När jag skriver ett enligt mig uppenbart humoristisk och tramsigt blogginlägg om män i bebiskläder förstår vissa ingenting. Ni undrar om jag verkligen menar allvar, om det på något sätt är en fråga som jag brinner för och ni ifrågasätter om mina uppenbart knäppa och provocerande liknelser verkligen är riktiga och rättvisa. Visst ligger det väl något i det jag skriver, det är mest effektfullt så länge man lyckas hålla sig på gränsen mellan trams och seriositet, men jag gör det mest för att det är roligt. 

Samma sak gäller när jag i ett samtal slänger ur mig en åsikt eller ståndpunkt som ofta avviker från er andras. Det gör jag inte för att jag känner något behov av att hävda mig, att visa var jag står. För det mesta är det snarare ett försök att provocera, ifrågasätta och sporra till diskussion. Det är test för att se om någon hakar på och slänger käft en stund för att det är roligt. Man försöker känna av var dom andra i gruppen står och så intar man motsatt extremposition och hoppas på mothugg. Så kan man leta argument och pröva nya teser och till sist hamna vid den punkt då bara trams återstår och då enas i ett skratt utan att någon har tagit illa upp. Jag finner den sysslan tämligen underhållande! När det istället möts med tystnad eller begrundan är testet misslyckat.

Vad jag menar är att ni generellt sett tar mig på för stort allvar. Driv med mig, ge mig mothugg, retas och diskutera, det är det jag vill! Det som hindrar mig är bara era förväntningar och min vetskap om dom. Därför brukar det generellt sett vara lättare för mig att lyckas med mina ”test” via bloggen och facebook. Där har jag tid att formulera mig på sätt som är svårare för er att missförstå som fullt seriösa inlägg. En ;) ;P eller ;D kan exempelvis vara tecken på att jag retas eller provocerar. Håll utkik eller utmana mig själv! ;)

 

.

11 januari 2011 17:52

Men alla gillar inte att diskutera, så då kanske det är bättre att inte sporra till en diskution som kan få någon på dåligt humör :)

 

Nandi

11 januari 2011 18:06

För mig fungerar det dock inte så, inte så enkelt. Det är en del av min "natur" (jag hatar egentligen det begreppet eftersom det antyder att det är OMÖJLIGT att ändra på vissa saker), jag skulle behöva ändra en stor del av min personlighet för att göra det. Utmaningen är väl istället att försöka hitta dom som hakar på och också tycker det är roligt. Och att hitta andra sätt att "connecta" med personer som inte gör det.

Dock tror jag många skulle kunna lära sig att också uppskatta diskussioner. Att vara konflikträdd eller att ha alldeles för ömma tår kan bli stora problem i livet som dom skulle tjäna på att lära sig komma över.

Nu är det faktiskt jag som känner mig osäker på ifall du är seriös eller om du nappade på uppmaningen ;)

Om folk är överkänsliga tycker jag i alla fall inte att det är mitt problem utan deras. Livet skulle bli tämligen tråkigt och jobbigt om man hela tiden skulle gå omkring och vara rädd för att folk ska ta illa upp.

Ibland får man göra nyttokalkyler. Jag är inte beredd att sluta upp med att provocera för skojs skull. Är det någon som därför tycker illa om mig så är det en smäll jag är beredd att ta. Det här är något som jag vill vara och kan man inte leva med det så är det lite "take it or leave it" känner jag :)

 

Mamman

12 januari 2011 09:22

Jag tycker det är jättesvårt att avgöra om en text är på skoj eller inte, lättare att ha personen framför sig och läsa av med alla sinnen. Tycker också att osäkerheten som infinner sig, senast för dig i svaret här ovanför, är jobbig, man får oftast inte veta hur det egentligen var. Bättre att försöka undvika missförstånd, enligt mig.
Jag tyckte du skrev roligt i början av ditt sparkdräktsinlägg, kanske det var när du började argumentera som du tappade bort dig en aning? Det är en konst att veta när man bör sluta, en konst du oftast behärskar väldigt bra.

Jag är rädd att retstickan går i arv, den är inte helt enkel att leva med, vare sig för oss eller andra. Lycka till, det finns alltid någon till som hänger på och tycker det är kul, men de flesta är nog oförstående av olika anledningar.
Enligt min uppfattning alltså:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...