Kommer jag alltid sakna ett Gotland som inte finns längre? Vissa vill fly och gör det och skaffar nya liv på nya platser. Vissa vill fly men stannar kvar, sitter fast i gamla mönster, glömmer sin potential. Själv ville jag inte fly men gjorde det ändå eftersom jag trodde att livet måste byggas därute. Förnuftet sa till mig att det du har här nu kommer ändå inte att finnas kvar så länge även om du stannar. Jag visste redan innan båset var tomt att jag skulle sakna kon men visste också att det var bäst så. Jag hade ju ändå större mål i livet än att sitta på en ö och ha det skönt, jag ville lära mig om världen och lära världen något nytt. Ambitionerna var för stora för en ö och dom fick med hjälp av förnuftet mig att ta mig därifrån. Det som gjort det konstigare för mig att lämna min hemort än jag tror det har varit för många andra är att jag inte hade kvar mitt hem med fyra väggar, ett tak och en mamma på samma plats som hade växt upp. Mamma flyttade ju från ön redan ett år innan mig och när jag återvänder hem måste jag välja om det är hem till mamma eller hem till min uppväxtmiljö.

Anledningen till att det för tillfället är Gotland som finns i mina tankar är att jag nu bokat in en resa dit, tio dagar över nyår. Det är så många som jag på få så dagar vill träffa så mycket. Vanligtvist slutar det ju med att man brukar träffa långt mindre än hälften av alla så mycket som man hade önskat och man brukar önska att man hade träffat långt mer än hälften av alla så mycket som dom förtjänar. Vad jag menar är att tio dagar är alltför kort tid att spendera bland så fantastiska vänner, men det är bara att acceptera. Det är många fler än jag bland mina vänner som bara vistas temporärt på ön under denna tid för att sedan sprida ut sig i världen.

Ibland drömmer jag om hur man skulle kunna skapa något tillsammans med alla vänner man mött. Jag vet att alla vännerna bär på speciella kvaliteer och jag fantiserar om olika sätt på vilka dessa skulle kunna kombineras. Jag dagdrömmer om hur man efter den förskingring som vi är i nu på något sätt skulle förenas och bygga något. Ibland glider tankarna till något slags företag och andra gånger till visionen om en ekoby. Jag ser mina vänners olika egenskaper och tänker på hur dessa skulle kunna samspela, vilka som skulle samarbeta bra ihop och hur alla skulle kunna komma till sin rätt. Vilka har goda ledaregenskaper, vilka visar ett stort mått omsorg om andra, vilka kommer på kreativa lösningar, vilka är spontana, vilka är strukturerade och vilka skapar en god stämning i en grupp? Självklart är det bara ett utopiskt tankeexperiment men det är underhållande och häftigt att i tanken inse vilken oerhörd potential alla runt omkring en har, att se vilka kvaliteer dom besitter som jag uppskattar och hur dessa skulle kunna komma till uttryck. Jag tycker det är värt att fundera på. Man bör försöka ta reda på vad man faktiskt redan är och utveckla det, snarare än att försöka bli något annat. I vilka sammanhang kan du föreställa dig att dina vänner skulle komma till sin rätt?