Jag uppskattar ofta tystnad och ensamhet. Det behövs avbrott i vardagen med jämna mellanrum; tid att hämta andan, tid att känna efter och tid att reflektera. I tystnad och ensamhet kan man tillåta sig, och ta sig tid, att känna efter hur man faktiskt mår och vad man faktiskt vill. Det är ur tystnad och ensamhet som klarsynta och välformulerade tankar och idéer ofta formas. Men tystnad är inte något som bara följer med ensamhet, den är mer än så. Upplevd i någon annans sällskap kan tystnaden lika väl markera klyftor som att knyta band. Vilken effekt den får är helt upp till dom båda närvarande.

På sätt och vis kan tystnad tillsammans med någon ses som ett prov på tryggheten personerna emellan. Det är bara med dom lojalaste av vänner, människor jag alltid vet var jag har någonstans, som tystnaden är avslappnande. Om det är tystnaden själv som gör det, eller om det bara är det faktum att tystnaden känns bra, det vet jag inte, men jag fylls dessa gånger av en känsla av närvaro, lugn och välbefinnande. Inga rastlösa suckar, inga hummanden och inga utfyllnadsgäspningar, bara otvungen tystnad. Blickar som möts och ett leende eller skratt som delas, för man vet båda två att man finns där och trivs med lugnet.

När jag tänker på denna sorts tystnad får jag alltid upp samma bild i huvudet. Det är en sommarkväll och och solnedgången speglar sig i vattnet på den skogsomgärdade sjön Rinnern i Värmland. Vinden viner runt öronen på mig där jag sitter i fören på den lilla motorbåten som min barndomsvän Jahmi kör oss i. I båten ligger ett par fiskar, gäddor och abborrar, som fått sätta livet till då dom svalt våra drag för glupskt för att kunna återlämnas till vattnet levande. Efter några timmar av rogivande fiskande med bara fåtalet utbytta fraser och ord av ren praktisk karaktär är vi nu på väg tillbaks hem till Rinneforstorpet; till den sprakande brasan, den goda maten och dom varma människorna, till min tillflyktsort i denna värld. Vi sitter mitt emot varandra i båten, njuter av den vackra omgivningen och den friska luften. Som vanligt skulle jag just där och just då vilja ha med mig kameran och ta kort på det jag ser, sittandes bakvänt i fören på båten. Jahmi, blickandes ut över sjön när han på gammal vana kryssar mellan grunden och skären, och bakom honom en storslagen himmel, granarnas silhuetter, dom små öarna och fåglarna, skådespelet i vattnet där himlens färger och molnens former blandas i vågornas virrvarr bakom båten. Väl framme vid bryggan kommer vi mötas av gamla Bullan, katten som hungrig väntar på att få ta del av vår fångst. Fiskrensning och fjällning är inget vi ser fram emot, men vi gör det ändå. Har vi dragit upp och tagit livet av fiskar så ska dom ätas också.. Trots att timmarna på sjön med Jahmi är så tomma på ord är dom fyllda med vänskap, och värda mycket mer än otaliga timmar av småprat.

"Denis sitter bredvid mig. Han säger ingenting. Han sitter med mig i tournefortians skugga med benen vitfläckiga av sand. Han är inte som de andra barnen, de som bor på de vackra egendomarna. Han behöver inte tala. Han är min vän och hans tystnad här bredvid mig är ett sätt att säga det." - J.M.G Le Clézio, Skattsökaren

Tack vare Dustin Home's julklappstävling sitter jag för första gången någonsin och ser på TV här i lägenheten. Jag fick nämligen en digital-TV-mottagare till datorn gratis i julklapp av företaget. Efter mycket trixande har jag äntligen fått det att fungera bra. Nackdelen är dock att en meterhög och halvkilostung gammal TV-antenn nu står ovanpå min sluttande vackra gamla tjocka datorskärm och tippar om man råkar stöta till bordet. Just nu bryr jag mig dock inte om det, jag är bara glad att äntligen kunna se Aktuellt, Rapport och Östnytt utan att behöva ha ytterligare en monitor i rummet.

Kikärter ligger i blöt nu för att imorgon förhoppningsvis förvandlas till falafel. Tyvärr ramlade inköpslistan ur fickan idag på väg till affären då jag bytte låt på mobilen, så sesamfrön ska inhandlas imorgon. Dagen har i övrigt varit rätt soft. Analyserade King's tal I Have a Dream i morse som en del av engelskaläxan, och lyssnade då på talet på youtube också. Precis som jag skrev i min analys så är talet som musik för mig. Jag kan lyssna på det då och då precis som jag lyssnar på någon bra låt, och jag slutar aldrig inspireras av det.

En stor del av dagen och gårdagen har gått åt till att kolla universitets- och högskoleutbildningar. Jag förvånas över hur få olika program det verkar finnas, och det är ju ännu färre som jag kanske skulle kunna tänka mig att gå. Det verkar vara utbudet av dom enskilda kurserna som varierar beroende på var man pluggar. Det är ju den andra svårigheten. Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg, Karlstad, Linköping, Umeå, Örebro, Växjö, Halmstad, Kalmar, Malmö, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag kom inte fram till något som jag verkligen ville gå, utan stärktes snarare i min övertygelse om att ett år ledigt från studierna är vad som gäller.

Vad bjuder kvällen på då? Om ett par minuter börjar Aktuellt, klockan 21:00 är det Rapport, och sedan vet jag inte. Har ingen ork att höra av mig till någon, och ingen har hört av sig till mig, så jag kanske ser nån film eller gör klart övriga uppgifter på den märkligt långa engelskaläxan. Men jag deppar inte för det. Faktiskt känner jag mig ikväll rätt nöjd med att inte göra något särskilt.

"Education is not preparation for life; education is life itself." - John Dewey

Jag känner mig lite splittrad nu när jag ska skriva blogg. På sistone har många inlägg präglats av min vilja att dela med mig av min syn på samhället och världen och min vilja att få folk att engagera sig, till skillnad mot tidigare, då fokus legat mer på konkreta händelser under min dag. Det är en ny inriktning min blogg har tagit, men det handlar inte om att jag plötsligt beslutat mig för att börja skriva politiskt. Jag skriver fortfarande om saker som jag upplevt, funderat på eller påverkats av, men jag tror bara att bloggen utåt tydliggör en förändring som skett inom mig själv. Självklart går jag, liksom dom flesta andra på det ofattbart breda samhällsvetenskapsprogrammet, och funderar på vad som ska hända i framtiden, vad jag vill göra i mitt liv. Liksom så många andra vet jag inte vad jag vill vidareutbilda mig till eller var jag vill bo. Dessa frågor har så länge känts så avlägsna, men nu handlar det bara om månader kvar tills studenten. Vad ska hända sen?

Jag gläds med vänner när dom berättar om sina planer för hösten, men påminns samtidigt om dom beslut som väntar mig själv. Man väntar på att det där fantastiska ögonblicket ska komma då det plötsligt går upp för en precis vad det är man brinner för, vad man ska ägna sitt liv åt. Men att hitta en sak att brinna för utesluter inte att man kan hitta en annan eller ha flera och besluten är ju inte oåterkalleliga.

Någonstans tror jag ändå att alla skulle vilja göra en skillnad här i världen. Man vill lämna ett spår, kanske bli ihågkommen av kommande generationer, eller åtminstone vara med och bidra till någon positiv förändring i världen. Det låter kanske stort och nästan ouppnåeligt, men vad är det för fel med det? Jag vill vara med och förändra världen. Om min roll blir mindre eller större, om utsikterna för att lyckas är små eller obefintliga, det spelar ingen roll. Jag vägrar i alla fall att sitta som en passiv åskådare och se på medan orättvisorna upprätthålls och dom demokratiska rättigheterna nedprioriteras, medan egoismen växer och bomberna faller. Det är ur denna önskan att förändra, detta ställningstagande att vägra vara passiv, som mitt engagemang fötts, då jag känner att jag har hittat något meningsfullt att lägga energi på.

Jag tror mig ha hittat något meningsfullt i min tillvaro, något att tro på, att hoppas på, att kämpa för, och det är något som jag vill utveckla hos mig själv och som jag vill dela med mig av till andra. Jag tror nämligen att fler än jag skulle må bra av att bli mer aktiva demokratiska medborgare, och att fler aktiva demokratiska medborgare skulle få fler i vår värld att må bra. Med att vara aktiv menar jag dock inte att man bara lägger sin röst var fjärde höst då det är val och sedan hoppas på att politikerna sköter resten. Att vara aktiv demokratisk medborgare handlar enligt mig om att hålla sig upplyst om vad som händer i vår demokrati, att alltid kontrollera att politikerna följer folkets vilja, att höja sin röst i protest när dom inte gör det och att försöka inspirera skapa engagemang hos andra.

Jag ska inte strunta i dom läsare som är mer intresserade av att läsa om vilka faktiska hädelser min dag har fyllt av, även om det nog är dom som mest skulle behöva läsa det andra. CV-skrivandet på svenskan flöt på riktigt bra. Till skillnad från många andra har jag inga som helst svårigheter med att skriva om mina egna positiva egenskaper. Jag tycker faktiskt lite synd om dom som det är svårt för.. Det handlar ju inte om att dom saknar positiva egenskaper, det är ju bara att dom saknat personer som berömt dom och visat uppskattning när dom gjort bra saker och visat sina personliga kvalitéer. Det är sorgligt och orättvist, men det tydliggör det faktum att vi svenskar måste bli bättre på att berätta för våra medmänniskor vad det är vi uppskattar dom för. Det är inte svårt men kan betyda så mycket för någon annan.

I övrigt har jag blivit utsedd till turneringsansvarig på den kommande nörd-tillställningen i Hamra. Hade detta varit för ett år sedan hade jag nu avslutat med meningen "Ser fram emot det med tillförsikt, inga större förhoppningar dock", och så gott som alla läsarna hade känt igen det som något utav ett internskämt. Idag känner jag dock inte till min publik lika väl så min frihet i skrivandet är inte lika stor. Det var nästan lite skrämmande i förrgår när mitt förra läsar-rekord från i mars slogs med 66 besökares marginal. Jag får väl kanske försöka skriva så kryptiskt och internt som möjligt framöver för att gallra bland läsarna, eller så finner jag mig i situationen och glädjer mig över att folk vill läsa mina alster.

"If you're not turned on by politics, politics will turn on you." - Ralph Nader

Kom fantastiskt nog ihåg idag att kolla upp jultalet som Irans president Ahmadinejad höll för britterna. Talet blev hårt kritiserat av exempelvis Israel. Själv lägger jag ingen värdering i detta nu, jag tyckte bara det var intressant att för första gången få höra Ahmadinejad direkt utan vårt media-filter. Titta på klippet i hög kvalitet i fullskärm. Det är textat på engelska.

http://www.youtube.com/watch?v=Iih1aEj2vgI

En ny dag då man i DN kan läsa om borgarnas tjat om den fruktansvärde och ofattbart grymme kommunist-Ohly som säkert skulle införa planekonomi, ta bort all vår frihet och utse sig själv till diktator om han kom med i nästa regering. En ny dag då man kan läsa om att Expressen bara råkade ta bort ett namn från listan över dom allra mest miljövänliga elbolagen, och det råkade ju bara vara det politiskt röda ETC El där all vinst går oavkortat till utbyggnad av miljövänliga energikällor (Expressens lista vs Greenpeace's lista). En ny dag när antalet civila offer i Gaza ökar medan världen tittar på. En ny dag när FRA har tillåtelse att göra det dom olagligt (antar jag) hållit på med sedan andra världskriget, men i större skala. En ny dag när vi accepterar några ytterligare bevakningskameror och andra inskränkningar av den personliga integriten - det blir ju lättare för polisen att stoppa tjuvar och terrorister!

Ser vi då inte att för varje övervakningskamera, för varje ny lag som röstas igenom där uppgifter om var vi är, vad vi gör, säger, och tycker får lagras av storerbror, ser vi inte att för varje litet övertramp vi tillåter så förlorar vi en del av det vi kallar frihet, det som människor under århundraden av förtryck och orättvisor har kämpat för? Vi visar vår tacksamhet genom att låta vår inbillade rädsla för tjuvar och terrorister rasera det som våra förfäder byggt upp. När alla riksdagspartierna i debatter är överens om att man måste värna den personliga integriteten och friheten, då undrar man vem det egentligen är som tar alla dessa beslut? Vad man kan sluta sig till är i alla fall att frågan om integriteten inte är strikt bunden till höger-vänster-politiken. Bodström var ju minst lika ivrig att införa övervakningslagar som den nuvarande regeringen. Alltså vet vi att varken dom borgerliga eller socialdemokraterna verkligen värnar vår frihet. Paradoxalt nog verkar det därför som om vi får vända oss till den förskräcklige kommunistdiktatorn Ohly för få skydd för vår frihet. Om man nu av någon anledning (rädsla/egoism?) totalvägrar att göra det så är det sista alternativet att rösta på Piratpartiet. Det är ju trots allt ett parti som fullkomligt inriktar sig på just demokrati, frihet och personlig integritet. Det skulle vara svårt att föreställa sig att det skulle vara lika lätt för Piratpartiet att göra som borgarna och sossarna, och strunta i just dom frågorna när dom väl får chans att påverka. Jag har tidigare lobbat för att alla som får, ska gå och rösta den 7 juni. Dock vet jag att det är många som inte känner att dom är tillräckligt insatta för att kunna ta ställning i höger-vänster-politiken. Att då välja att inte gå och rösta när det faktiskt finns ett utomstående parti som värnar själva demokratins grundstenar, det som övriga partier ofta struntar i, det skulle väl ändå vara att i princip säga nej till demokratin?

"Voting is one of the few things where boycotting in protest clearly makes the problem worse rather than better." - Jane Auer

Inser verkligen hur värt det har varit att blogga i över ett år. Bloggagratis är ju så snälla och länkar till inlägg man skrivit för exakt ett år sedan, och idag kunde jag inte hålla mig för skratt när jag läste detta inlägg. Det som slår mig är hur läskigt mycket som stämmer även idag, ett år senare, så som det om Sagan om Ringen (som jag faktiskt var påväg att börja se för några timmar sedan, helt utan att veta att jag såg den för exakt ett år sedan!), min positiva inställning till folk som bryter normer och inte bryr sig så mycket om vad andra tycker om dom och min jakt efter folk att föra diskussioner med. Det som har förändrats är att jag sedan dess skaffat mig ny mobil (aka penisförlängare). Dock räckte den korta modellen för dryga tusenlappen.

Men det kanske bara jag som tycker det är skoj att läsa om vad jag gjorde för ett år sedan.. :)

Stördes i morse av ett märkligt ljud som kom ifrån min byrå. Det lät som något skrapande eller fräsande som kom lite då och då. Min första tanke var att det var något ljud utifrån, något som skrapade mot huset på utsidan, men när jag tänkte efter en stund kunde jag inte komma på vad det skulle vara. Nästa tanke var då att det skulle vara stereon som står gömd inuti byrån som hade fått fnatt och börjat låta konstigt. Samtidigt började jag fundera på om det kunde vara något sorts djur eller insekt som höll till i eller under byrån. Jag bankade lite på byrån för att se om något hände, men utan resultat. Jag försökte i mörkret kika in men såg inget. Jag sträckte in handen och knäppte av stereon för att kunna utesluta den, och kände samtidigt att den var lite kladdig.

Kladdet var inget jag först reflekterade över, men när ljudet fortfarande återkom med någon minuts mellanrum trots att jag stängt av stereon kollade jag lite noggrannare. Jag märkte då att även golvet under byrån var kladdigt, och då gick det plötsligt upp för mig var det kom ifrån. Min Joltcola-reserv som ligger i lådan ovanför stereon! Tydligen hade tre av dom 12 burkarna som legat där sedan några månader tillbaks, börjat läcka på något mystiskt sätt, alla tre samtidigt just inatt, då den kladdiga colan inte hunnit torka än. Dom låg där och pyste då och då ut några droppar cola ur totalt osynliga hål för att sedan ligga tysta en stund. Dom läckande burkarna var halvfulla alla tre, alltså hade en halv liter cola runnit ut. Jag började genast plocka ut burkarna, ställa dom i diskhon och torka ur byrån, stereon och golvet. John påminde mig om att det kanske var dags att dra till skolan, och till min förskräckelse var klockan redan tio i åtta! Snabbt avslutade jag min sanering, tog tag i väskan och drog på mig jackan, och till min lättnad hade John en Volvo XC70 med 270hk stående på uppfarten som jag fick skjuts i till skolan. Jag kom i tid och nailade engelskredovisningen utan problem.

Dagens tabbe var att jag stannade kvar i skolan två timmar efter första lektionen för att ha Praktisk marknadsföring klockan kvart i ett. Precis innan jag skulle gå iväg till lektionen efter hålan såg jag på monitorn att kursen inte skulle börja förrän nästa måndag. Jag fick gå hem, göra klart Joltsaneringen, lyssna på lite Radiohead och ta en dusch. Nu ska jag leta reda på min inspiration någonstans för att komma på vad jag ska handla och laga för mat ikväll. Men den lär komma snart. Min mage nöjde sig inte med skolans pannkakor. Jag har kyckling och spenat i frysen, kanske skulle det vara najs med någon indiskt palak-(spenat)-rätt. Men då får jag nog fixa mellanmål först.


”En tom mage är den bäste kocken.” - Estniskt ordspråk

"Europeiska protester mot kriget. En polis slagen medvetslös i London."

Det kan man läsa på DN:s förstasida. Att en polis blev slagen medvetslös av några få personer i London, ska det överrösta alla som som visar sin avsky mot Israels massaker på civilbefolkningen i Gaza?! Visst kan man med all rätt ta upp det i nyheten, men det ska väl vara en liten parentes? När tiotusentals människor demonstrerar för rättvisa och eld-upphör är det väl inte det fåtal som bråkar med polisen man fokuserar på? För den som inte är tillräckligt intresserad för att läsa hela artikeln framstår det ju som om folk går ut för att bråka med polisen, inte för att protestera mot våld. Men det är väl precis det som är meningen antar jag...