Har ett tag övervägt att lämna den här halvt övergivna bloggen och starta en ny. Jag har knappt bloggat något på över ett år och av dom inlägg som ändå har skrivits är endast ett litet fåtal läsvärda. Jag får lätt prestationsångest när jag ser tillbaks på inläggen jag skrev under min gymnasietid; hur jag lyckades skildra min då väldigt händelserika vardag på ett humoristiskt sätt, hur jag gradvis började ge mig in på den politiska arenan och hur jag skrev uppriktigt om känslor och tankar rörande mig själv och relationer till andra. Internskämten som gav upphov både till bloggens titel och till bilden är inte särskilt aktuella längre och min vardag och jag själv har förändrats betydligt. Samtidigt frågar jag mig vad det spelar för roll. Det som betyder något är att jag får någonstans att skriva av mig, reflektera och lämna ett alster som jag kommer att uppskatta när jag läser det om något år.

Gårdagens vanliga morgonmeditation på väg till skolan (jag brukar bara sitta och glo i 20 minuter på spårvagnen) fick en ganska brutal vändning när det visade sig att spårvagnen bara tog mig några kvarter bort. Efter en höst med ytterst få missöden i kollektivtrafiken hade jag vaggats in i någon sorts övertro på den svenska kollektivtrafikens överlägsenhet i förhållande till Oslos opålitliga trikk (spåvagn) och tåg. Hade jag varit själv hade jag nog fått stå som ett frågetecken en stund och fundera på hur jag skulle ta mig vidare men som tur var hade Rasmus i sista ögonblicket hoppat på samma spårvagn. I en med indienmått mätt halvfull buss for vi ytterligare några kvarter där vi bytte till en ny buss som i sin tur tog oss någon kilometer över bron. I väntan på buss 16 från Nordstan insåg vi för sent att en strömlös spårvagn blockerade hållplatsen så att bussen helt enkelt dissade oss och tog en annan väg. Med sällskap av ytterligare en klasskamrat sprang vi mot Brunnsparken där vi lyckligtvis hann genskjuta bussen. En man frågade mig "what the problem was" och andfådd och uppe i varv såg jag frågande på honom och frågade lite nervöst vad han syftade på. Han ställde samma fråga igen och jag svarade att jag var sen till lektionen eftersom jag tänkte att han kanske såg att jag var lite besvärad. Först på hans tredje försök med samma fråga förstod jag att han syftade på spårvagnskaoset.

Tio minuter sena anlände vi till förläsningssalen och vår självbeundrande professors ganska intressanta föreläsning om upplysningen och Rousseau. Jag kände mig där tvungen att rätta professorns smått felaktiga påstående om att Rousseau sagt att "jorden tillhör alla", när Rousseau egentligen sa att "jordens frukter tillhör alla och att jorden inte tillhör någon". Det var tydligen en bragd att ha lyckats komma ihåg det mycket vackra påståendet eftersom misstankar uppkom om fotografiskt minne. Efter föreläsningen drack jag i kungligt sällskap (eller snarare dess feminina motsvarighet) min första kopp av den omtalade och utsökta chai-latten (som inte har något med kaffe att göra). Med spännande kryddning och sirap var det ju löjligt gott. Det gör mig lycklig att det finns fler som väljer te framför kaffe. Te, mat och bakverk är ju några av livets stora njutningar.

Kvällen inkluderade två chilenare, fyra redbull, mycket folk, dubstep i en gammal fabriksbyggnad under en bro och en jävla massa 18-tummare. Det skulle inte falla mig in att sitta och lyssna på det hemma, men jag måste medge att det var häftigt att uppleva det live!

"Strangers are just friends waiting to happen." - Rod McKuen

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...