Vänsterpartiet säger ja till icke-komsersiell fildelning! Det rapporterade tidningen idag. Då slipper man rösta på Piratpartiet och få dåligt samvete för att man bryr sig så mycket om en så liten fråga. Nej, jag skulle inte rösta på Piratpartiet ändå, men det är trevligt att riksdagspartierna börjar våga ta ställning för det.

Skoldagen ägnades åt planerande inför mottagandet av dom nya ettorna nästa termin. Vi har fått en hel dag till vårt förfogande och vi har nästan fria händer. Vi har bokat Almedalen men dagen ska inledas i Steffenhuset av Björn och Edvard. Härligt blir det för den ettaklass som får vår klass som värdar! Det ska bli riktigt roligt!

När planerandet var över, maten äten och Zatackan spelad skjutsade John ner mig, Elin, Johan och Edvard till glassbaren där klassen träffades på Petters "lektion". Dagens skräll var när vi bestämde att det var glassbaren vi skulle till, och Petter frågande säger, "Ja den här glassbaren ni pratar om, var ligger den någonstans?". Okej att han inte är född på Gotland men han har ändå bott och jobbat här i ett antal år, hur kan han ha missat att vi har landets största glassbar i hamnen?

När alla satt och åt glass ringde plötsligt Anja, som jag och Gustav ska bära möbler och flyttlådor åt imorgon. Hon hördes lite dåligt och jag var tvungen att koncentrera mig för att höra. Jag såg att folk omkring mig rörde lite på sig, men när jag lade på var hela klassen borta! Det är möjligt att dom försökte få kontakt med mig men i min koncentration för att höra uppmärksammade jag inte min omgivning. När jag skulle börja gå hem själv kom dock Jennie och Ella gående, så jag fick sällskap en liten bit på vägen i alla fall. När både Jennie och Ella tagit av åt andra håll och jag gått ytterligare en bit märkte jag att jag tappat min penna. Jag hade knappast väntat mig den reaktionen, men jag blev faktiskt lite nedstämd och gick tillbaks en bit för att leta efter den. Ingen penna hittade jag. Det var nog första gången jag hade med mig den pennan till skolan, första gången den skulle användas efter att ha stått i min pennburk i möjligvis flera år. Det måste ha varit en svag stund för jag kände mig sorgsen när jag traskade vidare hemåt..

"Truth is not determined by majority vote." - Doug Gwyn

Tältade i Ireviken natten till idag, med Melker, Andis, Kriss och Gustav. Först samlades vi här hemma och när vi till slut kom iväg skulle bussen gå om lite dryga 40 minuter. Två tält, grill och grillkol, sovsäckar och liggunderlag, väskor med kläder, kylväskor - mycket packning blev det för oss att bära. Vi skulle först förbi Coop och handla mat, så vi lämnade Kriss som packningsvaktare vid busstationen. Melker skulle köpa liggunderlag, Andis skulle köpa flintastek och jag och Gustav skulle köpa frukost och dricka. När vi till slut hade fått tag på alla varor och ställt oss i kön var det en kvart kvar innan bussen skulle gå. Tråkigt nog hamnade vi i den enda kassakön som var bemannad med en tjej som försökte lära sig hur kassan fungerade (inför sommarjobb antar jag). Kön segade sig fram, och man undrade hur elak Coop-personalen egentligen var som satte in en nybörjare när köerna var sju meter långa och alla hade bråttom. Vi blev tvungna att springa till busstationen med en överdrivet tung och otymplig kylväska och plastkassar vars handtag nästan brast av tyngden.

Efter den jobbiga resan dit som avslutades med ett par kilometers grusväg med all packning var det dock toppen! Grillning, bollkastning och senare mysande runt en brasa i solnedgången. I morse kom jag och Kriss upp först. Kriss tog ett dopp men jag nöjde mig med att ligga och steka i solen. Hem kom vi inte förrän vid halv fem-tiden, efter en varm och solig dag fylld med kortspelande, bollkastning, solande och grillning igen. Ryggen och axlarna har antagit en rödbrun nyans och jag hoppas att jag inte ska behöva lida alltför mycket av det.

Om en vecka är jag i Stockholm med Jahmi, medan flyttgubbarna tömmer lägenheten här hemma på alla möbler och tunga flyttkartonger.

"Continuity gives us roots; change gives us branches, letting us stretch and grow and reach new heights." - Pauline R. Kezer

Det borde vara lättare att varje gång man flyttar ta med hela huset, sätta det på en släpvagn och köra iväg, än att gå igenom allting man har gömt och glömt i alla garderober och förråd för att sortera och packa ned det. Det är nog en utav dom saker som skiljer mest mellan min mor och mig. Mamma kan rensa, sortera och strukturera i all evighet utan att energin hos henna ens verkar svikta. Jag är dock helt utmattad efter att bara börjat. Mitt annars så goda tålamod blir som bortblåst.

Mitt i all röra lyckades jag i alla fall beställa en laptop till mamma. En Zepto, precis som Max dator. Leveransen tog precis en vecka och fixandet med den gick helt smärtfritt. Nu står det bredvid mig på skrivbordet och jag måste erkänna att jag är lite frestad att skaffa laptop som komplement till min stationära (man kan ju inte byta ut en stationär helt mot en laptop, dom har totalt olika användningsområden).Inte nog med att datorn var bra, smidig och otroligt prisvärd, till och med musen vi köpte till datorn är grymt skön.

Måste säga att jag tyckte att det var jävligt lamt av folket i klassen att banga på volleybollen i fredags! Att hellre spendera en tvåtimmars-håla i caffis, ett av skolans mest deprimerande ställen, är för mig oförståeligt, men men..

Fan va gött jag ska ha det när jag är klar med den del av mitt liv jag snart ska avsluta. Först hoppas jag på en underbar 14:e juni i Stockholm med Jahmi och Foo Fighters, och sen två veckor i det idylliska Rinnefors i Värmland. Sen ska jag komma tillbaks och på något sätt komma lite närmare att bli vuxen. Jag ska klara mig själv utan min kära mor, och jag ska jobba heltid i sju veckor (har jag skrivit eller sagt sex veckor förut så var det för att jag räknade fel). Men jag hoppas att det inte blir alltför ensamt, jag kommer nog behöva mina vänner ännu mer än tidigare. Till ett fantastiskt EST-klimax (Esbjörn Svensson Trio) kommer nästan gråten när jag tänker på åren som varit i mitt liv, den bekymmerslösa tiden, men den stannar någonstans under adamsäpplet och drar sig bortåt när jag ändrar inställning och tänker på något positivt.

Någon har stulit vår parkbänk som stått utanför vår dörr. Väldigt fånigt tycker jag. Vi har haft en bänk i år efter år, men nu, två veckor innan vi ska flytta, då snor någon den. Jag tycker väl inte det gör så jättemycket, men mamma tar det personligt och vill att vi går ut och letar efter den i dom omgivande kvarteren.

I min sjuklighet hittade jag plötsligt något som gjorde mig så glad och stolt att jag var tvungen att skriva lite blogg om det. Magontet vägrar tydligen ge upp, men för en stund vill jag glömma det. Sorterade och rensade bland allt jag har nu inför flytten, och kom över ett kuvert med BIUS-dokument (utvärderingar som gjordes av alla elever i många utav ämnena) från höstterminen i 9an på Solberga. Man fick ett gäng frågor om hur man tyckte det gick för en i ämnet, vad man tyckte om lektionerna, vad man satsade på för betyg osv, och sedan fick man tillbaks det då läraren skrivit kommentarer på det. Det kommer väl inte som någon överraskning för någon som känner mig och jag känner att jag kan berätta om det utan att framstå som något uppblåst ego, att jag allt sedan jag först började skolan alltid översköljts av lovord från lärare för mitt lugn, min ordningssamhet, mitt intresse och mina begåvningar. Utvecklingssamtalen som för vissa bestått av klagomål och ibland till och med utskällningar, var för mig ett antal minuters beröm och uppmaningar om att jag skulle fortsätta precis som innan.

Det jag ville gotta mig i var i alla fall korta utdrag ur lärarnas kommentarer på BIUS-dokumenten från hösten i 9an:

Svenska, Marie Rosvall (generellt sparsmakad med beröm och lovord): "André! Du gör en mycket bra insats på svenskan med fina resultat. Din läsförmåga är redan (kanske sedan länge) på den nivå som förväntas efter åk. 9."

Matte, Ted Kahlbom (mina ganska kaxiga svar på BIUS-dokumentet framgår här tydligt): "Du är precis som du själv säger mycket duktig och verkar inte ha problem med något av det vi gör."

Gympa, Ola Granlund (skönaste gympaläraren ever, gillade skarpt mitt ordningssamma sätt, ett "bra!" från ola var ett "superbra!" från andra lärare): "André! Du hade en fin avslutning på vårterminen (i 8an då jag kom på delad förstplats i orienteringen) och jobbade fint med gymnastikövningarna. Den här terminen har börjat bra för din del!"

SO (4 ämnen), Martin Bogaeus (min kanske bästa lärare mågonsin, otroligt engagerad): "Jag har sällan, eller aldrig, varit med om en elev som du, du är fantastisk!! Tips: Släpp dina betygstankar i SO och försök med hjälp av mig att lära dig sånt som du vill lära dig."

NO (4 ämnen), Rikard Blom (en lärare jag först avskydde och som verkade störa sig på mig innan jag fick honom som lärare själv): "André! Du är otroligt ambitiös och lyckas mycket bra i mina ämnen. Högsta betyg i alla NO:ämnen är ett realistiskt mål för dig (som du kan uppnå redan till jul). (Jobba inte livet ur dig bara)"

Engelska, Cecilia De Maecker: "Jag hoppas att du inte blir sliten av att vara så bra. Har du någonsin svackor?"

Istället för att skriva emo-blogg skrev jag detta. Är inte det här bättre? Jag mår lite bättre och ni har sluppit dras ner av deprimerande läsning.

Andis och Melker på Östnytt

Spaniens bidrag till schlager-skiten. Jag behöver inte säga nåt, ni kan se själva.

P u r e

Grym kväll igår på Munken! Blev bjuden dit av Anja för att jag hjälpt henne med datorn. Mamma kom också dit efter ett tag. Hanna och hennes pappa var där. Vi pratade lite och Hannas pappa gav ett mycket trevligt intryck. Vi stod och trängdes i 30-gradig värme och dålig luft, men det var det värt när äntligen Esbjörn Svensson Trio kom upp på scen! Otroligt musikaliska människor och det syntes tydligt att dom spelat ihop ett bra tag. Dom tog oss med på en njutningsfull musikalisk resa; genom lugna, tysta och vemodiga stycken in i flera minuter långa partier av musikalisk extas, där dom lyckades ligga kvar på topp under märkligt lång tid utan att tappa det minsta av spänningen. Vissa kortare delar med enligt mig typiska "jazzsolon" som jag fortfarande inte lärt mig att uppskatta var också med, men dom påverkade inte helhetsintrycket för min del. Jag lyssnar inte på jazz i övrigt men EST är unika. Har ni ett öppet sinne vad gäller musik och inte har hört dom så bör ni lyssna på skivan Seven Days of Falling. Låten med samma namn är obeskrivligt najs.

Volleybollen på gympan var väldigt rolig, och några av oss fortsatte spela även efter lektionens slut. Om några fler vill vara med gör jag gärna om det nästa fredag på håltimmen.

Ikväll klockan 19:15 ska vi knäppa på SVT2. Då ska nämligen den gode Andis vara med i rutan. Inslaget gäller ungdomars alkoholkonsumtion och reportern hade "oturen" att få tag på en nykterist för intervjun. Enligt någon undersökning drack 50% av eleverna. I min klass på Solberga var andelen mycket större än så. Diskuterade saken lite med Andis som sa att det typ finns två typer av personer. Datanördarna och festarna. Datanördarna dricker mindre och många inget alls. Vissa velar där emellan också och försöker vara med på båda hållen. Detta är såklart skrivet utifrån datanördarnas vinkel. Skulle vara intressant att höra den motsatta.

"Torture numbers, and they'll confess to anything." - Gregg Easterbrook

Mitt nätaggregat ligger ute på annons idag i annonsbladet. För er som inte vet så är det den del i datorn som du sätter i strömsladden i. Den omvandlar strömmen så att den passar datorns alla inre komponenter (hårdvara). Det ringde precis en snubbe på det. Han pratade sluddrig invandrarsvenska men det roliga var att det verkade som om han trodde det var en hel dator. När jag snabbt förklarat vad det var och lite sådant så sade han att han skulle fundera lite och sedan ringa upp igen om han ville köpa det.

Nytt Hiper 630W nätagg
Oöppnad förp  god kvalitet  tyst  orkar driva väldigt kraftfulla datorer  nästan 3 års garanti kvar  750kr

Nu efteråt kom jag dock på att det kanske var grafikkortet och inte nätagget han ringde på. Detta visar bara på hur svårt det var att kommunicera med personen. Skriftlig kommunikation är så överlägsen ibland..

"Language is the means of getting an idea from my brain into yours without surgery." - Mark Amidon