat på. Affärerna där man handlat. Backarna man åkt pulka i.


Vännerna. Dom man knackat kattguld med. Dom man målat med. Dom man lyssnat på musik med. Dom man lekt krig med. Dom man gungat med. Dom man cyklat med. Dom man åkt inlines med. Dom man skejtat med. Dom man lajvat med. Dom man haft LAN med. Dom man flugit drake med. Dom man spelat TV-spel med. Dom man kastat frisbee med. Dom man bakat med. Dom man spelat Game Boy med. Dom man fiskat med. Dom man hoppat studsmatta med. Dom som varit barnvakt åt en. Dom man eldat med. Dom man spelat pingis med. Dom man campat med. Dom man druckit te med. Dom man bott med. Dom man argumenterat med. Dom som gått i samma klass. Dom man promenerat med. Dom man haft kortspelskväll med. Dom man spelat Diablo II med. Dom man spelat Zatacka med. Dom som bor på landet. Dom som bor i stan. Dom man skakar hand med. Dom man kramar. Dom som man känner utan och innan. Dom man velat lära känna bättre. Dom som är yngre. Dom som är vuxna. Dom man glidit isär från. Dom man hållit ihop med. Dom man alltid kommer känna. Dom man knappt hälsar på längre. Dom som alltid finns där. Dom som svikit. Dom man känt länge. Dom man nyss lärde känna. Dom man gråtit med. Dom man rest med. Dom man försonats med. Dom som kommer sakna en. Dom som kommer glömma en. Dom man gråter över att lämna. Dom man hoppas känner likadant.


På lördag flyttar jag från Gotland på riktigt, efter drygt nitton år. Gråtandes skriver jag om sådant jag kommer att sakna.

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Pure Nandi med Blogkeen
Följ Pure Nandi med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se