Att man delvis kan förstå sig på en person genom att studera musiken personen lyssnar på känns för mig ganska självklart. Musik är ju något dom allra flesta av oss identifierar oss själva med. Allt jag lyssnar på speglar en del av mig själv. Dock tror jag att vi alla har massor av olika sidor, och alla dessa sidor kräver sin egen sorts musik. Kanske passar i princip all musik alla, vid olika tillfällen och sinnesstämningar, bara att vi fortfarande har oupptäckta sidor hos oss själva och därför ratar vissa sorters musik.

Såg nyss detta på DN och tyckte det var lite intressant, även om jag inte tar det fullt seriöst. Gillar dock beskrivningen på er som lyssnar på indiepop!

Nu när jag väl har tid att hitta på saker då är alla man pratar med plötsligt upptagna. Har kopplat in extraskärmen jag fick låna av John, och nu när CRT-skärmen (den tjocka som alla klagar på att jag använder) och plattskärmen står bredvid varandra går det väldigt tydligt att se skillnaden. Plattskärmen har överdriven färgåtergivning, mycket sämre kontrast (ingen skillnad på olika väldigt mörka nyanser, allt är svart) och uppdateringsfrekvensen gör det fånigt svårt att spela Stepmania eftersom pilarna istället för att i ett jämnt flöde glida upp istället hackigt hoppar sig uppåt. Dom tre saker som är bra med plattskärmen är ljusstyrkan, som ojusterad nästan gör ont i ögonen, samt att den väger tolv-femton kilo mindre än den stora skärmen och tar mindre plats. Utmärkt att slänga över MSN och kanske Media Player på.

Jag har ätit både frukost och lunch, jag har fixat med datorn, jag har tränat lite och jag har tvättat, men jag har fortfarande inte klätt på mig utan sitter fortfarande i morgonrock. Det är riktig söndags-feeling, på fel dag. All min rock/hårdrock/metal går på shuffle och Led Zeppelin, Foo Fighters och Creedence blandas med System of a Down, Rage Against the Machine och In Flames. Har hört ryktas att både Elin och Milly börjar förstå sig på metal, bl a tack vare Johan. Mycket trevlig måste jag säga. Det tar tid, men jag tror alla, om dom vill, kan upptäcka en liten djävul inom sig som får leva ut sina känslor genom musiken och lugnar ner sig med hjälp av lite death metal.

"Icke detta gör ensamheten till en pina: att ingen finns som delar min börda, men detta: att jag har endast min egen börda att bära." - Dag Hammarskjöld

Det ger mig rysningar att läsa en artikel på DN där Sveriges utbildningsminister så öppet och så löjligt kritiserar Ohly för att vara kommunist. Tydligen har han, som så många andra, hjärntvättats av USA:s propaganda mot kommunismen. Denna propaganda tas av många som objektiv information, men samtidigt ser vi att saker som vi tar förgivna här, så som exempelvis allmän sjukförsäkring, kritiseras för att vara äckligt socialistiskt i USA. När dom skildrar kommunismen som världens undergång och det sjukaste som finns bör vi därför ta det med en näve salt. Kommunismen strävar ju efter ett drömsamhälle där ingen utnyttjas av någon annan, där arbetarna själva äger fabrikerna, där man delar med sig och är solidarisk. Visst kanske utbildningsministerns drömsamhälle ser annorlunda ut, men han kan väl knappast se det som något i stil med världens undergång. Kommunismens väg till drömsamhället, med diktatur i övergångsperioden, är väl det som kan ifrågasättas. Men precis som att terrorattentat utförda av islamistiska extremister inte kan skyllas på själva religionen islam, eller att dom kristna korstågen, utförda på order från vatikanen, inte kan skyllas på själva kristendomen, så kan inte heller kommunistdiktatorers vanstyren skyllas på själva ideologin. Det är människan som felat vid dessa tillfällen, kanske på grund av rädsla, girighet eller ren desperation, men tron eller ideologin har inget med saken att göra.

Den demokratiska socialismen däremot, kämpar mot samma (avlägsna) mål som kommunismen, men istället för att genomföra revolution och tillsätta en diktator tror man att det går att förändra samhället på demokratisk väg genom stegvisa förändringar. På utbildningsministern låter det som att Ohly skulle starta revolution och tillsätta sig själv som diktator om han fick makten. Jag hoppas dock att det ministern säger, att Ohly kommer driva vänsterblocket vänsterut, blir verklighet, eftersom Socialdemokraternas politik har drivit alltför långt högerut. Vänsterblockets uppdrag är ju att ställa sig på dom svagas sida, att skydda dom utsattas rättigheter, att jämna ut klyftorna i samhället och främja jämlikhet och solidaritet. Högerblocket representerar ju den del av samhällets övre del som har det bra och vill få det bättre - på bekostnad av andra såklart. Om inte högerblocket representerar dessa, vilka gör det då? Även om jag i framtiden skulle ha ett högavlönat jobb skulle jag fortfarande ställa mig på dom utsattas sida. Det är ju bara bra att jag då får betala hög skatt på min lön som går till att hjälpa mindre lyckligt lottade personer. Varför ska ja ha mer än vad jag behöver när någon annan lever på existensminimum? Ännu bättre vore det väl om det inte fanns så högavlönade jobb.

Olof Palme sa en gång såhär när han pratade om vad som stärkte honom i hans övertygelse att vara demokratisk socialist: "När jag ser hur högerpolitiken, i land efter land, driver ut människor i arbetslöshet, slår sönder tryggheten, men ändå inte löser dom ekonomiska problemen. Och när jag ser in i den framtid dom borgerliga tydligen har att erbjuda, där löntagarna ska bli fattigare, och dom rika rikare; där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler; där solidariteten blir svagare och egoismen starkare; där dom starka kan ta för sig, och dom svaga får ta skeden i vacker hand."

När utbildningsministern får rysningar av att höra att Vänsterpartiet får vara med och utforma inriktningen på vänsterblockets utrikespolitik ställer jag mig frågande. Det som präglar Vänsterpartiets utrikespolitik är att dom är väldigt negativa till USA:s handlande, men det har jag fått uppfattningen av att nästan alla man pratar med är. Man vill inte ha något med USA att göra i militära frågor, och jag kan inte hålla med mer om det. Jag ser inte att det skulle vara någon koppling till kommunism, vilket antyds av utbildningsministern. Det är väl bara ett drag av honom för att utnyttja USA:s gamla propaganda och spela på folkets till stor del obefogade kommunism-skräck. Vänsterpartiet vill även styra upp västvärldens politik där vi får ha tullar mot utomstående länders varor, men fattiga länder inte får ha tullar mot våra. Tvärt om borde det väl ändå vara, för att jämna ut det och ge dom fattiga en chans att komma ifatt?

Själv kanske jag inte till fullo delar den socialistiska/kommunistiska synen på drömsamhället, och jag tror absolut inte på kommunisternas diktatur, då människan har en förmåga att förblindas av makt. Anledningen att jag stödjer vänstersidan idag är att jag anser att dom kämpar åt rätt håll. Om vänstersidan skulle få makten blir ju inte Sverige en kommunistisk diktatur - snarare ett mer rättvist, generöst och solidariskt samhälle.

"Ideals are like stars:  you will not succeed in touching them with your hands, but like the seafaring man on the desert of waters, you choose them as your guides, and following them you reach your destiny." - Carl Schurz

Fredagen satte på något sätt punkt för höstterminens jobbiga skoluppgifter genom att bjuda på två prov, ett i idrott A och ett i matte C. Det var med lätt sinne vi gick från skolan, då proven var avklarade och det kändes som om dom gått bra, men också eftersom det mycket passande var planerat LAN här hemma. Det kändes lite som om vi firade att vår kanske jobbigaste, men definitivt sista hösttermin i gymnasieskolan drog sig mot sitt slut.

Jag och John hade dagen innan röjt upp, möblerat om och ställt upp mitt extrabord för att göra det så trivsamt som möjligt för våra gäster. Dom som kom, förutom mig och John, var Edvard, Björn, Markus och Olle, Björns lillebror. Även Johan gjorde oss sällskap under fredagen, men kunde tyvärr inte delta fullt ut då han beklagligt nog inte hade någon fungerande dator för tillfället. Denna lilla, men väl sammansatt skaran lanade under drygt 24 timmar, varav tre gick åt till sömn. För mig var detta enligt klockan ett utav mina kortaste LAN någonsin. Tack vare deltagarnas entusiasm, vänskap och vilja att spela alla möjliga olika spel kändes LAN:et dock som två dygn då vi i princip spelade hela tiden, alla tillsammans, utan den annars tyvärr så vanliga dötiden, med något undantag för en stund på lördagen då några spelade CoD och andra höll på att somna.

Några pure godbitar var:

Half-Life 1 deathmatch på banan Crossfire.

Quake 3, både OSP Team DM där jag dock hade ett övertag över dom andra då jag spelat en del förut, men också Catch the Flag där det var betydligt jämnare.

Battlefield 2 Co-op med botar, ibland med alla oss på samma lag och ibland med hälften av oss på varje lag tillsammans med en massa botar.

Flatout 2, spelet som nästan alla blir kära i.

Quake 3 Proball spelade vi också en stund, dvs en basket-mod.

Det ovan beskriva var i princip det vi spelade hela LAN:et, och således var det, kan man nog säga, ett helt dygn av pure godbitar. Nämnas kan också att Hanna och Boba kom och hälsade på oss natten till lördagen. Eller snarare kom dom hit och sov lite. När Boba sov pratade han om picke-Per eller bygg-Per och fick hicka. Vid 6-tiden på morgonen när vi lanare skulle gå och läggas oss stördes insomnandet av Markus och Edvard som låg och fes och gnisslade i bäddsoffan. Vi somnade till slut, och dom väcktes efter några timmar av att snövit och dom sju dvärgarna på danska dundrade ut i dom tre högtalarparen - sova kan man ju göra hemma! Fantastiskt nog var det inte massa gnäll, och alla kom upp ur sängen, även om det i Markus fall kanske var aningen ifrågasättbart.

Det var ett av mina roligaste LAN sedan tiden då LAN var något ganska nytt för mig (slutet på mellanstadiet och början på högstadiet). I mitt vanliga LAN-gäng har alla spelat allting så mycket och så många gånger att många av oss har tröttnat på flera av spelen. Vill man spela Quake 3 så säger halva LAN:et direkt att "Nej, Q3 suger!", oavsett vilken av alla otals moddar och spelformer som Q3 erbjuder som man tänkt spela. Det samma gäller Flatout 2 och Counter-Strike (vilket vi faktiskt också spelade en liten stund på LAN:et). Och även om det då är 12 pers på LAN:et varav 6 stycken spelar tillsammans så är det inte samma sak som när alla på hela LAN:et spelar tillsammans på samma spel. Det är en sorglig utveckling, men jag är glad att jag i alla fall fick bevisat för mig att det fortfarande går att ha LAN utan whine, där ingen bara sitter och spelar onlinespel så som WoW och där alla spelar tillsammans i princip hela tiden och har roligt. Det är jag tacksam för! Ser fram emot en repris med tillförsikt, inga större förhoppningar dock!

"Därför tackar jag er för att ni har visat exempel på att det finns(e) liv(e) på jorden som strävar efter en praktfull existens." - Jev

(Den sista meningen samt citatet kan för utomstående tyckas märkliga, och det är just det som är grejen med interskämt.)

Ju mer man vill att folk ska kontakta en desto mer sällan ska man göra sig kontaktbar. Det är ju dom som sällan är inloggade på MSN som man själv börjar chatta med oftast. Dom, som liksom jag, är online mer som regel än undantag, blir inte lika värdefulla att kontakta när vi är online - man kan ju få tag på oss när som helst.

Jag kommer ofta på mig själv med att börja chatta med vissa personer, som mer sällan är online, varenda gång jag ser dom logga in. Jag inser att det måste vara väldigt jobbigt för dessa personer att logga in, om fler är som jag, eftersom dom då blir bombarderade av folk som vill chatta så fort dom kommer online. Vill man slippa bli kontaktad så ofta av så många så får man väl därför helt enkelt göra sig lättare att kontakta, man får vara online oftare.

Det planerade LAN:et med några i klassen var från början tänkt att hållas här hemma hos oss, men sedan verkade det plötsligt som om var och varannan kille i klassen ville komma. Då vi endast har plats för sex eller högst sju personer här hemma blev vi därför tvugna att ändra oss och försöka leta efter en lokal att hyra. Efter en koll idag i skolan verkar det dock som om engagemanget hos dom som tidigare sa sig också vara intresserade är något bristfälligt, mer i stil med "Ja, ja kanske kommer förbi en stund" än "Ja, det är klart jag kommer!". Det känns inte riktigt värt att fixa med lokal och dra dit ljudanläggning osv om bara några få kommer vara där någon längre tid. Därför har planerna åter igen ändrats och LAN:et kommer äga rum här hemma med dom från början tilltänkta LAN:arna. Detta utesluter dock inte ett nytt, mer planerat och större LAN i vår, om intresset finns då!

Kurd av Özz Nujen

Flyr från nuet tillbaks i tiden. Nordmans "Här och nu" från 1997 spelar i högtalarna. Otroligt vackra och vemodiga låtar skickar rysningar genom kroppen. Minnen från min barndom kommer tillbaks, den bekymmersfria tiden jag till stor del spenderade tillsammans med Gustav. Tiden då man gick ut en solig dag och kastade studsboll. Tiden då man sparkade boll med Gustav och hans storebror Martin i deras stuga i Tofta. Tiden då man en kväll i höstmörkret låg i mammas famn och i ljuset från levande ljus lyssnade på Nordmans "Höstlöven dansar idag".

Nu kom John hem. Det som finns kvar av pytt i pannan med stekt ägg blir det idag igen. Jag går och börjar steka med "Kom nu gubbar" skränande i rummet. John har trevligt nog inget emot Nordman.

Ett dygn försvann då datorn slutade fungera. Har förhoppningsvis fixat allt nu och är tillbaks på ruta ett. Datorn dog då jag skulle börja arbeta på arbetet i Internationella relationer A igår. Det gjorde också så att jag inte kunde arbeta med det idag på lektionen, då jag hade hemarbete och arbetet låg på min dator. Vid 19-tiden hade jag fixat datorn men när jag skulle börja arbeta med Internationella relationer så blev det strömavbrott i typ två timmar. Det är tydligen något som inte vill att jag ska bli klar med det där arbetet till på fredag..

Stömavbrottet var ganska mysigt ändå. Gick fram till fönstret, tittade ut och såg att Lennart, hyresvärden, tände stearinljus i sitt fönster. Vinkade lite med min mobil vars display lyste, inifrån vårt mörker, och Lennart vinkade tillbaks med sin ficklampa. Lade mig sedan och läste ut "Brott och straff" i skenet från ficklampan. Jag och John var, trots att vi ätit, väldigt hungriga, men ville inte öppna kylen eller frysen så länge strömmen var av. När den väl kom tillbaks slängde vi ögonblickligen upp stekpannan och stekte ägg, till tonerna från Nordmans första skiva.

Känner mig ganska tom på tankar för tillfället. Skönt. Ska nog passa på att gå att lägga mig innan jag fastnar framför datorn. Imorgon ska Elin leda skridsko-lektion på gympan. Det ser jag fram emot!

"There are three kinds of death in this world.  There's heart death, there's brain death, and there's being off the network." - Guy Almes