Direktlänk till inlägg 12 december 2010

Påverkan och respekt

Av Nandi - 12 december 2010 23:12

Angående mannen som sprängde sig själv och en bil i centrala Stockholm så skrevs en del statsuppdateringar på facebook:


Jag skrev: Reinfeldt: "Min uppgift är att vara tydlig med att stanna vid det vi vet. När vi får svar ska vi föra en diskussion om det här leder till nya insatser för vår säkerhet."


"Nya insatser för vår säkerhet", ska man gissa att det betyder mer övervakning, avlyssning, kroppsscanning, krigsinsatser och misstänkliggörande av människor?


David skrev: alright alright, some people like to blow themselves up in the streets and kill a few people once in a while, now, can we please, as a society, move on and find a cure for cancer, HIV/AIDS or Cardiovascular diseases instead of spending money on that other shit?


I våra försök att vara rationella och distanserade från händelsen (kanske rent av lite cyniska) spelade vi båda två ner händelsens betydelse i sig, David på ett tydligare sätt, eftersom vi båda motsätter oss hysterin kring ”terrorismen” och dom medel och resurser som läggs på den påstådda bekämpningen. Jag blev dock uppmärksammad på att sådana kommentarer kan uppfattas som stötande av människor som känner sig berörda av händelsen, något som jag inte hade en tanke på när jag skrev det. Som svar på uppmärksammandet skrev jag:


Uppskattar att du säger det du tycker, jag förstår hur du menar och jag kan nu i efterhand känna att jag kunde ha varit mer taktfull i min kommentar till gårdagens händelse. Det är bra att du uppmärksammar mig på det och jag ber om ursäkt om du eller någon annan tagit illa upp.


Som förklaring till mitt handlande var det en medveten handling att inte försöka göra det större än vad det faktiskt är. Det var i Sverige - ja. Det var en person som tog sitt liv, en person som hade fru och barn - ja. Det kunde ha gått mycket värre än vad det gjorde - ja. Människor upplever närheten till händelsen på ett sätt som skapar rädsla - ja. Men ta ett steg tillbaks från mediaropen om terrorism och katastrof. Varför är en händelse så mycket mer dramatisk och känsloladdad om den får stämpeln "terror" på sig istället för "mordbrand" eller "trafikolycka"? En fallande istapp hade kunnat göra lika mycket skada som den vilsna mannen igår. Man har alltid ett val att distansera sig från mediayran som strävar efter någon så vedervärdigt som att uppröra, skrämma och chockera människor i vinstsyfte. Dödsfall är alltid tragiska, man har full rätt att bli ledsen men det tjänar inget till att hetsa upp sig.


Jag beklagar [går]dagens händelse, särskilt med tanke på familjen som lämnas utan en far, men jag skulle personligen känna mig som en hycklare om jag valde att uppröras av detta onaturliga dödsfall mer än jag gör av alla andra jag hör och läser om i nyhetsflödet.


Bara för att jag intar ett visst förhållningssätt till händelser som denna betyder inte det att alla andra (som precis som jag inte heller direkt berörs) gör det, och jag har heller ingen rätt att kräva det av dom. Frågan är hur långt man ska sträcka respekten och toleransen för dom som känner sig upprörda och ledsna i förhållande till viljan att försöka influera andra att ta ett steg tillbaks och reflektera över sin reaktion. Ska man avstå från att kommentera händelsen direkt och komma med sina synpunkter och kommentarer i efterhand när känslorna lagt sig, yran är förbi och skadan (som hysterin ur min synvinkel innebär) redan är skedd? Ska man yttra sig direkt med förhoppningen om att kunna övertyga någon om att inte dras med i yran? Eller ska man alltid gå försiktigt fram av respekt för människor som är rädda för och blir väldigt illa berörda av terrorism?


Personligen tycker jag inte det är helt lätt. Hade det varit så att ett helt gäng oskyldiga också hade dödats i attacken hade jag utan tvekan reagerat annorlunda och inte så tillsynes känslokallt. Men det handlar fortfarande ”bara” om en handfull människor. När jag zappar förbi ett inslag om 80 döda i attentat i Irak och sedan skojar om Achmed the dead terrorist; när jag vet att 30 000 barn dör varje dag av svält och enkla sjukdomar och vid matbordet kanske skojar om att någon som inte ätit upp borde tänka på barnen i Afrika (nej jag brukar inte göra det, det var bara ett exempel); varför skulle jag då lägga munkavle på mig själv i flera dagar om låt säga fem-tio personer, som var lika främmande för mig som irakierna, skulle stryka med i ett attentat i Stockholm?


Nu finns ju i och för sig risken att någon på facebook skulle råka ha någon form av relation till någon av dom drabbade. Skulle det då räcka med att vid sidan av kommentaren understryka beklagandet av dödsfallen? Eller borde jag för säkerhets skull låta bli att skriva något? Skulle det över huvud taget gå att i en kommentar nedtona en händelse utan att någon berörd skulle ta illa upp om den såg det?


Kanske står valet helt enkelt mellan att antingen ge upp påverkansförsöken av respekt för andra eller att föra fram sin åsikt med risk för att trampa folk på tårna och då ta diskussionen om den kommer.

 
 
Ingen bild

David

13 december 2010 09:17

Man kommer alltid trampa folk på tårna när man försöker försöker påverka och argumentera emot konstiga saker, vare sig det är relgion eller terroristbekämpning. Man kan inte bli älskad av alla, då blir man bara Ban Ki Moon istället, vilket inte är så lockande. Sen kan det ju visserligen uppfattas som lite provocerande, men det kan vara svårt att få folk att verkligen tänka till om man inte drar saker till sin spets ibland...

 
Ingen bild

Denise

13 december 2010 09:18

Det är bra André. Du vet att jag också håller med om det du skriver. Jag ville bara att du skulle tänka över hur det du skriver påverkar andra. Ibland måste man välja sina tillfällen noga. Jag är glad att du verkligen tog dig tid att tänka över relationen mellan att uttrycka sin åsikt och visa hänsyn. Det var ju det enda jag ville. :)

 
Ingen bild

Nandi

13 december 2010 12:33

Jag tar inte alltid ifrågasättanden eller kritik på allvar, det beror helt på av vem och på vilket sätt den framförs. Är det en person jag respekterar och som yttrar sig på ett väl övervägt och sansat sätt kan jag ägna saken mycket tanketid. Det är tillfällen där man bör passa på att bli lite klokare. Så var fallet denna gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Nandi - 30 april 2011 18:56

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Av Nandi - 25 mars 2011 13:03

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Av Nandi - 23 mars 2011 14:55

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

Av Nandi - 14 mars 2011 17:00

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Av Nandi - 5 mars 2011 23:08

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...

Presentation

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13 14
15
16
17
18 19
20 21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Länkar

Kategorier

Arkiv

RSS


Skapa flashcards