Jag har återupptäckt friheten i att blogga. Eller egentligen har jag aldrig glömt den, jag har bara inte efter resor och omvälvande omständigheter åter omvandlat insikten till handling igen, jag vet inte riktigt varför. Rädsla för skrivkramp kanske. För det är väldigt jobbigt när man både själv höjt förväntningarna till en nivå i stil med ”ett inlägg minst varannan dag”, samtidigt som man förväntar sig att även andra förväntar sig det av en. Att människor eventuellt läser det man skriver är ju både bloggandets välsignelse och förbannelse. Förbannelse just på så sätt att man har andras förväntningar på sig och att man i vissa fall är begränsad i vad man kan skriva (man kan inte snacka skit om folk eller säga saker man inte öppet står för). Välsignelse på så sätt att man får chans att berika andras vardag, sporra till diskussion, få stöd eller uppskattning, men också på så sätt att man (förutsatt att man har ett hum om vem som läser) kan mer eller mindre tydligt skriva om saker som man kanske kan relatera till faktiska händelser men som man av en eller annan anledning inte framförde där och då. Reflektioner, uppskattning, reaktioner, besvikelse eller kanske något annat som man tycker är för svårt att få fram i vardagssituationer, ansikte mot ansikte. Man får chans att visa upp en sida av sig själv som kanske skulle ta längre tid för andra att upptäcka annars.

Att jag kanske är bekväm med tystnad i högre utsträckning än många andra, typ det som folk kallar ”obekväm tystnad” (angående tystnad, läs gärna detta inlägg från början av förra året som jag, om jag får lov att berömma mig själv, fortfarande tycker är läsvärt), eller att jag väldigt gärna kan tramsa eller ha djupa, filosofiska och uppriktiga samtal eller samtal om känslor men tycker det är svårare med vanligt kallprat.

Intresseklubben kan för övrigt få anteckna att jag idag läst det kommunistiska manifestet samt två kapitel i boken Politiskt tänkande, jag har sett Life-avsnittet om däggdjur, jag gick i morgonrock och tofflor från kl 8 till 14-tiden, jag har redan fått ett blogg-fan (:D), jag har under en kort promenad njutit av den sköna kylan ute (vad har hänt med mig egentligen?) och av en brasa inne. Nu är det dags för te, och det är najs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...