Senaste inläggen

Av Nandi - 24 januari 2009 19:23

En stat bland andra

Hittade plötsligt en mening i en artikel som sammanfattade precis vad jag skrev om nyss.

"...samtidigt som vi ser till att inte på några villkor glömma lidandet i Gaza, trots att nyhetsjägarna jagar vidare."

Av Nandi - 24 januari 2009 17:46

Nu toppas inte DN:s förstasida av situationen i Gaza längre. Många som följt händelsernas utveckling under några veckor har nog gått vidare och läser nu om finanskrisen istället. Men även om Gaza försvunnit ur svensk media och bombats sönder av Israel i verkligheten så lever fortfarande dom överlevande kvar där i ruinerna, dom har ju inget val. Vi får inte tillåta oss att glömma Israels mördande av civila dom senaste veckorna i Gaza, Israels diskriminering av palestinier dom senaste 60 åren. Det har inte slutat. Det fortsätter nu och det kommer att fortsätta så länge vi tillåter det, eller uppmuntrar det kanske jag ska säga. Svenskarna köper inte bara frukt av Israel i affären, vi bedriver också vapenhandel med dom.


Befolkningen i Gaza finns kvar, även om deras hem inte gör det. Glöm inte det. Läs här..


"You cannot prevent and prepare for war at the same time." - Albert Einstein

Av Nandi - 22 januari 2009 19:22

Usch, jag mår illa! Varför valde jag att skriva en rapport i Samhällskunskap C om läget för den personliga integriteten i Sverige?! Var jag naiv nog att tro att det skulle bli intressant och engagerande? Eller gjorde jag det för att jag någonstans visste att världen skulle må bra av att få ännu en stark motståndare till allt som har med övervakning att göra, och därför offrade den lilla del av lyckligt ovetande och ignorerande som fanns kvar inom mig? Det var ett tungt ämne jag gav mig på, och det är svårt att brinna för det när varje ord av läsning släcker ytterligare en liten del av den eld som finns inom mig. Men jag vet ju att jag till slut kommer göra klart rapporten, hur tung den än är, och jag vet ju att den kommer att bli bra. Något annat alternativ finns inte i min värld. Jag vet också att min övertygelse, att min avsky och ilska mot vårt skendemokratiska samhälle, kommer att bli starkare, och att jag kommer ha möjlighet att utnyttja detta på ett konstruktivt sätt genom fortsatt kamp.

Jag har samlat en lista på några av dom integritetskränkande förslag och lagar som redan drivits igenom dom senaste åren eller som ska drivas igenom inom en snar framtid. Jag vet att listan är lång men jag ber er ändå att läsa igenom den.

Lista (från 2006) på förslag genomförda under den förra regeringen
http://www.datainspektionen.se/Documents/magasindirekt/magasindirekt-06-01.pdf



Från den 1 april i år måste vårdpersonal bryta sin tystnadsplikt och lämna ut uppgifter om patienter till Säpo om det behövs för att skydda regeringen, riksdagen eller kungahuset. Underlag: SOU 2004:108.



Från den 1 januari i år ändrades lagen så att alla som döms till fängelse kan få sin DNA-profil inlagd i DNA-registret (tidigare var gränsen två års fängelse). Även personer som inte är dömda, men som är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelsestraff, kan få sin DNA-profil registrerad i ett separat utredningsregister. (Se DIrekt 4/2005). Underlag: Ds 2004:35.



Den 1 juli 2005 ändrades lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål så att svensk polis fick möjlighet att hjälpa utländsk polis att bedriva hemlig teleavlyssning och tele-övervakning i Sverige. Underlag: Ds 2004:50.



Från den 1 juli 2005 får polisen använda överskottsinformation från hemlig teleavlyssning för att utreda andra brott än det som teleavlyssningen avsåg. Underlag: Ds 2003:13.


Den 1 oktober 2004 sänktes straffgränserna för fall där polisen får använda hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och hemlig kameraövervakning.
Från samma dag får hemlig teleavlyssning och hemlig tele-övervakning användas även på teleabonnemang som inte tillhör en misstänkt, om det finns starka skäl att tro att den misstänkte kommer att ringa upp.



Trots protester från EU-parlamentet och EU:s dataskyddsgrupp (där Datainspektionen ingår) beslutade EU:s ministerråd i maj 2004 att uppgifter om flygpassagerare från EU ska lämnas ut till USA (se DIrekt 2/2004). Beslutet infördes i svensk lag genom en ändring i personuppgiftsförordningen. EU-parlamentet anser att beslutet är olagligt och har anmält det till EG-domstolen.



Under nuvarande regeringen
http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175665269.pdf


Hemlig rumsavlyssning (”buggning”) är nu tillåten sedan 1 januari 2008 vid utredning av brott som kan ge minst 4 års fängelse samt en rad andra brott där man förväntar att straffet skall bli minst 4 års fängelse.


Preventiv avlyssning är nu tillåten sedan 1 januari 2008. Det innebär att hemlig teleavlyssning, teleövervakning, postkontroll samt kameraövervakning kan ske mot personer utan att någon brottsmisstanke alls finns, en ny rättslig princip i Sverige. Speciellt gäller det terroristbrott men även annan systemhotande, grov brottslighet.


Efterhandskontrollen av tvångsmedelsanvändning har stärkts en smula genom inrättandet av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden 1 januari 2008, vilket var ett krav för att de två andra lagarna skulle kunna godtas.


FRA-lagen: Generell avlyssning av all elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gränser genom kabel.


Beslutas om i februari:

”IPRED1”: Implementering av EU:s ”civilrättsliga sanktionsdirektiv”, där upphovsrättshavare föreslås få rätt att begära ut uppgifter om fildelare för att kunna stämma dem civilrättsligt och kräva skadestånd.


Under utredning:

”Vissa polisiära arbetsmetoder”: Ge rätt för polisen att regelmässigt kunna få tillgång till vilken abonnent som finns bakom ett visst IP-nummer, även utan brottsmisstanke.


Beslutas om i år (http://frapedia.se/wiki/Datalagringsdirektivet):

Datalagringsdirektivet, "EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om lagring av uppgifter som behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster och om ändring av direktiv 2002/58/EG", är en lag som antogs formellt den 15 mars 2006. Lagen tvingar internetleverantörer och mobiloperatörer att lagra stora mängder abonnemangsdata. Bland annat gäller det information om vem som har haft en viss IP-adress och när, avsändare och mottagare av SMS och E-mail, information om ringda samtal inklusive platsen där samtalet började och där det slutade mm.


Trafikuppgiftsutredningen har haft i uppdrag att lämna förslag till hur direktivet om lagring av trafikdata ska genomföras i svensk rätt. Utredningen föreslår att lagringen av trafikuppgifter ska ske hos leverantören och att lagringstiden ska vara ett år. (http://www.regeringen.se/sb/d/8586/a/91521)



Vissa av dom här lagarna och förslagen kanske inte ser så farliga ut vart och ett för sig, men när man lägger samman dom till ett paket ser man tydligt var vi är på väg. Visst kan vi ju hoppas på att vi kan lita på att vår nuvarande regering samt polis- och rättsväsende med alla dess tjänstemän, sköter sig och bara arbetar för allas bästa. Men kan vi vara säkra på att det även kommer se ut så i framtiden? Om statsmakten skulle vilja så har den ju faktiskt fått alla möjliga verktyg för att övervaka i princip allt en enskild person gör. Man kan avlyssna och spåra telefonsamtal, chatt, sms och e-mail, man kan se vilka internetsidor personen besöker, vilka andra den kontaktar genom allmänna kommunikationsmedel, man kan spåra alla kortbetalningar personen gör, man kan ta reda på var personen befinner sig genom att spåra mobiltelefontrafiken, man kan se inspelade band av personen med hjälp av övervakningskameror på stan och i butiker, man kan ta reda på personuppgifter genom att kolla i register, genom PKU-registret (blodprovsregister från nyfödda som sparas sedan 1975) skulle man kunna spåra DNA… Du ser vart vi är på väg.

Att statsmakten kan ha hemligt fuffens för sig, det vet vi redan. 1973 kunde ju Jan Guillou och Peter Bratt avslöja:


  • att det fanns en tidigare okänd underrättelseorganisation i Sverige.
  • att inte ens riksdagen kände till byråns existens.
  • att denna hade åsiktsregistrerat vänstersympatisörer.
  • att denna även hade spioner utomlands.
  • att denna hade gjort inbrott på Egyptens ambassad i Stockholm.
  • att denna samarbetade med den israeliska säkerhetstjänsten Shin Beth och amerikanska CIA.

Det skulle inte förvåna mig om liknande saker försiggår även idag, utan allmänhetens vetskap. Jag vägrar att sluta streta emot, och jag hoppas att du vill hjälpa mig. Du kan gå med i Facebookgrupper, gå med och demonstrera om du har möjlighet, rösta på Piratpartiet, diskutera med vänner om det, skriva insändare, blogga, skriva till våra beslutsfattare mm.

"Those who desire to give up freedom in order to gain security will not have, nor do they deserve, either one.” - Benjamin Franklin

Av Nandi - 20 januari 2009 09:26

Det är sommar, någonstans i en drömvärld på Gotland. På någon storts bänk eller mindre plattform gör jag sit-ups med ryggen utanför så att jag inte nuddar marken när jag är som längst ner. Det är folk runt omkring som jag nog känner, men alla håller på med sina egna grejer. Plötsligt kommer någon bakom mig och klänger sig fast på min rygg. Otroligt nog är jag så stark att jag orkar fortsätta sit-upsen. Solen gassar och runt omkring oss är det nästan overkligt grönt och frodigt. Du föreslår att vi ska dra iväg och klättra i träd. Förvånad över att du verkar dela mitt gamla intresse för klättring hänger jag glatt på.


Jag vet var vi ska någonstans, men på vägen dit går vi förbi ett utkikstorn. Vi börjar gå upp för dom svindlande höga trapporna och möter folk i dom. Plötsligt känner jag mig osäker och går tillbaks ner igen. Efter ett par andetag ger jag mig på det igen och tar mig upp utan problem. Vi stannar inge länge, utan beger oss vidare. Träden står utspridda och nuddar knappt varandra ens vid trädtopparna, vilket låter ljuset komma ner och dansa över marken.


Jag vet precis vilket träd vi ska gå till och jag visar dig dit. Trädet är hur högt som helst, och består faktiskt av ett tjugotal träd vars stammar är vackert ihopflätade ändå nedifrån marken och upp. Jag njuter av allt omkring mig och känner total lycka och frihet. Jag ger mig på och börjar klättra upp dom fem första metrarna till den första helt naturliga men totalt overkliga platån i trädet. Du går runt på andra sidan och hittar en väg där du bara kan kliva upp. Du är uppe före mig och tittar leendes och lite retsamt på när jag drar mig upp den sista biten. Vi forsätter och fortsätter. 40, 50, kanske 60 meter upp i trädet, till den översta platån som ändå inte är i trädets topp. Åter igen lyckas du komma upp före mig. Jag kämpar och mina hörlurar trasslar in sig i trädets grenar precis när jag ska häva mig uppför kanten. Ännu en gång hjälper du mig.


Platån är inte platt utan mjukt böljande och helt len, som när barken tagits bort från ett träd. Vi lägger oss båda på den i solen och jag kan inte riktigt slappna av helt då min höjdrädsla gör sig påmind. Du ber att få lyssna på musiken på min mp3-spelare, och du pluggar in dina egna hörlurar. Från min plats någon meter bort hör jag tydligt musiken. Jag anmärker skrattande på volymen och tvingas hojta lite för att du ska reagera. Förvånat räcker du mig lurarna och säger att det inte alls är särskilt högt. Själv klarar jag inte ens av att sätta dom mot mina öron. Vi skrattar och lägger oss sedan tysta och njuter. Borta är känningarna av höjdrädsla.


"In dreams, we enter a world that's entirely our own." - Steven Kloves, Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (movie)

Av Nandi - 19 januari 2009 21:41

Jag uppskattar ofta tystnad och ensamhet. Det behövs avbrott i vardagen med jämna mellanrum; tid att hämta andan, tid att känna efter och tid att reflektera. I tystnad och ensamhet kan man tillåta sig, och ta sig tid, att känna efter hur man faktiskt mår och vad man faktiskt vill. Det är ur tystnad och ensamhet som klarsynta och välformulerade tankar och idéer ofta formas. Men tystnad är inte något som bara följer med ensamhet, den är mer än så. Upplevd i någon annans sällskap kan tystnaden lika väl markera klyftor som att knyta band. Vilken effekt den får är helt upp till dom båda närvarande.


På sätt och vis kan tystnad tillsammans med någon ses som ett prov på tryggheten personerna emellan. Det är bara med dom lojalaste av vänner, människor jag alltid vet var jag har någonstans, som tystnaden är avslappnande. Om det är tystnaden själv som gör det, eller om det bara är det faktum att tystnaden känns bra, det vet jag inte, men jag fylls dessa gånger av en känsla av närvaro, lugn och välbefinnande. Inga rastlösa suckar, inga hummanden och inga utfyllnadsgäspningar, bara otvungen tystnad. Blickar som möts och ett leende eller skratt som delas, för man vet båda två att man finns där och trivs med lugnet.


När jag tänker på denna sorts tystnad får jag alltid upp samma bild i huvudet. Det är en sommarkväll och och solnedgången speglar sig i vattnet på den skogsomgärdade sjön Rinnern i Värmland. Vinden viner runt öronen på mig där jag sitter i fören på den lilla motorbåten som min barndomsvän Jahmi kör oss i. I båten ligger ett par fiskar, gäddor och abborrar, som fått sätta livet till då dom svalt våra drag för glupskt för att kunna återlämnas till vattnet levande. Efter några timmar av rogivande fiskande med bara fåtalet utbytta fraser och ord av ren praktisk karaktär är vi nu på väg tillbaks hem till Rinneforstorpet; till den sprakande brasan, den goda maten och dom varma människorna, till min tillflyktsort i denna värld. Vi sitter mitt emot varandra i båten, njuter av den vackra omgivningen och den friska luften. Som vanligt skulle jag just där och just då vilja ha med mig kameran och ta kort på det jag ser, sittandes bakvänt i fören på båten. Jahmi, blickandes ut över sjön när han på gammal vana kryssar mellan grunden och skären, och bakom honom en storslagen himmel, granarnas silhuetter, dom små öarna och fåglarna, skådespelet i vattnet där himlens färger och molnens former blandas i vågornas virrvarr bakom båten. Väl framme vid bryggan kommer vi mötas av gamla Bullan, katten som hungrig väntar på att få ta del av vår fångst. Fiskrensning och fjällning är inget vi ser fram emot, men vi gör det ändå. Har vi dragit upp och tagit livet av fiskar så ska dom ätas också.. Trots att timmarna på sjön med Jahmi är så tomma på ord är dom fyllda med vänskap, och värda mycket mer än otaliga timmar av småprat.


"Denis sitter bredvid mig. Han säger ingenting. Han sitter med mig i tournefortians skugga med benen vitfläckiga av sand. Han är inte som de andra barnen, de som bor på de vackra egendomarna. Han behöver inte tala. Han är min vän och hans tystnad här bredvid mig är ett sätt att säga det." - J.M.G Le Clézio, Skattsökaren

Av Nandi - 17 januari 2009 19:28

Tack vare Dustin Home's julklappstävling sitter jag för första gången någonsin och ser på TV här i lägenheten. Jag fick nämligen en digital-TV-mottagare till datorn gratis i julklapp av företaget. Efter mycket trixande har jag äntligen fått det att fungera bra. Nackdelen är dock att en meterhög och halvkilostung gammal TV-antenn nu står ovanpå min sluttande vackra gamla tjocka datorskärm och tippar om man råkar stöta till bordet. Just nu bryr jag mig dock inte om det, jag är bara glad att äntligen kunna se Aktuellt, Rapport och Östnytt utan att behöva ha ytterligare en monitor i rummet.


Kikärter ligger i blöt nu för att imorgon förhoppningsvis förvandlas till falafel. Tyvärr ramlade inköpslistan ur fickan idag på väg till affären då jag bytte låt på mobilen, så sesamfrön ska inhandlas imorgon. Dagen har i övrigt varit rätt soft. Analyserade King's tal I Have a Dream i morse som en del av engelskaläxan, och lyssnade då på talet på youtube också. Precis som jag skrev i min analys så är talet som musik för mig. Jag kan lyssna på det då och då precis som jag lyssnar på någon bra låt, och jag slutar aldrig inspireras av det.


En stor del av dagen och gårdagen har gått åt till att kolla universitets- och högskoleutbildningar. Jag förvånas över hur få olika program det verkar finnas, och det är ju ännu färre som jag kanske skulle kunna tänka mig att gå. Det verkar vara utbudet av dom enskilda kurserna som varierar beroende på var man pluggar. Det är ju den andra svårigheten. Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Karlstad, Linköping, Umeå, Örebro, Växjö, Halmstad, Kalmar, Malmö, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag kom inte fram till något som jag verkligen ville gå, utan stärktes snarare i min övertygelse om att ett år ledigt från studierna är vad som gäller.


Vad bjuder kvällen på då? Om ett par minuter börjar Aktuellt, klockan 21:00 är det Rapport, och sedan vet jag inte. Har ingen ork att höra av mig till någon, och ingen har hört av sig till mig, så jag kanske ser nån film eller gör klart övriga uppgifter på den märkligt långa engelskaläxan. Men jag deppar inte för det. Faktiskt känner jag mig ikväll rätt nöjd med att inte göra något särskilt.

"Education is not preparation for life; education is life itself." - John Dewey

Av Nandi - 16 januari 2009 21:40

Jag känner mig lite splittrad nu när jag ska skriva blogg. På sistone har många inlägg präglats av min vilja att dela med mig av min syn på samhället och världen och min vilja att få folk att engagera sig, till skillnad mot tidigare, då fokus legat mer på konkreta händelser under min dag. Det är en ny inriktning min blogg har tagit, men det handlar inte om att jag plötsligt beslutat mig för att börja skriva politiskt. Jag skriver fortfarande om saker som jag upplevt, funderat på eller påverkats av, men jag tror bara att bloggen utåt tydliggör en förändring som skett inom mig själv. Självklart går jag, liksom dom flesta andra på det ofattbart breda samhällsvetenskapsprogrammet, och funderar på vad som ska hända i framtiden, vad jag vill göra i mitt liv. Liksom så många andra vet jag inte vad jag vill vidareutbilda mig till eller var jag vill bo. Dessa frågor har så länge känts så avlägsna, men nu handlar det bara om månader kvar tills studenten. Vad ska hända sen?


Jag gläds med vänner när dom berättar om sina planer för hösten, men påminns samtidigt om dom beslut som väntar mig själv. Man väntar på att det där fantastiska ögonblicket ska komma då det plötsligt går upp för en precis vad det är man brinner för, vad man ska ägna sitt liv åt. Men att hitta en sak att brinna för utesluter inte att man kan hitta en annan eller ha flera och besluten är ju inte oåterkalleliga.


Någonstans tror jag ändå att alla skulle vilja göra en skillnad här i världen. Man vill lämna ett spår, kanske bli ihågkommen av kommande generationer, eller åtminstone vara med och bidra till någon positiv förändring i världen. Det låter kanske stort och nästan ouppnåeligt, men vad är det för fel med det? Jag vill vara med och förändra världen. Om min roll blir mindre eller större, om utsikterna för att lyckas är små eller obefintliga, det spelar ingen roll. Jag vägrar i alla fall att sitta som en passiv åskådare och se på medan orättvisorna upprätthålls och dom demokratiska rättigheterna nedprioriteras, medan egoismen växer och bomberna faller. Det är ur denna önskan att förändra, detta ställningstagande att vägra vara passiv, som mitt engagemang fötts, då jag känner att jag har hittat något meningsfullt att lägga energi på.


Jag tror mig ha hittat något meningsfullt i min tillvaro, något att tro på, att hoppas på, att kämpa för, och det är något som jag vill utveckla hos mig själv och som jag vill dela med mig av till andra. Jag tror nämligen att fler än jag skulle må bra av att bli mer aktiva demokratiska medborgare, och att fler aktiva demokratiska medborgare skulle få fler i vår värld att må bra. Med att vara aktiv menar jag dock inte att man bara lägger sin röst var fjärde höst då det är val och sedan hoppas på att politikerna sköter resten. Att vara aktiv demokratisk medborgare handlar enligt mig om att hålla sig upplyst om vad som händer i vår demokrati, att alltid kontrollera att politikerna följer folkets vilja, att höja sin röst i protest när dom inte gör det och att försöka inspirera skapa engagemang hos andra.


Jag ska inte strunta i dom läsare som är mer intresserade av att läsa om vilka faktiska hädelser min dag har fyllt av, även om det nog är dom som mest skulle behöva läsa det andra. CV-skrivandet på svenskan flöt på riktigt bra. Till skillnad från många andra har jag inga som helst svårigheter med att skriva om mina egna positiva egenskaper. Jag tycker faktiskt lite synd om dom som det är svårt för.. Det handlar ju inte om att dom saknar positiva egenskaper, det är ju bara att dom saknat personer som berömt dom och visat uppskattning när dom gjort bra saker och visat sina personliga kvalitéer. Det är sorgligt och orättvist, men det tydliggör det faktum att vi svenskar måste bli bättre på att berätta för våra medmänniskor vad det är vi uppskattar dom för. Det är inte svårt men kan betyda så mycket för någon annan.


I övrigt har jag blivit utsedd till turneringsansvarig på den kommande nörd-tillställningen i Hamra. Hade detta varit för ett år sedan hade jag nu avslutat med meningen "Ser fram emot det med tillförsikt, inga större förhoppningar dock", och så gott som alla läsarna hade känt igen det som något utav ett internskämt. Idag känner jag dock inte till min publik lika väl så min frihet i skrivandet är inte lika stor. Det var nästan lite skrämmande i förrgår när mitt förra läsar-rekord från i mars slogs med 66 besökares marginal. Jag får väl kanske försöka skriva så kryptiskt och internt som möjligt framöver för att gallra bland läsarna, eller så finner jag mig i situationen och glädjer mig över att folk vill läsa mina alster.


"If you're not turned on by politics, politics will turn on you." - Ralph Nader

Av Nandi - 14 januari 2009 14:49

Kom fantastiskt nog ihåg idag att kolla upp jultalet som Irans president Ahmadinejad höll för britterna. Talet blev hårt kritiserat av exempelvis Israel. Själv lägger jag ingen värdering i detta nu, jag tyckte bara det var intressant att för första gången få höra Ahmadinejad direkt utan vårt media-filter. Titta på klippet i hög kvalitet i fullskärm. Det är textat på engelska.


http://www.youtube.com/watch?v=Iih1aEj2vgI

Skapa flashcards