Alla inlägg den 30 november 2010

Av Nandi - 30 november 2010 17:08

"Jag vet! Skriv om "tre saker vi inte visste om dig". :) Det ska helst vara pinsamma eller roliga saker i stil med att jag har spelat valthorn."


Vad som är pinsamt och inte är ju svårt att avgöra. Denise tycker kanske det är pinsamt att ha spelat valthorn, men det tycker förmodligen inte vi som får reda på det. Otippat är inte samma sak som pinsamt. Huruvida nedanstående saker är otippade, pinsamma, roliga eller inget av det får ni avgöra :)


När jag var liten (fram till och med lågstadiet) var jag helt inställd på att bli konstnär. Jag älskade att klippa, klistra, måla med olika typer av färg och använda olika material, allt från bomull och gamla cigarrettaskar till pinnar och olika papperstyper. Jag brukade stänga dörren och sitta i timmar ensam på mitt rum och pyssla. Jag använde vattenfärg, tusch, kritor, vattenlösliga kritor och jag kunde även experimentera, exempelvis genom att måla på pappersnäsdukar och sedan droppa vatten på så att färgerna flöt ut på vackra sätt. När jag var klar gav jag nästan alltid mina verk till mamma. I första klass hade jag en egen utställning på ett konstforum i Visby och kom med i lokaltidningen. Ett av mina verk, just en sådan pappersnäsduk som jag nämnde ovan, fick jag ett bud på 1000kr för, men jag ville inte sälja den. En annan bild blev motiv på affischerna för den Gotländska mångkulturfestivalen Samklang, och klistrades upp över hela ön. Mitt skapande och estetiska intresse klingade senare av en aning, men jag har fått utlopp för det på andra sätt. Att rita upp mönster och sedan virka mössor efter dom var en sådan sak. Fotointresset en annan.


I mellanstadiet blev jag förälskad i Tolkienböckerna, och så även några av mina vänner. Nästan hela min vänskrets började tillverka boffervapen (mjuka svärd och andra vapen), några av oss skaffade passande utstyrsel och tog olika roller, och vi levde ut fantasierna i skogen. Några var alver, några dvärgar, andra människor och vissa orcher. Vi delade upp oss i ”lag” och gjorde upp små scenarier som vi spelade upp. Ibland struntade man i storyn och körde dueller eller allmänt krig. Vissa hade yxor, andra svärd och sköld och vissa tvåhandssvärd. Glasfiberrör, liggunderlag och gaffatejp användes flitigt. Jag och Elias gjorde till och med om en pilbåge så att man kunde skjuta på varandra med den. För att spetsen inte skulle gå igenom liggunderlaget och borra sig in i den man sköt på placerade vi ett mynt framför spetsen och täckte den med liggunderlag. Med tiden förfinade vi tekniken och i slutet av mellanstadiet (eller om det var början av högstadiet) gjorde jag och Challe vapen så som dom ”ska” göras till riktiga lajv - med latexpensling och målning - och sålde på medeltidsveckan. Vi startade till och med en lajvförening men tyvärr dog den ut strax efter att den hade startats. Lajvsvärdet fick lämnas att samla damm, men kärleken till Tolkiens berättelser finns kvar lika starkt än idag. Jag är fortfarande en drömmare.

Generellt sett har min skolgång
präglats av ständig medgång och sällan några svårigheter. Undervisningsformerna har passat mig, jag har sällan behövt kämpa för mina betyg och jag har alltid kommit bra överens med lärarna (med undantag för Snabel i musiken på högstadiet). Matte har varit något utav det tråkigaste i skolan, men jag har ändå haft toppbetyg i det. I idrotten har jag klarat mig väldigt bra i så gott som allt och mitt ordningssinne och mina ledaregenskaper har uppskattats av gympalärarna. En sak är dock ett undantag från allt det här. Något som jag alltid haft ångest inför och som fått mig att känna mig totalt värdelös. Något som jag varje gång har övervägt att skolka från! En sak som är lika självklar för många som cykling (som jag iofs var väldigt sen med att lära mig men som jag nu är grym på). Detta något är bröstsim (och senare livräddning). Jag har alltid gillat att bada och dyka, och plaska. Men jag vägrade när jag var liten att träna på bröstsim. Smal som en sticka tyckte jag det var totalt omöjligt att hålla munnen över vattnet. Varför ska man simma på mage och kämpa för sin luft när man kan vända på sig och chilla runt med hjälp av ryggsim, eller rent av hålla andan och dyka under vattnet? Allt eftersom tiden gick och man närmade sig och kom upp i skolåldern blev det ju mer och mer pinsamt och förnedrande att försöka lära sig det. Jag klarade mig ju bra i vattnet, jag drunknade inte, varför skulle jag behöva simma just bröstsim? Aldrig i livet att jag av egen fri vilja skulle gå till badhuset, stranden eller utomhuspoolen och förnedra mig inför folk genom att visa att jag inte kunde! Sen kom dock dom förbannade badhuslektionerna i skolan. Förnedring, skarpa tillrättavisningar från den stränga simläraren och tvång på att simma ett visst antal längder som bara blev fler och fler ju äldre man blev. Jag hade ju varken gigantiska lungor eller något fett på kroppen, jag sjönk ju till och med om jag låg utsträckt på rygg och försökte flyta utan att röra på ben och armar. Jag förstår faktiskt inte hur jag på något underligt vis ändå lyckades ta mig dom där längderna fram och tillbaks, fram och tillbaks, utan att dö. Jag minns i och för sig hur otroligt andfått och slutkörd jag var när jag, ofta sist eller näst sist av alla, var klar med mina längder. Livräddningen var lika illa. Jag har alltid fått kämpa hårt för att hålla munnen ovan ytan, även när jag inte simmade just bröstsim. Trampa vatten eller simma ryggsim har gått bra men också krävt en ansträngning. Att då göra det med en svintung docka var ju stört omöjligt. Jag hade inga som helst problem med att dyka ner till botten fyra meter ner, under vattnet trivs jag, men att sedan släpa dockan och simma ryggsim ovanför ytan utan att använda armarna (eftersom man höll i dockan) gick inte. Jag var dock otroligt glad att min klasskompis med samma namn inte heller lyckades, trots att vi båda var högpresterande på alla andra gympalektioner. Det gjorde att jag inte kände mig helt och hållet ensam sämst. Simning har därför alltid varit ångestladdat för mig, och är så än idag. Jag har väldigt svårt att visa upp för andra att jag är värdelös på något.


I have not failed. I've just found 10 000 ways that won't work - Thomas A. Edison

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17 18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards