Det är omöjligt att inte häpna över naturens små mirakel när man tittar på BBC:s Life-serie. Små grodor som bär ynglen på ryggen högt upp i träden för att kunna lägga dom i vattenpölarna som bildas mellan bladen i en viss växt. Skyddslösa ödlor som springer runt kutryggiga med höga kliv för att efterlikna en giftig skalbagge och undvika att bli uppätna. Möss med snabel som bygger ett nät av små stigar för att snabbt kunna springa därifrån när fara närmar sig. Kameleonter i underbara färger med händer som tjocka lovikavantar som blixtsnabbt skjuter ut sin klibbiga tunga och fångar insekter. Fladdermöss som vallfärdar från alla möjliga håll till en och samma plats för att äta mango.

Uppfinningsrikedomen och variationen är oändlig. Vem var den första grodan som hittade vattenpölarna uppe i träden? Vilken ödla kom först på att man kunde imitera en skalbagges gångstil för att undvika attacker? Vem var den första fladdermusen som flög dit mangon växer?

Man blir ödmjuk inför dom otroliga livsformer som man delar värld med utan att veta det. Varför behöver vi fundera på om det finns liv på andra planeter när vi inte ens har lärt känna alla dom som bor här? Varför ska vi hitta liv någon annanstans när vi inte ens lärt oss respektera det liv som finns här? Det är lätt att bli fientlig mot mänskligheten när man ser dess grymhet. Vi lär barnen klappa katten snällt men äter sedan kycklingen. Vi lär barnen gå ut med hunden men stänger in grisen. Vi lär barnen att inte plocka bort ben och vingar på flugan men utför experiment på råttor och apor. Varför denna motsägelsefullhet? Varför ska barn ta ett större moraliskt ansvar än vuxna? Är det möjligvis så att vi vill försöka rentvå våra samveten och har en svag förhoppning om att nästa generation kanske inte ska växa upp och bli lika ond som denna?

Om dom små söta barnen ändå ska växa upp till köttätande individer som äter medicin och sminkar sig med smink som testats på djur, som får en transplantation som först har testats på råttor och som stänger in katten i lägenheten när dom går jobbet, varför då ge dom dåligt samvete genom att lära dom vad som "egentligen" är det rätta?

Tack till Jakob Jennerholm Hammar som stod för tips på dagens blogg-topic (aka räddning från idétorka): Söta små djur.