Alla inlägg under februari 2011

Av Nandi - 25 februari 2011 22:14


Jag har en liten pitch. Lyssna.
//:Är du också trött på att va rädd, för våld terrorister och annat drägg?
Är du trött på osäkerheten, till och med hemma i lägenheten?://
Får jag presentera en affärsidé? En grej som kan lösa alla världens problem. Brott: inhemska, gränsöverskridande, all typ av våld där människor blir lidande. Min produkt ersätter kontanter, skyddar tillgångarna bättre än banken. Ser till att ingen fuskar med försäkringskassan. Matbutik, kö eller cash vid kassan. Illegal invandring, bevakning med gränser, behöver inte gömma oss bakom nåt stängsel. Den har så många användningsområden, listan bara fylls på sen jag kom på den. Glöm bort brottsrätt en gång för alla, min produkt anger vem som ska kallas. Varenda våldtäktsman åker dit. Uppklaringsprocent [så] att dom låter bli.
//:Är du också trött på att va rädd, för våld terrorister och annat drägg?
Är du trött på osäkerheten, till och med hemma i lägenheten?://
//:Vi kan lösa alla problem – ett nytt system där alla är med. Allt du behöver är ett litet chip. Litet ingrepp så gott som smärtfritt.://
Har du rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn, rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn. Den som snackar om integritet måste va helt skum. Rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn.
Låt mig berätta vad som är soft med chippet. Sjukjournal, ID-kort, brottsregister. GPS, portnyckel färdbevis. Sparkonto, VISA-kort, cash, kredit. Farthållare, körkort, alkolås. Låter otroligt med allt det går. Är du övertygad? Det här är bara början. Snack om integritet, det är bara smörja. Fråga dig själv hur säker vår värld är? Din hälsa, för chippet mäter dina värden. Kollar järnet, trycket, blodsockret. Kan till och med varna innan blodproppen. Det här är produkten som räddar liv. Kan inte komma på nåt som är negativt. Vi ser att utvecklingen går åt ett håll, kan va redo för lansering år 2012.
//:Vi kan lösa alla problem – ett nytt system där alla är med. Allt du behöver är ett litet chip. Litet ingrepp så gott som smärtfritt.://
Har du rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn, rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn. Den som snackar om integritet måste va helt skum. Rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn.
Kom ihåg var du hörde det först.
//:Kom ihåg var du hörde det först, det här förslaget behöver din röst.://


Jag har en liten pitch. Lyssna.


//:Är du också trött på att va rädd, för våld terrorister och annat drägg? Är du trött på osäkerheten, till och med hemma i lägenheten?://


Får jag presentera en affärsidé? En grej som kan lösa alla världens problem. Brott: inhemska, gränsöverskridande, all typ av våld där människor blir lidande. Min produkt ersätter kontanter, skyddar tillgångarna bättre än banken. Ser till att ingen fuskar med försäkringskassan. Matbutik, kö eller cash vid kassan. Illegal invandring, bevakning med gränser, behöver inte gömma oss bakom nåt stängsel. Den har så många användningsområden, listan bara fylls på sen jag kom på den. Glöm bort brottsrätt en gång för alla, min produkt anger vem som ska kallas. Varenda våldtäktsman åker dit. Uppklaringsprocent [så] att dom låter bli.


//:Är du också trött på att va rädd, för våld terrorister och annat drägg? Är du trött på osäkerheten, till och med hemma i lägenheten?://


//:Vi kan lösa alla problem – ett nytt system där alla är med. Allt du behöver är ett litet chip. Litet ingrepp så gott som smärtfritt.://


Har du rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn, rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn. Den som snackar om integritet måste va helt skum. Rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn.


Låt mig berätta vad som är soft med chippet. Sjukjournal, ID-kort, brottsregister. GPS, portnyckel färdbevis. Sparkonto, VISA-kort, cash, kredit. Farthållare, körkort, alkolås. Låter otroligt med allt det går. Är du övertygad? Det här är bara början. Snack om integritet, det är bara smörja. Fråga dig själv hur säker vår värld är? Din hälsa, för chippet mäter dina värden. Kollar järnet, trycket, blodsockret. Kan till och med varna innan blodproppen. Det här är produkten som räddar liv. Kan inte komma på nåt som är negativt. Vi ser att utvecklingen går åt ett håll, kan va redo för lansering år 2012.


//:Vi kan lösa alla problem – ett nytt system där alla är med. Allt du behöver är ett litet chip. Litet ingrepp så gott som smärtfritt.://


Har du rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn, rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn. Den som snackar om integritet måste va helt skum. Rent mjöl i påsen ja då kan du vara helt lugn.


Kom ihåg var du hörde det först.


//:Kom ihåg var du hörde det först, det här förslaget behöver din röst.://


ANNONS
Av Nandi - 24 februari 2011 21:00




Idag omgärdades universitets stora huvudbyggnad av runt sex polisbilar och en piket. Vissa områden var avspärrade och poliser stod posterade utanför alla ingångar. Normalt sett går man bara in och hänger av sig ytterkläder inne i hörsalarna längs väggen, så var enligt utsago till och med fallet när FN:s generalsekreterare var på besök förra året. Idag var man dock tvungen att gå till garderoben och lämna in både ytterkläder och eventuell handväska. Dubbla kontroller av ID samt förbokad och personnummer-registrerad biljett ersatte den vanliga, enkla kontrollen av medlemskort. En metalldetektor hade ställts upp och vissa blev visiterade av polisen. Kraftiga män med bister uppsyn i propra kostymer rörde sig i byggnaden. Säkerhetsinsatserna som fakturerades till universitetet uppgick till mellan 25-30 tusen kronor. Det var föreläsning med Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala och kvällens föreläsare hette Benny.
Enligt säkerhetspolisen är Benny den person i Sverige som har allra störst hotbild mot sig. Större än både Vilks, Reinfeldt och Åkesson. Därav alla säkerhetsprocedurer. Säkerhetskontrollen öppnade två timmar innan föreläsningen skulle börja. Jag gick in när knappt en timme återstod och snackade lite med några klasskamrater innan jag gick genom detektorn och in i salen. På mig hade jag, i brist på en symbolisk sjal, min Gandhi-t-shirt. Temat var "Stability within Instability - Israel and the Middle East" och Benny är den israeliska ambassadören i Sverige och Gandhi sympatiserade starkt med dom förtryckta judarna men var tydlig med att en eventuell judisk stat enligt honom enbart fick upprättas efter arabernas godkännande och välkomnande och aldrig någonsin med hjälp av militärmakt och hot om våld.
Självklart gjorde ambassadören ett ganska sympatiskt intryck (det är ju ett minimikrav om man aspirerar på en diplomatisk position) men under svaret på en av frågestundens frågor som gällde att FN-resolutionen som ambassadören tidigare hade stött vissa argument på inte alls stödde den gränssättning som Israel idag hävar, höjde han rösten och verkade behärskat irriterad.
Utöver viss skönmålning av Israels ”tålmodiga agerande” och lite väl kraftig svartmålning av exempelvis Hamas sa han en del ganska vettiga saker. Han underströk exempelvis att Israel helhjärtat stödjer en demokratisering av dom omkringliggande länderna, även om dom nya styrena inte är pro-Israel. Det är bättre med demokratier eftersom dom i mycket högre grad är villiga att förhandla än att ta till vapen. På frågan om varför man inte var villiga att samarbeta med demokratiskt valda Hamas så svarade han att det beror på att Hamas är odemokratiska. Dom stödjer inte demokratiska värderingar och rättigheter. Jag medger att det finns en viss poäng i det argumentet, även om jag inte litar helt på att Bennys bild av Hamas var helt neutralt framförd. Jag frågar mig dock om inte Hamas legitimitet och respekt ändå förtjänar att vara markant högre än exempelvis Mubaraks eller Gaddafis, som ju varken var demokratiskt valda eller respekterar demokratiska värderingar och rättigheter? Borde inte världssamfundet behandla Hamas betydligt bättre än vad man har behandlat diktatorer och dess styren?
Här tas Gaddafi emot av världens ledare:
http://svt.se/svt/road/Classic/article/615/jsp/Render.jsp?a=2336080&d=149147&index=0&popup=true
Här möter Mubarak världens ledare:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/bildspecial/mubarak-aren-vid-makten_5909249.svd

Idag omgärdades universitets stora huvudbyggnad av minst sex polisbilar och en piketbuss. Vissa områden var avspärrade och poliser stod posterade utanför alla ingångar. Normalt sett går man bara in och hänger av sig ytterkläder inne i hörsalarna längs väggen, så var enligt utsago till och med fallet när FN:s generalsekreterare var på besök förra året. Idag var man dock tvungen att gå till garderoben och lämna in både ytterkläder och eventuell handväska. Dubbla kontroller av ID samt förbokad och personnummer-registrerad biljett ersatte den vanliga, enkla kontrollen av medlemskort. En metalldetektor hade ställts upp och vissa blev visiterade av polisen. Kraftiga män med bister uppsyn i propra kostymer rörde sig i byggnaden. Säkerhetsinsatserna som fakturerades till universitetet uppgick till mellan 25-30 tusen kronor. Det var föreläsning med Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala och kvällens föreläsare hette Benny.

Enligt säkerhetspolisen är Benny den person i Sverige som har allra störst hotbild mot sig. Större än både Vilks, Reinfeldt och Åkesson. Därav alla säkerhetsprocedurer. Säkerhetskontrollen öppnade två timmar innan föreläsningen skulle börja. I vanliga fall brukar man komma dit runt tio minuter innan föreläsningen börjar. Jag gick in när knappt en timme återstod och snackade lite med några klasskamrater innan jag gick genom detektorn och in i salen. På mig hade jag, i brist på en symbolisk sjal, min Gandhi-t-shirt. Temat var "Stability within Instability - Israel and the Middle East" och Benny är den israeliska ambassadören i Sverige. Gandhi sympatiserade starkt med dom förtryckta och förföljda judarna efter andra världskriget men var tydlig med att en eventuell judisk stat enligt honom enbart fick upprättas efter arabernas godkännande och välkomnande och aldrig någonsin med hjälp av militärmakt och hot om våld.

Självklart gjorde ambassadören ett ganska sympatiskt intryck (det är ju ett minimikrav om man aspirerar på en diplomatisk position) men under svaret på en av frågestundens frågor som gällde att FN-resolutionen som ambassadören tidigare hade stött vissa argument på inte alls stödde den gränssättning som Israel idag hävar, höjde han rösten och verkade behärskat irriterad.

Utöver viss skönmålning av Israels ”tålmodiga agerande” och lite väl kraftig svartmålning av exempelvis Hamas sa han en del ganska vettiga saker. Han underströk exempelvis att Israel helhjärtat stödjer en demokratisering av dom omkringliggande länderna, även om dom nya styrena inte är pro-Israel. Det är bättre med demokratier eftersom dom i mycket högre grad är villiga att förhandla än att ta till vapen. På frågan om varför man inte var villiga att samarbeta med demokratiskt valda Hamas så svarade han att det beror på att Hamas är odemokratiska. Dom stödjer inte demokratiska värderingar och rättigheter. Jag medger att det finns en viss poäng i det argumentet, även om jag inte riktigt tror att Bennys bild av Hamas var helt neutralt framförd. Jag frågar mig dock om inte Hamas legitimitet och respekt ändå förtjänar att vara markant högre än exempelvis Mubaraks eller Gaddafis, som ju varken var demokratiskt valda eller respekterar demokratiska värderingar och rättigheter? Borde inte världssamfundet behandla Hamas, i egenskap av valda i ett fritt och rättvist val, betydligt bättre än vad man har behandlar diktatorer och dess styren? Man kan ju tvista om ifall det är diktatorerna som behandlas för bra eller om det är Hamas som behandlas för dåligt, men skillnaden i behandling tycks orättfärdig och felvänd oavsett åt vilket håll man vill justera det.

Här är ett bildspel från när Gaddafi tas emot av världens ledare.

Här möter Mubarak världens ledare:




ANNONS
Av Nandi - 21 februari 2011 21:42

Stabilitet och trygghet, det är när man har minst fem olika sorters te, när lådan med kryddor är proppfull, när skafferiet är fyllt med ekologiska kikärter, linser, kidneybönor och sojabönor och när det ligger två kilo vildsvinsfärs och ett halvt kilo älgfärs i frysen. Jag har varit hemma i Göteborg och bunkrat upp med saker som inte fick plats i packningen när jag flyttade. Och hälsat på mamma och Lars såklart! En drygt åtta timmar lång bussresa med enbart och uteslutande en flaska drickyoghurt till mat och dryck tog mig dit. Vi reste genom fyra olika klimatzoner. I början av resan var det extremt varmt, värmen bolmade upp från elementen och effekten förstärktes av en dator med SVT Play’s ”En idiot på resa” (jag?) på i knät. I takt med att chaufförerna byttes ut längs vägen sjönk dock temperaturen i omgångar tills den nådde angenäm kyla i slutet. Jag tänkte att vi skulle göra något lite längre stopp någonstans på vägen men på långstoppet i Mariestad på tre minuter var det ingen idé att ens försöka springa iväg och köpa något att äta.


På lördagen överlämnade jag först högtidligt ett dokument av juridisk karaktär till Denise helsköna flatmate Martina, som agerar mellanhand, och stod en stund och snackade med henne på hållplatsen innan hon tog bussen in till station. Eftersom jag tycker det är så roligt att skriva fullmakter (den är den andra jag skriver på två månader) så ska Denise, som var i Stockholm vid tidpunkten, få hämta ut min tenta åt mig i Göteborg är det tänkt!


En stund senare gjorde mamma mig sällskap ner på stan i jakt på byxor. Efter att ha gått runt och letat i evigheter i olika butiker började jag få panik/spader (vi hade kollat typ tre-fyra butiker!) och tappa hoppet om att hitta den typen av byxor jag var på jakt efter. I rulltrappan upp till Stadium förberedde jag mig på att föreslå att vi skulle lägga ner projektet men då kom Warp till min undsättning. Jag lyckades hitta EXAKT den typen av byxor jag ville ha. Tyget var rätt tjocklek och tyngd på, dom var slappa/pösiga, precis rätt modell och lite lätt skrynkliga, dom hade dragkedja i gylfen, dom gick att ha utan bälte, dom hade fickor på utsidan av låren med tryckknappar och inte cp-knappar på, samt ett snöre att snörpa ihop byxorna med både i midjan och nere vid anklarna. Precis alla dom kraven hade jag visualiserat innan och byxorna uppfyllde varenda ett! Dessutom fanns dom i rätt färger och kostade under 300:-. Det hela kändes smått overkligt och jag passade på att köpa två stycken i olika färger. Man vill ju att det ska gå så lång tid som möjligt innan man behöver plåga sig själv med att gå i klädbutiker igen!


Söndagen gick till att packa allt inför avfärd och att göra iordning det nya rummet. När jag flyttade från Göteborg bodde jag i gillestugan i källaren men nu när jag kom tillbaks hade jag bytt rum med Lars son Simon så nu bor jag högst upp istället i ett minst lika najs rum! Tåget tog mig hemifrån Göteborg och hem till Uppsala (Visby är också hem) utan byten och idag har jag börjat med den nya delkursen ”Svensk politik och förvaltning” som känns mycket lovande! Dessutom har jag kokat sojabönor i tre timmar som jag eventuellt tänkte göra biffar av imorgon. Efter några överkokningar och nära på en torrkokning så satte jag mig till slut ute i köket med kurslitteraturen och en kopp te så att jag kunde ”vakta” bönorna medan dom kokade. Klara blev dom lagom till Utrikespolitiska Föreningens föreläsning av en imam på ämnet terrorism. På torsdag är det Israels ambassadör som föreläser. UF-föreläsningarna (två i veckan) är ett mycket trevligt inslag i den uppsaliga vardagen!

Av Nandi - 13 februari 2011 22:01

Att tänka, känna efter, få en idé, bestämma sig och sedan genomföra den – finns det något som känns mer meningsfullt än det? Att ta kontroll och styra över sitt liv, sin tillvaro. Att skapa något och se idén växa till verklighet. Att se någonting växa ja, är det inte något magiskt med det? Oavsett om det handlar om en idé, en vänskap, en människa, en grodd eller växt. Speciellt om man själv var med och initierade processen, sådde fröet. Kanske är det för att det känns som bevis på ens egen existens och ens förmåga, att man finns och har betydelse. Att man påverkar sin värld.

Jag kan inte tala för alla men jag tror åtminstone att det ligger i min egen natur att ta initiativ, att skapa saker. Marx pratade om att kreativt (frivilligt) arbete och skapande var det som gjorde människor mänskliga. Och visst är det lite häftigt att vi skapar bara för att vi ”har lust” och inte för att vi måste? För vissa handlar det om att bygga hus, måla, sticka eller skulptera. För andra handlar det mer om sociala projekt och abstrakta mål än om fysiska ting. Hur givande har jag inte tyckt att det varit att arrangera alla otaliga LAN eller spel-, film-, charad- och matlagningskvällar med kompisgänget på ön?

Efter en höst av slappt, passivt glidande och bottenrekord i initiativtagning känner jag mig nu mer back on track. Jag har tagit klivet och börjat träna tre gånger i veckan. Nu ska jag fanimej ta tillbaks min fysik som jag hade för ett par år sedan – och mer därtill! Jag har vidare sått fröet till en plan på en längre vandring med John i sommar. Bara att känna att det finns en process igång är väldigt tillfredsställande, att göra upp planer är halva nöjet! Min utmaning nu är att skapa mig en initiativtagarroll här i Uppsala. Kan jag bara ta mod till mig och överkomma min blyga sida, utöka min sociala krets lite och våga prova lite otippade kombinationer av människor så kan det förhoppningsvis bli lite matlagningskvällar, te-bjudningar och spelkvällar i vår! Jag kan bara hoppas att fler än jag är taggade!


 

Av Nandi - 8 februari 2011 17:04

Det är lätt att klaga på alla människor som bara klagar hela tiden. Jag menar, aldrig är dom ju nöjda. Antingen är det fel nivå på studiemedlet, akassan eller lönen, eller så är det personer med fel kön som gifter sig, fel antal vargar som skjuts, fel antal invandrare som kommer eller något annat. Det är lätt att bara utan att tänka på det falla in i klagokören och sjunga med utan att riktigt reflektera över det. Men lyckas man bryta sig ur den där hypnosen så inser man ju att allt klagande och ifrågasättande är det som gör att själva demokratin håller sig vid liv. Utan det hade vi ju stått där och stampat på samma ställe utan att utvecklas. Utan motargument och klagomål hade status-quo kanske kunnat upprätthållas ända till någon bestämde sig för att fråga varför. Då skulle plötsligt alla stå där som frågetecken och inte komma på ett svar eftersom man allt för sällan hade reflekterat över anledningarna till varför vi har det som vi har det. Självklarheter tappar sitt försvar. Många som läser detta skulle förmodligen ha svårt att på en order genast hålla ett anförande till försvar för demokratin. Klagande är centralt för vårt samhälle. Utan klagandet hade vi inte förmått att försvara det som försvaras bör och utan klagandet hade vi inte drivit vårt samhälle framåt.

Självklart ska vi klaga när våra politiker inte gör sitt jobb. Utan tvekan måste vi fortsätta att påpeka alla fel och brister i vårt samhälle. Bara för att vi relativt sett har det bättre än många andra betyder det ju inte att vi ska stanna och vila. Mycket jobb återstår! Vi borde gå man ur huse och protestera mot Bildts lama agerande vad gäller Egypten. Vilket svek att stå och titta på medan en trogen bundsförvant faller offer för stenkastande ligister och kommunistjournalisters vinklade rapporteringar! Självklart ska vi ifrågasätta varför heterosexuella par får gifta sig i kyrkan, varför Kristdemokraterna inte blir terrorstämplade och varför folk inte ska behöva betala sina höftledsoperationer på samma sätt som man gör när man struntat i att ta hand om sina tänder.

Självklart ska vi klaga på att studiebidraget är för högt, att det byggs för jäkla mycket bostäder och att hyrorna därför inte kan höjas till rimliga nivåer. Fortsätt kritisera att vi har så mycket bussar, tåg och spårvagnar som stör den viktiga biltrafiken och får gräddfiler förbi köerna! Vi måste kämpa för vargjägarnas frihet eftersom jakten motverkar inavel. Vi måste också ifrågasätta den märkliga uppfinningen som vi kallar presstöd. Nyheter som inte är kommersiellt gångbara har väl inte på papper att göra! Fortsätt att fråga er varför vissa ständigt kommer dragandes med sin jäkla ”demokrati”, sina ”mänskliga rättigheter” och sin ”politiska jämlikhet” när det ju är viktiga saker som pengar det handlar om! Som Bildt-historien till exempel, där vissa kommunister faktiskt kritiserar att han verkar komma undan krigsbrottsanklagelserna, trots att det enda han ju gjorde var att sitta i styrelsen för oljebolaget och fokusera på pengarna.

Nej, fortsätt skriv debattinsändare om alla jävla miffon som skickar in saker till tidningen och tror dom har något att säga. Ifrågasätt varför Björklund bara satt kristendomen som överordnat värde i skolplanen men inte i Sverige Radio som Danmark nu gjort. För att inte tala om alla som tjatar om den ”svenska kulturen”. Det är ju kulturimperialism som hotar att sudda ut lokala och regionala identiteter! Vi måste ha en ansvarsfull regional invandringspolitik. Låter vi fler Stockholmare emigrera till Gotland så kommer ju snart ingen veta hur man uttalar Roma eller hur man gör kroppkakor längre!

Förutom allt det ovan skrivna är det bra om vi också försöker kritisera sådant som egentligen inte förtjänar kritik utan som vi gillar och tycker är självklart. Detta för att hålla uppe ett livskraftigt försvar för våra grundläggande värderingar så att vi är redo att försvara dom om dom verkligen sätts på prov någon gång.

Du har nu fem minuter på dig att skriva en A4-sida om vad det är som är bra med demokrati!

Av Nandi - 6 februari 2011 18:20

Igår var jag på reccemottagning på Gotlands nation. Recce=recentior=förstaårsstudent på Uppsala Universitet. Att Gotlands nation är så liten har både sina för och nackdelar. Hittills känner jag dock att fördelarna kraftigt väger över. Vi var typ sex stycken reccar och säker 25 pers som är aktivt engagerade i nationens verksamhet och har olika poster, alltifrån arkivarie till fikavärdar och kuratorer. Det inleddes med lite fika och sedan information om kåren, kondomer och lite annat följt av en presentation av alla nationsengagerade.

Några lekansvariga tog sedan över. Först var det kaosartad ringlek med en stol för lite (ni vet vad jag menar).  Stämningen var rolig och avslappnad och eftersom vi var så få så fick man ett hum om vilka dom flesta i sällskapet var. Efter ett antal turer och diverse regeländringar allteftersom blev vi indelade i lag och skulle gå Hanses tipspromenad. Reglerna var så kaosartade att jag inte tänker försöka mig på att beskriva dom här. Inte ens Hanse verkade ha koll på vad han gjorde. Jag kan i alla fall sammanfatta det med att man sprang upp och ner och fram och tillbaks i hela nationshuset (typ 7 våningar). Man blev trött, svettig och hungrig helt enkelt. Den fina reccesittningen, gasquen, är inte förrän nästa helg. Detta var bara en så kallad ”sexa”. Det innebär att man bär helt vanliga kläder, man har ingen sångledare vid middagen och det gör inte så mycket om man tittar till vänster först istället för till höger när man skålar. För den som inte förstår varför detta kallas just ”sexa” kan jag berätta att jag inte heller gör det.

Nåja. Middagen (som var gratis!)
bestod av vegetarisk lasagne och sallad. Sångböcker delades ut till hela sällskapet och den som var först ut med att välja en sång som alla skulle sjunga passade sedan detta uppdrag vidare till valfri person. Efter en lagom lång stund pockade även denna nya person på uppmärksamhet, ställde sig upp, valde sång och passade i sin tur uppdraget vidare. Så fortgår en ”sexa” hela middagen och det är sällan det går mer än några få minuter innan det är dags att sjunga nästa sång. I värsta fall är det någon lång Bellman som gör att maten hinner kallna. I bästa fall, som igår, fick jag chansen att välja ”Rune ifrån Rone” till mångas uttryckliga glädje. Min uppskattning är att ungefär hälften av sällskapet kunde sångerna och melodierna relativt bra. Dessa överröstades dock till viss del av den fjärdedel som inte riktigt kunde melodin men som tog i ändå. Själv försökte jag snappa upp ”rätt” slinga bland alla röster samtidigt som jag läste den för mig främmande texten med ena ögat och följde eventuella armrörelser eller bank med nävar i bordet med det andra. Ett minst sagt svårt uppdrag med andra ord. God stämning var det och förmodligen blir det ännu roligare i framtiden när man fått kläm på lite fler sånger. Nästa tillfälle att träna är på gasquen på lördag. Då har man dessutom en sångledare som väljer ut och tar initiativ till alla sånger.

Vid strax innan elva drog ett gäng ner på VG (Västgöta nation) för ett så kallat ”släpp” (dans/bar/party). Jag hade haft en helskön kväll och tackade för mig och begav mig hemåt för att stupa i säng. Idag har jag ätit smörgåstårta på Gotlands söndagsfika och därefter tränat ordentligt för första gången på alldeles för länge (inomhusträning med Uppsala Parkour) vilket gjort att jag är rätt slutkörd i hela kroppen med undantag endast för skuldror, biceps, underarmar och vader. Med sån träning tre gånger i veckan kommer jag vara en ny människa lagom till sommaren. Efter frågan häromdagen från en korridorskamrat ”Är det där resterna eller är det din standardmat?” när jag åt det som var kvar av blodpuddingen och baconet (denna gång stekt i en fungerande stekpanna) har jag bestämt mig för att jag väntar ett tag med att äta blodpudding igen. Idag blev det linsgryta istället.

Av Nandi - 3 februari 2011 14:03

Just idag känns allting väldigt enkelt. Lite som när man är på en strand med stora stenbumlingar när det är lågvatten och man bara flyger och fram, lätt och smidigt hoppandes mellan stenar utan att trilla i vattnet. Haha, pratade nyss med Pär, Rebecka och Sandra om att jag inte hade nån längtan till en varm och skön strand utan var väldigt nöjd som det var. Jag får nog modifiera det svaret nu, jag älskar faktiskt att hoppa på stenar en frisk och solig vår- eller sommardag. Eller klättra på Fårös raukar för den delen.


Jag har för övrigt bestämt mig för att dra iväg på parkour/freerunning här i Uppsala på söndag. Det är ett gäng som har tre inomhusträningar i veckan såhär års och drar ut när det blir lite bättre väder. Jag har upptäckt att ju mer jag gör, ju mer som händer, desto mer taggad blir jag på att göra mer. Tröttheten släpper, eller så tänker man bara inte på den. Jag är riktigt taggad på att komma igång och använda kroppen igen. Är förövrigt väldigt nöjd med att jag bad Peter att lämna kvar sin chin-up-stång i dörrposten! Att hänga och träna i den är ofantligt mycket roligare och skönare än att träna med vikter. Att klättra, hänga och klänga har alltid varit mycket mer min grej. Och att hoppa förstås!


Nu är tanken alltså att jag ska undvika att göra såhär (måste ses!):



Istället tänkte jag sträva efter att göra lite mer såhär, fast i min egen lite mindre skala:



Av Nandi - 1 februari 2011 18:17

Mina korridorskamrater måste tro att jag typ hatar eller är totalt sämst på att laga mat. Hade igår fyndat billig blodpudding och bacon på ICA för att ha till dagens lunch. Teflonstekpannan som jag tog fram såg sliten ut, det var nog inte så mycket teflon kvar i den. Jag bestämde mig därför för att ta relativt mycket smör och även steka baconet samtidigt som blodpuddingen i samma panna. Så fort jag lade i blodpuddingsskivorna märkte jag dock att dom trots allt fett fastnade i pannan. Jag försökte därför hela tiden knuffa runt bitarna för att dom inte skulle sätta sig totalt vilket resulterade i att dom började gå sönder. Lunchen som jag åt i köket i sällskap med två korridorskamrater blev därför trasig blodpudding med baconbitar och lingonsylt vilket inte såg alltför fantastiskt ut. Nåja, jag skulle åtminstone äta resterna av laxen från igår till middag tänkte jag. Den var det ju inget fel med i alla fall.

Istället för potatis som jag åt igår bestämde jag mig för att äta laxen med couscous istället. Eftersom jag är microskeptiker tänkte jag att jag ju lika gärna kunde värma laxen på spisen tillsammans med couscousen efter att denna svällt. För att göra detta var jag ju dock tvungen att dela upp laxen i mindre bitar så att jag kunde röra runt i kastrullen och få allting varmt. Resultatet blev att den mat jag lade upp på tallriken, och som av någon skitnödig anledning Emil gick förbi och såg, hade samma konsistens och utseende som gröt, fast med rosa laxbitar i. Fantastiskt gott smakade det ju men hade jag fått det serverat till mig på restaurang eller av någon annan hade jag varit lite tveksam till att ta första tuggan om man säger så.. Utsikterna ifall jag skulle få ett infall och vilja bjuda folk i korridoren på käk ser därför lite grusade ut :P

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se