Bedrövad, arg och besviken är jag efter att ha bevittnat vad som i det närmaste måste kallas för en tävling mellan Sahlin och Reinfeldt i vem som på det tråkigaste och mest nedtonade sättet kunde framföra sin politik i en livesänd valdebatt (Agenda 9 maj 2010). Hade jag inte varit väldigt politiskt intresserad (och kanske en aning störd?) hade jag stängt av TV:n redan i inledningen när Sahlin bara tyst nickade och höll med när Greklandskrisen togs upp av Borg i inslaget och Reinfeldt i studion och båda sedan gav tydligt besked om att dom ville ha euron men ändå kanske inte och att dom med stor sannolikhet förmodligen inte ville ha en eventuell ny folkomröstning om den. Dom ansträngde sig verkligen för att framställa valet mellan en rödgrön och en blå regering i höst som ett val i klass med att välja färg på tröjan. Den skillnaden som Sahlin verkligen pushade för med en rödgrön regering istället för en blå var att Sveriges rikaste 10 % skulle få betala mer medan stödet till Sveriges mest utsatta grupper skulle öka (förvisso inget förslag åt fel håll, men kom igen, lite mer visionära planer borde man väl kunna förvänta sig av ett så kallat "tydligt" alternativ till en borgerlig och kapitalitstisk politik?). I övrigt verkade dom tävla om att med så olika medel som möjligt nå ett så identiskt resultat som det går. Att det "inte ska bli någon skillnad" var ett återkommande uttryck vilket ialla fall jag tycker är märkligt i en debatt inför ett riksdagsval i demokratin Sverige där åtminstone jag trodde att man fortfarande hade hela TVÅ olika regeringsalternativ att rösta på. Pensionären i en Jeep skulle få betala mer i bensinskatt men få igen dom pengarna genom skattelättnad eller bidrag så att hon kan fortsätta köra lika mycket bil i en lika dålig bil. Visionärt! Vågat!

Reinfeldt underströk att han värnar välfärdens sk "kärna" och jag antar då att han skiter i om fruktköttet ruttnar. Kärnan ska sen helst planteras på privat mark så att markägarna kan sälja tillbaks det förlorade fruktköttet till oss men det är inte "ansvarsfullt" att framföra det på det sättet. Det är inte heller ansvarsfullt att förändra samhället eller att gå längre än vad som krävs i urvattnade internationella avtal; och det som är allra minst ansvarsfullt, det är att höja rösten mot världens orättvisor, för då blir man ju som Palme och det är inte ekonomiskt lönsamt att kritisera mäktiga länder och deras bundsförvanter.

Vad har egentligen hänt med politiken när man kritiserar att olika partier har olika åsikt och kallar det en spricka i negativ bemärkelse? Istället för utjämna klyftor i samhället har man lagat sprickor mellan partier och det känns ju lite bakvänt kan jag tycka. Partierna förväntas redan innan valet ha kompromissat färdigt i alla frågor, som om styrkan i förhandlingarna ska baseras på förra valets resultat och inte på det kommande. Tänk om miljöpartiet blir landets största parti i höst, sett i antal röster; ska dom då fira att dom kommer att kunna köra över socialdemokraterna i förhandlingarna inför NÄSTA riksdagsval som dom då kanske inte ens vinner?

Vi har hamnat i en tid där valet så gott som ska vara avgjort innan det har hållits. Du ska veta att det bara finns två regeringsalternativ eftersom partierna paktat ihop sig redan innan valet, du ska veta precis vad dom kommer driva för politik eftersom förhandlingarna redan är hållna och du ska veta att det är en marginell skillnad mellan regeringsalternativen så att du inte behöver oroa dig för att din favorit kanske förlorar om det regnar och du hellre ligger kvar framför TV:n än går till vallokalen. Är du nöjd med dagens politiska situation så finns det ingen större anledning att rösta och är du missnöjd finns det inget att rösta på. Möjligtvis Piratpartiet då, om du bryr dig om saker som kunskapsspridning, myndighetstransparens, privatliv och teknikutveckling; eller Sverigedemokraterna om du vill ha något att rikta ditt missnöje mot och verkligen brinner för att göra livet lite svårare för dom som flyr från sina länder för att söka skydd i Sverige, för dom som redan kommit hit och vill ta vara på sin kultur och utöva sin religion eller för dom som kommit hit och hamnat helt snett.

Jag kommer i alla fall att hoppas på stor sprickbildning och helst några politiska klyftor också. Utan det har jag svårt att motivera mig själv, eller andra för den delen, att rösta på något av dom tvåjagmenar sju riksdagspartierna, vilket jag uppriktigt sörjer.