Jag är rädd för att fylla min fritid. Jag är rädd för att vara uppbokad och vara upptagen eftersom det, om jag var det, skulle kunna innebära att jag går miste om något ännu bättre. Jag är rädd för att vara offline eftersom någon kanske skulle vilja få tag på mig just då. Jag är rädd för att ha en inbokad träning varje torsdag eftersom jag då skulle bli tvungen att tacka nej ifall någon annan möjlighet dök upp. Det var mycket därför som jag aldrig gick med i någon idrottsförening som liten. Inte som äldre heller för den delen, med ett undantag vilket var Ringmurens Cykelklubb under en säsong eller två i högstadiet. Som om jag hela tiden går och väntar på att The Ultimate Opportunity ska dyka upp och vara en engångsföreteelse som inte kan bokas om. Som om inte all dötid mitt hittillsvarande agerande resulterar i skulle kunna fyllas med mening som långt mer än uppväger det jag eventuellt skulle gå miste om. Jag är helt enkelt korkad!

Långsamt börjar jag inse det faktumet och långsamt börjar en insikt om att jag borde förändra mitt beteende inställa sig. Och vilket tillfälle skulle vara mer lämpligt för förändring än flytten till Uppsala? Det kommer redan vara en ny värld där jag bor i studentkorridor, där det är fika på nationen varje lördag, där det tydligen är runt ett seminarium i veckan när man pluggar statsvetenskap och där nationen håller gasquer med jämna mellanrum där man ska ha mörk kostym och slips, sjunga sånger som jag inte kan texten på, titta åt rätt håll i rätt ordning när man skålar och avsluta med party på dansgolvet i genomsvettiga finkläder. Jag kan lika gärna slänga in en nybörjarkurs i Judo på torsdagskvällar och parkour på söndagar – jag kommer dö av förändring ändå så vad spelar det för roll? It’s better to burn out than to fade away!

Kanske går jag in i väggen. Kanske bryter jag ihop. Kanske blir jag en helt ny människa och upptäcker att jag inte behöver traggla mig igenom någon jäkla utbildning för att ta mig dit jag vill och göra det jag är bra på. Kanske blir jag proffs-traceur (utövare av parkour), författare, en underbar far, undersökande journalist, en stor talare, en engagerad lärare, ekobykollektiv-entreprenör, ledare för en ny 68-rörelse i modern tappning som river ner storebror och klär av honom, får alla att förkasta materialismen, konsumismen och den egna ekonomiska vinningen som incitament och ställer om Sverige och resten av världen till miljöfrämjande samhällen som inte skadar utan gynnar natur, miljö och klimat genom sin existens.

"God gives us dreams a size too big so that we can grow in them. "

 

Mamman

19 januari 2011 11:37

Den sista drömmen var inte bara en storlek för stor, men visst, man måste sikta högt för att komma någonstans alls.
Hade missat detta inlägg, jättebra insikt, gött att du äntligen fattade "knuten", eller vad man ska kalla det. Häng på överallt där det är möjligt i detta nu och planerat, livet är en lång rad härliga händelser och ju mer du rör dig desto mer rör sig ditt liv så klart.
Att JAG inte ville boka upp mig på fasta aktiviteter på kvällarna som ensam morsa var en helt annan sak.
Lycka till med din nya livsstil!

 

Nandi

19 januari 2011 11:51

Tack! Haha, "fattade knuten" :D Att du tydligen inte ville boka upp dig skrev jag väl inget om? Det är inget jag minns eller tänkt på.

 

Mamman

19 januari 2011 18:36

Inte du, men jag :-) märker hur influerad du är av mig, på gott och ont...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seg och gäspande med ögon som faller ihop av någon oförklarlig trötthet sitter jag här och skriver. Utanför pågår Sveriges valborgsfirande no 1; mellan 10-15 tusen studenter och unga i en liten park och senare ute på fester på nationer och i studentk...

Efter 30hp statsvetenskap på Göteborgs Universitet och 15hp statskunskap på Uppsala Universitet tänker jag ge mig på en jämförelse mellan universiteten och städerna, både var gäller själva undervisningen och den sociala tillvaron. Det bygger på min s...

Efter tre timmars lyckat tentaskrivande om svensk politik och förvaltning ställde vi oss utanför tentasalen för att snacka, frysa ihjäl och skratta åt alla som inte lyckades få upp dörren när dom skulle gå ut (fanns en lapp om att man skulle trycka p...

En kamrat i gymnasiet var ganska dålig på att hålla sig till skrivregler, slarvade med meningsbyggnad, missade lite punkter och särskrev titt som tätt. Detta till trots bloggade han, och han bloggade relativt framgångsrikt. Många var vi som vek os...

Aktuell status: Småont i högeraxeln efter att på parkouren ha gjort för många ”kongs” (kasta sig framstupa över i detta fall en hög plint och liggandes på mage i luften skjuta ifrån ordentligt med armarna mot plinten för att flyga läng...